Det här är en liten fortsättning på postningen häromdagen om vad IPRED har för bieffekter. Vi är nu hela tre stycken som är inne på samma spår; den förträfflige Barkman som var inne på exakt samma tanke samtidigt, och en TT-journalist som fick idén ett par dagar senare. Mitt & Barkmans samtidiga insikt berodde på att vi diskuterade saken och valde att tackla den från varsitt håll. TT:s källa vet vi inget om. :-)

Enligt en notis på SVTs site får läkemedelsbranschen EU-kritik. Patent missbrukas och billigare alternativ släpps inte in på marknaden. Medicinföretagen använder alla medel för att hindra billigare versioner, ibland kallade generika från att ta marknadsandelar. I de fall där generika trots allt kommit in på marknaden har priserna sjunkit mellan 20 och 90 procent. Kostnaden för samhället räknas i miljarder.

Många kämpar förtvivlat för att baxa igenom IPRED för att få stopp på den här helt hämningslösa fildelningen som lett till att underhållningsbranschen gjort rekordvinster. Vi kan inte ha det såhär, helt uppenbart. Andra länder har det ju inte såhär, i alla fall inte på papperet. Finland införde regler liknande IPRED och fildelningen där har ökat. Beklagar finskan, en sammanfattning på svenska finns här.

Dagens Nyheter skriver om att regeringen avvisat EU-kommissionens förslag om "förlängd skyddstid på inspelad musik från 50 till 95 år". Argumenten emot är att förslaget var hafsigt skrivet (så nästa gång kommer skivbolagen att använda en bättre ordbehandlare och ha raka marginaler) och att det är en "för komplicerad modell", vad nu det kan betyda.

Någon gav mig en länk till en blog som heter s-kultur. Där fanns en lista med de meddelanden som deltagarna vid "Samling för kulturen" lämnat. Listan innehåller en del tänkvärt, och en del snömos. Precis som man kan förvänta sig när vanligt folk har åsikter om något. Jag plockar några punkter och kommenterar dem. Notera att jag inte är ute efter att håna någon, för att använda kvällspressens favoritord. Jag vill kommentera vad jag tror att man tänkt.

Dagens goda nyhet är att IPRED-eländet inte skall gälla retroaktivt, så de filer man tankat "innan det blev olagligt" skall man få behålla, eller nåt. Det är så det ser ut i tidningarna i alla fall.
Fundera på det här en stund. Lagen skulle införas retroaktivt. Tänk om det vore så med andra regler också. "Nu sänker vi hastigheten till 50 på den här sträckan, och alla som körde 70 medan det var lagligt får lämna in fem tusen spänn var i fortkörningsböter."

Den kallas "Limbo", den dansform där man tävlar om vem som kan åla sig under en ribba som sänks en liten bit för varje gång dansaren passerar den. Den som kan lägga sig plattast mot golvet och fortfarande röra sig vinner i slutändan. Just i dag sägs det att IPRED-proppen ska läggas, och då får vi se exakt hur platt regeringen kan lägga sig för den industri som gjort sig själv omodern och inte vill följa med in i nutiden (för att inte tala om framtiden).

Jack Valenti, chef för MPAA, vittnade inför ett senatsutskott för ett par decennier sedan och svor dyrt och heligt att om folk fick äga videobandspelare kunde Hollywood packa ihop och lägga ned. Ingen skulle gå på bio längre. Filmbranschen skulle dö. Inga fler filmer, och allt detta för att politikerna låtit allmänheten stjäla film som visades i TV.

Enligt DN Jobb tror 7 av 10 personalchefer att bakgrundskontrollerna av de arbetssökande kommer att öka de närmsta åren. Man vill göra fler kontroller än i dag, och enligt Stockholms Handelskammare vill var tredje göra kreditupplysning.
Ännu en del av Bodströmsamhället. Ännu fler irriterande krav från de som har en smula makt att få veta allt man gör och vad man tänker.

En god vän gjorde mig uppmärksam på två bloggar i dag. De är båda IPRED-förespråkare och de ger varsin inblick i hur respektive bloggare tänker.