Jag fick just en sak förklarad för mig som på allvar gjorde mig imponerad. Fredrik Reinfeldt har till slut lyckats imponera på mig. Det trodde jag aldrig.

Att han var falsk som vatten visste vi ju eftersom han sade att man inte kunde kriminalisera en hel generation. Att han var arrogant visste vi eftersom han lite lätt överlägset tyckte att folk skulle sluta käbbla när han avskaffade brevhemligheten som vi haft i evigheter (med politiska mått mätt). Jämfört med den rent olympiska nivå av arrogans som Carl Bildt kan åstadkomma är han en nybörjare, och falskhet har vi sett förr, från herrar Persson & Co.
Nu har en av mina vänner påpekat att Reinfeldt faktiskt inte ljög när han sade att man inte kunde kriminalisera en hel generation. Genom att flytta fildelning från kriminalrätt till civilrätt är det inte längre kriminalisering de håller på med.
Min första tanke var "gack". Ärligt, och uppriktigt. Stavat exakt så.

Detta kvalificerar Reinfeldt till att vara den unikt lömskaste politiker jag sett, vilket faktiskt inkluderar Nixon (som var så falsk att han kunde locka in ärliga människor i politiken bara för att kompensera hans hemskhet) och Karl Rove (som är en fluffig katt från att vara en Bondskurk). Faktum är att jag nästan funderar på om Reinfeldt lyser i mörkret. Syns han i speglar? Tål han vitlök?

Det ytterst begränsade förtroende jag hade för moderaterna som koncept är i och med detta förbrukat. Likt socialdemokraterna betraktar jag dem nu som förlorade för en generation framåt. Jag kan ärligt inte förstå folk som röstade på Göran Persson efter hans första period som statsminister, och jag kan inte förstå hur någon kan ta ett löfte från Reinfeldt på allvar efter de senaste månadernas prestationer. Nog borde vi ha högre krav än såhär? Jag skulle hellre ha en förutsägbart ond partiledare och hans anhang av små röda djävlar i riksdagen, än en ledare som presterar på det sätt Reinfeldt gjort på slutet. Jag har inga problem med en fiende som inte hymlar med att han är en fiende. Det är killarna som klappar en i ryggen tills det plötsligt dyker upp en kniv mellan fingrarna som jag avskyr.