Tidningen Riksdag och Departement hade en notis häromnumret om att man skall etablera vårdcentraler med etnisk profil i Stockholm. Tanken är "att en mångfald av specialiserade vårdcentraler sporrar konkurrensen och ökar servicen till patienterna". Valfrihet framhålls som något mycket viktigt. Ibland.

Det höjs röster om pirater lite varstans i bloggarna, för en del anser att det är "vårt fel" att politikerna försöker reglera internet och begränsa det fria ordet. Det är en milt naiv inställning. Politikerna får magknip när de tänker på internet, för internet har det perfekta minnet. När något väl hamnat på nätet går det att kolla upp igen. När något väl finns på nätet kan (och kommer) folk att fundera över det, och kanske skriva om det. Det gör det mycket svårare och jobbigare att trixa med sanningen. Så vill inte politikerna ha det.

Göran Pettersson, riksdagsledamot för M, beskriver gårdagens Högtidliga öppnande såhär: "Det var många olika demonstrationer utanför riksdagen. Mest uppmärksamhet fick nog den om barnens rättigheter. Demonstrationen mot FRA var avsevärt mindre än vad som hade förutspeglats, istället för flera tusen rörde det sig om något hundratal i Gamla Stan och kanske femhundra vid Segels Torg."
Jag förmodar att ni alla sett de massiva demonstrationerna för barnens rätt i tidningar och TV?

Carl Bildt skriver intressant och läsvärt på sin... ja, vad är det? Något så simpelt som en "blogg" är det antagligen inte, bloggar är något för oss i den otvättade massan. Han skriver till exempel "Ute på Mynttorget var det långt som under några timmar såg på den vita buss som vi ställt upp där för att minnas och hedra Folke Bernadotte än som marscherade mot FRA-lagen.". Jag antar att han utelämnat någon slags värdeord efter "långt". Antagligen "färre" eller "fler". Genom att utelämna det kan han inte beslås med att fara med osanning av oss illvilliga personer som vill svärta ned hans goda namn. Jag tror han vill att det skall stå "färre".

Vi har en massa effektiva och fina lösningar i det här landet. En del kan verka lite märkliga, som till exempel att vi har en massa verksamheter som bedrivs så att säga frikopplade från sina egna produktionsmedel. SJ, som heter så fast de inte äger några järnvägar, har sin verksamhet skild från Banverket. Trots att de är helt nödvändiga för varandra är verksamheterna separata. Militären äger inte sina lokaler, det gör Fortifikationsverket. Skolorna äger inte sina lokaler heller. Vad är vitsen med detta?

Marie Demker skriver insiktsfullt och intressant i SvD om gränslinjerna i det nya politiska sverige. Jag vill kommentera ett par av hennes ståndpunkter;

Jag minns när man skulle fatta beslut om JAS-projektet. Det var långt från självklart att sverige skulle utveckla ännu ett eget jaktplan. Många tyckte det var vansinne. Ett av argumenten för var att det här skulle rädda svensk industri, det skulle ge spetskompetens inom en hel rad high-tech-områden och på längre sikt gagna hela landet eftersom vi skulle profilera oss som spjutspetsar. Andra hävdade att de enorma kostnaderna för projektet skulle lamslå det svenska försvaret.

Jag kalvade mig. Man skall inte skriva när man är trött, då gör man tabbar. Å andra sidan kan jag stå för mina tabbar och förklara hur jag tänkte i stället för att bara slå dövörat till.
Det stämmer, som hojtats från flera håll, att det inte står i det nya EU-förslaget att det skall bli skatt på "användarskapat material", hädanefter kallat blogtext. Jag skrev att det gjorde det, och det var klantigt av mig. Å andra sidan kommer förslaget att leda till att det blir skatt på blogtext, så det är mer ett syftningsfel än en total miss. Även om det inte står i förslaget att det skall beskattas så bor vi i Sverige, och i det här landet tror vi på en del saker. Häng med:

Hax skriver en liten blänkare om att EU-parlamentet tänker reglera bloggandet. Tydligen är det fria ordet alldeles för fritt för de känsliga politikernas själar. Det måste bli Ordnung. Man får inte vara anonym, och det måste (borde) finnas någon slags avgift på "användarskapat material". Det låter som en rötmånadshistoria, men är tydligen sant. Geniet som ligger bakom förslaget är Marianne Mikko, som jag tycker genast borde börja arbeta som parkvakt eller korvförsäljare i stället. Vad det handlar om är ett försök att få tyst på det fria ordet.

Argumentet "Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för" hörs varje gång någon försöker göra inskränkningar i någon annans privata friheter. Det är ett väldigt dåligt argument, och jag tänker förklara varför. Tantrablogen har sagt det riktigt bra här, men jag tänkte skriva lite om hur det här med mjölet är feltänkt. Vad skitar ned ditt mjöl?