Regeringen ger ytterligare tid till utredningen om det svenska jordbruksstödet från EU. Uppdraget skulle ha varit klart i mitten av Oktober, men nu förlängs tiden till 21 December i år. Så konstigt. Det kan det inte finnas någon anledning till. Det tog tre timmar att förvandla FRA-lagen från något som mer än halva riksdagen inte kunde acceptera till något som det inte var några större problem med. Nu kommer den eländiga jävla IPRED1 att blixtbehandlas innan någon hinner bråka om det. Om man kan ta ett beslut som upphäver brevhemligheten på tre timmars varsel, och en lag som tar bort rättstraditionen att lagens straff inte handlar om hämnd på ett par veckor, så kan den där utredningen göras på en eftermiddag. Prestera!

Den märkliga särbehandlingen av skivbolag och filmproducenter går vidare. Det är en liten liten grupp människor som har fantastiskt stort inflytande över våra (och andras) politiker. Jag vet inte exakt hur det går till, men kanske hotar de att slå folk med plånboken? Pengar har de ganska gott om, eftersom de gjort det till en affärsidé att blåsa alla som de gör affärer med. Nästa gång du hör deras välbetalda papegojor säga "hur ska kreatörerna få betaaalt" så kan du tänka på att de själva knycker allt de kan från kreatörerna, och bara i undantagsfall släpper pengar vidare till artister och författare. Efter att ha bestulit kreatörerna i åttio år kommer de inom kort att kunna stjäla pengar ifrån oss också. Nu kan de nämligen bestämma att det faktum att du har en mp3-spelare gör att du måste betala ett hejdundrande skadestånd, för förberedelse till brott. Just detta brott beskrivs i ärlighetens namn inte i IPRED1, men det gjorde inte fildelning heller, från början. Det har killarna med plånboken ändrat på. Tillägget kommer, var så säker.

Precis som socialdemokraterna älskar storbolag och har gynnat dem på alla andra företagares bekostnad i alla lägen, har filmbranschen alltid älskat jättestjärnor och har inga problem med att betala Johnny Depp femtio miljoner för att han gör en film. Femtio miljoner dollar alltså. Det blir visserligen inga pengar över till andra, men det är ju inget problem. För att vara på fallrepet, knappt en tum från konkurs (som det låter i propagandan) har de ganska OK resurser för att betala de få som får betalt, och framför allt har de råd med advokater att bussa på dig och mig. Märkligt hur det finns pengar till sådant, men inga pengar till författarna och musikerna. Det är inte alla branscher som är så skumma att de får ett slags bokföringsbrott uppkallade efter sig. Skivbranschen är inte bättre, det är ett ormnäste där också. Janis Ian skrev en fantastisk artikel om det här för ett gäng år sedan. Hon har varit artist i stort sett hela livet, och vet vad hon skriver om. Alla borde läsa den artikeln. Märkligt hur de som kallar sig "våra politiker" lyssnar till varje stavelse från de här banditerna och varken kan höra eller se oss vanliga människor som protesterar.

Nu ska alltså vår selektivt lomhörda samling politiker rösta igenom sin egen variant av IPRED1-tolkning, som inte har något med de ursprungliga avsikterna att göra, och som enligt EU inte ska tolkas på det sätt regeringen gör. Moderaternas partisekreterare har sagt att de ska lyssna på hur förslaget tas emot. Jag tror det när jag ser det. Jag såg hans chef med fingrarna i öronen när drygt halva svenska folket talade om att FRA-lagen var lika välkommen som en böld i röven på en cykeltävling. Om de lyssnar på oss blir jag ärligt förvånad, och glad, men hittills har de i alla lägen lyssnat på de svältande skivbolagsdirektörerna och framför allt på deras inte det minsta svältande branschorganisationer och lobbyister. Killarna med plånboken.
Det de glömmer är att vi är killarna och tjejerna med röstkorten. Ingen lag huggs i sten. Om de släpper igenom IPRED1-eländet kommer vi att rösta bort dem, och de som tar över (de sunda krafterna) kommer att skriva om den där lagen (med flera) så den passar med verkligheten. Ett exempel är att jag vidhåller att artisterna, kreatörerna, upphovsmännen ska ha 50% av bruttointäkterna från varje såld skiva. Skivbolag, lobbyister, skatteverket och andra som inte bidrar till den kreativa processen kan dela på resten. Som det är nu, måste artisterna hela tiden kämpa för att hitta sina gömda pengar hos storbolagen.
Det, om något, är kriminellt.