Filtrering av internet är en idé som förr eller senare drabbar alla "vuxna" som vill skydda oss vanliga människor från verkligheten. När jag skriver "vuxna" avser jag alla som tycker att folk i allmänhet inte ska ha allt för fri tillgång till nätet. Ofta har man de bästa avsikter. Resultatet blir nästan undantagslöst fiasko, på ett eller annat sätt. Bara i dag nåddes jag av nyheterna att en finsk ISP filtrerar bort W3C (den organistion som försöker standardisera protokollen för webaccess och innehåll) som varande en barnporrsite, och att Västra Götalandsregionen i de kommunala datorerna filtrerat bort miljöpartistiska bloggar i fjol höst.

Mitt i valrörelsen 2006 filtrerade vissa kommuner bort piratpartiet av något lite oklart skäl. Vad nu skälet var så var det INTE att kväsa det fria ordet, försäkrade alla inblandade. Det var en ren slump att det drabbade ett uppstickarparti. Tro det. På riksnivå filtrerar man bort kända barnporrsiter. Många kommuner köper filtertjänster från kommersiella aktörer som sitter och bedömer siter eller använder sökord för att stoppa sidor med visst innehåll. "Sökning efter vektorer", eller vad nu FRA kallade det i början av sommaren. Det är nyckelordsspärrning som leder till att skolelever inte kan komma åt sidor om sex och samlevnad (SEX!) eller information om bröstcancer (BRÖST!) eller för den delen sidor som informerar om förintelsen (NAZISM!). När jag läste in mig på det här för en upphandling 1998 (ja, förra årtusendet, jag är urgammal) hade ett av de större filterföretagen 65 heltidsanställda som bedömde siter och satte upp svart- och vitlistor över vad man fick se och inte. 65 personer skulle bedöma ungefär 250 miljoner websidor. Känns det rimligt? Utan tvivel är företagen och personalgrupperna större nu, men problemen med filtreringen är desamma. Nätet är i stort sett oändligt stort, och personalgrupperna är så ynkligt små.

Det finns mängder med anonymiseringstjänster där ute. Den jag brukar använda för att nå bortfiltrerade saker är the cloak. När amerikanska företag försöker låsa ute vissa länder från sina sidor (tech support i mitt fall) och deras europeiska inte har den information jag behöver är det där en förnämlig tjänst. Den lär fungera precis lika bra för att gå runt lokala filter i skol- och kommundatorer. Jag drar till med en vild gissning att det finns hundratals likadana gratistjänster där ute, och antagligen tusentals för den som vill betala. I slutänden betyder det här att kommuner, landsting och statliga IT-avdelningar lägger ut stora summor på att skydda de svaga i samhället (elever, patienter och politiker) från det Farliga Internätet. I stället för att lägga de pengarna på utbildning och information om nätets avigsidor lägger man dem på att försöka frisera verkligheten, med bieffekten att en massa legitima sidor blir svårare att nå. Inte onåbara, utan svårare att nå. Är det här verkligen väl använda pengar och framför allt; varför försöker vi hindra vuxna från att läsa vad de vill? I fallen där man filtrerar bort politiska motståndares sidor är det ganska klart vad som sker, det är samma metod som framgångsrikt(?) används i till exempel Nordkorea och Kina. Våra kommunledningar är i fint sällskap där. När Italien försökte filtrera bort Pirate Bay ökade deras trafik från Italien markant. Det var helt enkelt bra reklam. Det förbjudna lockar, och att verkligen stoppa någon på nätet är svårt.

Det kanske är dags för censurivrarna att inse att strypandet av nätet kräver väldigt stora arbetsinsatser. Det handlar om att heltidsanställa horder av folk som kan sitta och uppdatera svartlistorna, eftersom det hela tiden dyker upp nya obekväma bloggar och porrsidor och annat som är farligt för vanligt folk. Att man försöker filtrera bort barnporr har jag inte mycket emot, jag tycker att det är otroligt osmakligt, men sanningen är fortfarande att det är i stort sett omöjligt eftersom nätet är så amorft. Det är så lätt att byta site, att flytta sitt material från tjänst till tjänst, att jakten och filtreringen blir ett sisyfosarbete. Det tar aldrig slut, och precis som det amerikanska kriget mot knarket i dess nuvarande form är det en fight som är hopplös att vinna. Man måste angripa problemet på ett annat sätt. Censur är ytterst sällan svaret på någon vettigt ställd fråga. Undantag förekommer säkert, men jag kan ärligt talat inte komma på något sådant på rak arm. Bättre då att tackla problemets rötter, vilka de nu är. I stället för att försöka filtrera bort (ny)nazister bör man informera om varför det är en oönskad politisk inriktning. I stället för att försöka filtrera bort porr ur nätet bör man förklara varför man inte ska ägna sin tid åt nätsnusk.

Visst dyker det upp saker emellanåt som man önskar att man kunde slippa. Siter som vältrar sig i äckligheter eller personangrepp, siter som man har svårt att se vitsen med. Faktum är bara att nästan alla de här sakerna har ett värde för någon, någonstans, och det är bäst att man har väldigt bra argument om man ska förvägra någon annan något (om det inte är direkt olagligt) på moralisk grund. Moral och "god smak" är något personligt, som ser helt olika ut för olika människor, och som man generellt inte bör försöka tvinga på varandra. Det som är dravel för en person kan vara religion för en annan. Det som är vardagsmat för en obducent kan framkalla moralpanik för en kvällstidningsanställd. Att införa censur som bygger på moral är att ta ett stort kliv ut på det där berömda "sluttande planet" som är halt och oljigt och leder till fördärv. Dessutom är det ineffektivt och bortkastad möda, speciellt på internet.