Regeringen ger ytterligare tid till utredningen om det svenska jordbruksstödet från EU. Uppdraget skulle ha varit klart i mitten av Oktober, men nu förlängs tiden till 21 December i år. Så konstigt. Det kan det inte finnas någon anledning till. Det tog tre timmar att förvandla FRA-lagen från något som mer än halva riksdagen inte kunde acceptera till något som det inte var några större problem med. Nu kommer den eländiga jävla IPRED1 att blixtbehandlas innan någon hinner bråka om det. Om man kan ta ett beslut som upphäver brevhemligheten på tre timmars varsel, och en lag som tar bort rättstraditionen att lagens straff inte handlar om hämnd på ett par veckor, så kan den där utredningen göras på en eftermiddag. Prestera!

Vi har en massa effektiva och fina lösningar i det här landet. En del kan verka lite märkliga, som till exempel att vi har en massa verksamheter som bedrivs så att säga frikopplade från sina egna produktionsmedel. SJ, som heter så fast de inte äger några järnvägar, har sin verksamhet skild från Banverket. Trots att de är helt nödvändiga för varandra är verksamheterna separata. Militären äger inte sina lokaler, det gör Fortifikationsverket. Skolorna äger inte sina lokaler heller. Vad är vitsen med detta?

Många bloggare är upprörda över hur regeringen ignorerar fakta OCH opinion i FRA-frågan. Det borde vara uppenbart för alla varför det är arrogant av politikerna att inte lyssna på sina väljare, men kanske är det värt att satsa fem minuter på att ge konkreta exempel på varför regeringens reaktion i den här härvan är så idiotisk. Det är nämligen så att vi har facit. Vi vet hur sånt här slutar.

Opassande Emma har fått svar från några politiker på sin fråga om deras visioner om framtiden. Givetvis från mycket få, eftersom det är helg, och våra riksdagspolitiker som jobbar alla veckans dagar jobbar med väldigt väl valda saker just på helgerna så de har inte haft tid att svara. Antagligen kommer inte fler att höra av sig heller, efter det här. Mod är en sak, men dumdristighet är något helt annat.

Sverige har ett system med så kallade partipiskor. Det betyder att om man lyckats bli heltidspolitiker så måste man följa partilinjen, men i gengäld har man hög och fin inkomst livet ut, utan att behöva oroa sig så mycket för att "arbeta" på det traditionella sättet (med prestationskrav och sånt). Problemet med partipiskorna är att de reducerar Sverige till en tvåpartistat.

Många har helt missat den för mig viktigaste delen i motståndet mot FRA. Folk hänger upp sig på frågor som "skall vi inte få ha ett försvar" eller "det skall ju finnas kontrollinstanser", vilket betyder att de lyssnat på en del missvisande argument från diverse sidor. För mig är det viktigaste "målglidningen". Mission creep, på engelska. Om vi låter de här hemliga hemliga människorna komma till skott nu vet vi inte vad de sysslar med i morgon.

Cordelia Edvardson skriver tänkvärt i Svenska Dagbladet om de små människornas medlöpande i onda händelser. Hon refererar till Hannah Arendt och hennes beskrivning av "den banala ondskan". De små människornas tysta medverkan i många små onda handlingar som tillsammans bildar en gigantisk katastrof.

En god vän i databranschen berättade en gång om sin chef, som hade en ny och intressant metod att sätta skräck i löneslavarna. Han kallade det "management by accordion". Det finns en massa trendiga sätt att chefa; "management by walking around" där chefen cirkulerar bland de anställda och på ett ledigt sätt skrämmer dem till underlydnad. Det finns "management by objectives" där man sätter upp specifika mål, och i sverige har vi "management by perkele" som utövas av finska chefer med mjäkiga svenska anställda.