Per Strömbäck, som talar för alla dataspelsutvecklare överallt eftersom han är talesman för "Dataspelsbranschen", hävdar att det är piraterna som driver fram Bodströmsamhället. Låter det vettigt? Bara för en lobbyist, misstänker jag.

En massa fina ord sades om att man skulle justera FRA-lagen sedan några vägrat att rösta för den. Tre timmar senare röstade man igenom den ändå. Sedan tillbringade svenska folket en hel sommar med att försöka få politikernas uppmärksamhet, förgäves.

Inte ens stereodemonstrationen den 16:e september på mynttorget och plattan uppmärksammades av de dövblinda politikerna på den högsta nivån, förutom de tappra få som var med folket i demonstrationen och sade att de skulle kämpa för att förändra lagen.
Och sedan vek de sig.

Jag fick just en sak förklarad för mig som på allvar gjorde mig imponerad. Fredrik Reinfeldt har till slut lyckats imponera på mig. Det trodde jag aldrig.

Om vi ska ha kvar blockpolitiken och partipiskorna kan vi dra ned antalet riksdagsledamöter till en femtedel, det vidhåller jag fortfarande, men det har slagit mig att de kanske borde få bättre betalt än de har nu. Kanske är våra underbetalda politiker ett problem som behöver åtgärdas?

Tidningen Riksdag och Departement hade en notis häromnumret om att man skall etablera vårdcentraler med etnisk profil i Stockholm. Tanken är "att en mångfald av specialiserade vårdcentraler sporrar konkurrensen och ökar servicen till patienterna". Valfrihet framhålls som något mycket viktigt. Ibland.

Det höjs röster om pirater lite varstans i bloggarna, för en del anser att det är "vårt fel" att politikerna försöker reglera internet och begränsa det fria ordet. Det är en milt naiv inställning. Politikerna får magknip när de tänker på internet, för internet har det perfekta minnet. När något väl hamnat på nätet går det att kolla upp igen. När något väl finns på nätet kan (och kommer) folk att fundera över det, och kanske skriva om det. Det gör det mycket svårare och jobbigare att trixa med sanningen. Så vill inte politikerna ha det.

Sverige försöker vara först, bäst och störst i en massa sammanhang. Vi har snabbaste 3G-utbyggnaden, oavsett om någon vill ha det eller inte. Vi har flest bredbandsabbonenter per capita, vi viker oss snabbare och ivrigare för EU och USA, och vi vill avlyssna folket mer komplett än andra länder. Förr eller senare kommer våra styrande att försöka införa elektroniska valmaskiner, precis som USA och Mexiko och Venezuela och en del andra länder med demokratiunderskott håller på med. Där har vi en chans att göra en rejäl förändring och gå i täten.

I senaste numret av Riksdag & Departement finns en artikel om att JK kritiserar SÄPO för "bristande noggrannhet". Det handlar om att R&D försökt få ut allmänna handlingar (regeringskansliets brevväxling angående tsunamibanden) vilket SÄPO avslagit två gånger med hänvisning till rikets säkerhet. Efter dessa två försök drogs ärendet inför kammarrätten, som underkände SÄPOs sekretesstämpling.

Efter att ha funderat på varför vi har så många riksdagsmän med tanke på det nuvarande tvåpartisystemet har jag kommit att fundera på ett par saker till.
Den första är Gudrun S, som slutade i sitt parti men satt kvar i riksdagen som "politisk vilde". Vissa, vanligen män, anser att hon alltid varit en vilde medan andra tycker att hon är en helt egen art. Egenarten må det vara hur som helst med, men det intressanta är att hon valdes in för ett parti som hon sedan avvek från utan att lämna ifrån sig "ämbetet".

Ingvar Svensson passar på att i sin blog Utblick Svensson underkänna alla som inte håller med honom i FRA-frågan. I och med detta gör han precis som alla andra bloggare i detta ämne, så det är inget nyskapande. Skillnaden är att Ingvar Svensson undrar varför alla tror att FRA skall läcka som ett såll, när inga andra myndigheter gör det. Det förekommer ju till exempel aldrig att poliser läcker hemligheter till journalister och andra, eller att sjukhus faxar känsliga uppgifter till fel nummer.