Dagens lästips: Rick Falkvinge har skrivit en utmärkt sammanfattning av vad som händer med svenska lagar kontra EU:s regler när det gäller upphovsrätten. Alla som tankar hem musik eller film för att provlyssna innan de köper bör läsa det här i rent självförsvar. Alla som över huvud taget tänker rösta i något politiskt sammanhang bör också läsa det, för det ger en mycket klar bild av vilka vi INTE vill ha som beslutsfattare på riksnivå.

Jag kan inte säga att läsningen om IPRED1 är en direkt kioskvältare, vi pratar inte om underhållning av James-Bond-typ här, men det är viktigt att bli medveten om hur våra företrädare väljer att i alla lägen krama upphovsrättsinnehavarna och ge dem allt de pekar på. Inte artisterna. Bolagen. Det finns en skillnad. De som driver processerna och väsnas högst är inte artisterna utan de hyfsat förmögna företag som står bakom artisterna, med båda händerna i deras plånböcker. Artister kommer och går, vanligen utan att få vettigt betalt, medan företagen frodas och personer som aldrig är med i den kreativa processen har garanterade inkomster. Systemet är kasst, det måste göras en omfördelning från finansiärer till artister, men den svenska regeringen är oförmögen att tänka i nya banor. I stället väljer de att ta från oss alla och ge till de få, och det är inte bara pengar som tas från oss. Det är allehanda rättigheter. För Beatrice Ask väger det mycket tyngre att en VD för ett filmbolag ska få sina 30 miljoner i årslön än att du får behålla ditt privatliv för dig själv. Det är bara med ett sådant tänkesätt man kan klubba igenom exempelvis den nya "piratjägarlagen".

Den som skriker högst får mest uppmärksamhet. Det gynnar gökungar som läggs i någon annan fågels bo - de skränar och får all mat, medan de fågelungar som egentligen hör till boet går under. Skivindustrin och filmindustrin har stora megafoner och de skriker mycket högt, och våra lagstiftare skyndar sig att ge dem allt de vill ha. Man pratar ibland om guldfiskminne, men här är det snarare en fråga om svalors intellekt. I ivern att ge de stackars svältande direktörerna mer pengar perverterar svenska lagstiftare ett EU-lagförslag till oigenkännlighet. De litar på att ingen reagerar. De tycker att "alla tjänar på om debatten lägger sig", som en minister formulerade sig när folkviljan talade senast. Tråkigt nog finns det folk som tänker själva och reagerar och som skriver om det. Det är ingen slump att det hela tiden kommer små tecken från politikerhåll om att bloggandet nog borde regleras på något sätt. "Alla skulle tjäna på om bloggandet bara utfördes av vissa utvalda", antar jag.

Ta dig tid att läsa igenom Falkvinges sammanfattning. Ta sedan och skriv till riksdagen och förklara att du inte är road av deras beteende. Trots allt är vi några miljoner väljare, kontra ett femtiotal direktörer, och det rimliga vore att man lyssnade mer på oss än på dem. Det borde finnas någon gräns för hur litet ett särintresse kan vara och fortfarande bli taget på allvar. Ta också en rejäl funderare på hur du tänker rösta i nästa val, för det är viktigt. Om vi låter de här individerna komma till skott igen kommer de att slarva bort fler av våra fri- och rättigheter till fördel för en promille av befolkningen. Det är dags att rösta NEJ till sånt här. Tanken att man bara kan välja på "höger eller sossar" är en produkt från 60-talet och hyfsat förlegad. Det finns färskare och friskare alternativ. Jag säger inte att man måste rösta Pirat, det finns en mängd andra alternativ där ute, men jag tycker att det verkligen är läge att rösta på något annat än de sittande partierna. De är för dåliga på att se proportioner när de fattar beslut, annars hade de aldrig värderat de få så högt jämfört med oss många.
JAG kommer att rösta Pirat. Jag hoppas alla ni som är så äcklade av de sittande politikerna att ni tänkt låta bli att rösta i stället följer mitt exempel. En röst på PP är inte bara en röst för ett skyddat privatliv, det är också en tydlig röst MOT de sittande maktstrukturerna. Det är dags att förändra systemet, och det är vårt jobb att göra det. Myglet med IPRED1 är bara en av många anledningar.