Riksdag och Departement har i ett av sina senare nummer en artikel om att Yttrandefrihetskommittén (Alfapet, anyone?) tycker att meddelarskyddet bör stärkas. Bra tänkt, men kanske lite för lite och lite för sent och lite för patetiskt i sammanhanget.

Kopit skriver en mycket läsvärd replik till min artikel om att välja (och vad man "får" välja), och de drar den helt korrekta slutsatsen att mina steg mot en bättre tillvaro är väldigt korta. I stället för att helt försöka komma ur de sanslösa situationer vi befinner oss i är mina exempel tänkta att lindra situationen i ett första steg. Kopit har en betydligt radikalare inställning, nämligen att det är bättre att bryta helt med de icke-fungerande systemen. Man kan säga att det handlar om att behandla symptomen kontra att avlägsna sjukdomen. Vi har båda varsin poäng.

Marie Demker skriver insiktsfullt och intressant i SvD om gränslinjerna i det nya politiska sverige. Jag vill kommentera ett par av hennes ståndpunkter;