Det är skönt att se att presstödet, vars syfte väl i teorin är att bidra till en mångfald av tidningar som kan ge folk nyheter från många perspektiv, fungerar så bra. Jag sökte nyss på frasen "grönt ljus för antipiratlag", vilket gav 18100 träffar. Drygt ett dussin av de första 30 var dagstidningar jag direkt kände igen. Jag misstänker starkt att det är samma TT-telegram hela vägen. Mångfald eller enfald?

Jag fick just en sak förklarad för mig som på allvar gjorde mig imponerad. Fredrik Reinfeldt har till slut lyckats imponera på mig. Det trodde jag aldrig.

Regeringen ger ytterligare tid till utredningen om det svenska jordbruksstödet från EU. Uppdraget skulle ha varit klart i mitten av Oktober, men nu förlängs tiden till 21 December i år. Så konstigt. Det kan det inte finnas någon anledning till. Det tog tre timmar att förvandla FRA-lagen från något som mer än halva riksdagen inte kunde acceptera till något som det inte var några större problem med. Nu kommer den eländiga jävla IPRED1 att blixtbehandlas innan någon hinner bråka om det. Om man kan ta ett beslut som upphäver brevhemligheten på tre timmars varsel, och en lag som tar bort rättstraditionen att lagens straff inte handlar om hämnd på ett par veckor, så kan den där utredningen göras på en eftermiddag. Prestera!

Om vi ska ha kvar blockpolitiken och partipiskorna kan vi dra ned antalet riksdagsledamöter till en femtedel, det vidhåller jag fortfarande, men det har slagit mig att de kanske borde få bättre betalt än de har nu. Kanske är våra underbetalda politiker ett problem som behöver åtgärdas?

BBC News meddelar att Jacqui "Poshspeller" Smith anser att den Stora Databasen Med Allas Kommunikation är en absolut nödvändighet för att bekämpa terrorismen. Om inte politikerna vet vad du gör i sängkammaren, vad du tänker på när du rakar dig och hur många cornflakes du tar till frukost kan de inte avgöra om du är skum eller inte. Ingen begriper hur de kunde överleva fighten med IRA under flera decennier, när sådana här saker är helt oundgängliga nu när de verkliga bombkastarna gått i pension.

Dagens lästips: Rick Falkvinge har skrivit en utmärkt sammanfattning av vad som händer med svenska lagar kontra EU:s regler när det gäller upphovsrätten. Alla som tankar hem musik eller film för att provlyssna innan de köper bör läsa det här i rent självförsvar. Alla som över huvud taget tänker rösta i något politiskt sammanhang bör också läsa det, för det ger en mycket klar bild av vilka vi INTE vill ha som beslutsfattare på riksnivå.

Den nya förbättrade FRA-lagen (dvs den gamla lagen som man pyntat med ett absolut minimum av sidenband och glitter) har nu baxats igenom ännu ett steg av den snudd på demokratiska processen, av våra snudd på demokratiska folkvalda. Jag tror det går åt helvete (teknisk term) för medborgarna. Jag tror inte vi kan förlita oss en sekund på att byråkrater och pärmbärare gör vad som är rimligt och vettigt i en given situation. Jag vet att när man en gång förklarat för ett så kallat "greyface" att det här är de regler som gäller, så har man ställt en spårvagn på spåret och det är lika omöjligt för en pärmbärare att vika från reglerna som det är för en spårvagn att göra en stoppsladd om det behövs.

Filtrering av internet är en idé som förr eller senare drabbar alla "vuxna" som vill skydda oss vanliga människor från verkligheten. När jag skriver "vuxna" avser jag alla som tycker att folk i allmänhet inte ska ha allt för fri tillgång till nätet. Ofta har man de bästa avsikter. Resultatet blir nästan undantagslöst fiasko, på ett eller annat sätt.

Svenskans svåraste ord. NEJ. Så kort, så enkelt. En stavelse. Två konsonanter och en vokal. Trots detta så svårt att förstå. Tusentals svenskar förstår inte NEJ och våldtar andra varje dag, om man får tro på en del statistik. Katter struntar i det. Små barn tar det inte på allvar. Politiker... tja. De begriper inte vad det handlar om. Uppenbarligen är det något med "Nej" som inte går fram tydligt. Jag trodde att svenska folket gjort sig förstått, men det var för inlindat. Dags att ta bladet från munnen och vara tydlig.

Kopit skriver en mycket läsvärd replik till min artikel om att välja (och vad man "får" välja), och de drar den helt korrekta slutsatsen att mina steg mot en bättre tillvaro är väldigt korta. I stället för att helt försöka komma ur de sanslösa situationer vi befinner oss i är mina exempel tänkta att lindra situationen i ett första steg. Kopit har en betydligt radikalare inställning, nämligen att det är bättre att bryta helt med de icke-fungerande systemen. Man kan säga att det handlar om att behandla symptomen kontra att avlägsna sjukdomen. Vi har båda varsin poäng.