I flera av dagens tidningar har det förekommit artiklar om att riksdagsmännen formligen dignar under mängden mail som kommer in från upprörda väljare. Dataavdelningen har hjälpsamt ställt in så brev från pöbeln kan skickas till en speciell mapp. Låt mig gissa vilt och anta att den heter "papperskorg" eller möjligen "spam". Federley beskriver i Aftonbladet att han häromdagen raderade 1800 mail.

När Andreas Ekström på Sydsvenskan är missnöjd med bloggarnas reaktion på medieföretagens upprop häromdagen så sjunker han till ett språkbruk som mer liknar kvällspressens: det är ett hån och inget annat.
Jag kan inte svara för vad andra skriver, men jag tycker själv att jag gjorde ett ganska bra försök att inte håna någon. Jag kanske inte är en av de "gapigaste bloggarna" så jag behöver nog inte ta illa upp när han skriver så, men vi kan ju konstatera att hånet ligger nära till hands för alla i debatten.

I dagens aftonblad tar trettiosju artister och kreatörer av olika slag aftonbladet från munnen och påpekar att den lilla högljudda klicken av pirater helt felaktigt gjort sig hörda i debatten. Det finns inget behov av att se över copyrightsystemen, det finns ingen anledning att kika på de gamla affärsmodellerna och det finns all anledning att använda privatpoliser att sätta åt de här få piratglina. Sägs det.

För en gångs skull något som inte har med dagens affärer att göra, annat än rent idémässigt. Jag fick en gammal (urgammal) låt på hjärnan och gjorde som man nu gör, letade upp den på youtube. Att se videon igen väckte en del gammal förundran till liv, tänk vad man kan uträtta med relativt små verktyg.

En massa fina ord sades om att man skulle justera FRA-lagen sedan några vägrat att rösta för den. Tre timmar senare röstade man igenom den ändå. Sedan tillbringade svenska folket en hel sommar med att försöka få politikernas uppmärksamhet, förgäves.

Inte ens stereodemonstrationen den 16:e september på mynttorget och plattan uppmärksammades av de dövblinda politikerna på den högsta nivån, förutom de tappra få som var med folket i demonstrationen och sade att de skulle kämpa för att förändra lagen.
Och sedan vek de sig.

Gävleborna funderar på hur det kommer att gå, nu när man byggt årets halmbock av icke flamskyddad halm. De senaste två åren har bocken klarat sig från att brännas ned. Därmed har Gävle gått miste om sin turistattraktion. Ja, det skall vara singularis där.

Rättvisan är blind, sägs det. Alla skall vara lika inför lagen. Jag undrar om någon fortfarande tror på det. Förtydligande: jag undrar om någon som är ute i verkligheten faktiskt tror på det.

Jag lärde mig för några dagar att det finns författare i det här landet som tjänar under tio kronor per såld bok. Publicerade riktiga författare alltså, inte Kusin Ullbert som skriver svår poesi och lägger i en byrålåda. Det är fanimig lågavlönat arbete.

När det gäller fildelningens vara eller inte vara tycker jag att det verkar som om marknaden håller på att reglera sig alldeles själv. Kunderna vill inte ha de dåliga produkterna och undviker att köpa dem. De som gillar det som finns köper det. Skillnaden är företagsledarnas förväntningar, som likt småbarns på julafton aldrig någonsin kan uppfyllas helt.

När det uppmärksammades att Ungpiraterna var det tredje största ungdomsförbundet i svensk politik blev det liv i luckan i pressen. En företrädare för ett av de äldre partierna sade att han trodde att bara betalande medlemmar räknades, och då det är gratis att bli medlem i UP så skulle de diskvalificeras från bidrag. Det synsättet är intressant, och underligt.