Den nya förbättrade FRA-lagen (dvs den gamla lagen som man pyntat med ett absolut minimum av sidenband och glitter) har nu baxats igenom ännu ett steg av den snudd på demokratiska processen, av våra snudd på demokratiska folkvalda. Jag tror det går åt helvete (teknisk term) för medborgarna. Jag tror inte vi kan förlita oss en sekund på att byråkrater och pärmbärare gör vad som är rimligt och vettigt i en given situation. Jag vet att när man en gång förklarat för ett så kallat "greyface" att det här är de regler som gäller, så har man ställt en spårvagn på spåret och det är lika omöjligt för en pärmbärare att vika från reglerna som det är för en spårvagn att göra en stoppsladd om det behövs.

Dagens Industri har en liten notis om att en bilist till slut vunnit striden om en biltullsavgift. I korthet blev mannen rammad av ett annat fordon och på grund av platsen för olyckan tvungen att köra genom biltullen. Han återvände ut ur "straffområdet" efter mindre än två minuter för att köra vidare åt det håll han skulle. För detta skulle han erlägga 20 kr i trängselavgift, för att han tvingats åka åt ett annat håll än han avsåg.
De 20 kronorna har sedan av byråkraterna dragits genom alla tillämpliga instanser innan Regeringsrätten till slut höll med Kammarrätten och gav bilisten rätt. Så långt klättrade alltså ett glasklart fall genom olika instanser, eftersom det är omöjligt för en rälsbunden byråkrat att använda sunt förnuft.

Det här fallet har kostat en förmögenhet, både i rättskostnader och i trovärdighet för de inblandade företagen och myndigheterna. Prestige är den dyraste vara som finns, för när det väl gått "prestige" (eller dess lantlige kusin "princip") i något så finns det inga gränser för hur mycket pengar man kan lägga ut, speciellt om det är någon annans pengar, till exempel skattebetalarnas. Den här mentaliteten är det som kommer att kosta några invånare per år deras integritet och kanske också liv och hälsa. När verket för Integration och Avvisning av Personer med Utländsk Härkomst bestämt sig för att personer från byn Bonjour utanför Lima i Mörkaste Peru är terrormisstänkta, så kommer en armé av ansiktslösa byråkrater att sätta igång med att på heltid hitta tecken på att de nio flyktingarna från Bonjour är skumma. De borstar tänderna i fel riktning. De klipper sig alla hos Achmeds Hårklyveri (för att han är ensam om att tala deras dialekt). De tankar med vänster hand i stället för höger, vilket också den berömde tamilske handbollsforwarden Ib Ock gör, och hans kusins guldhamsters förre ägare hade ett porträtt av någon som var lik Bin Laden på väggen hemma. Det stod visserligen "Jesus" under bilden, men den enkla finten går ju inte en seriös underrättelsetjänstanställd på.

Det är just för att FRA och dess tänkta domstolsliknande övervakande ande är bemannade med vanligt folk, eller det subset av folk vi kallar byråkrater, som jag är orolig. Jag tror inte de vanliga FRA-anställda är illvilliga. Jag tror inte de vill avlyssna folk bara för att det är kul. Jag tror att de sitter fast på sina spår, de har skygglappar som hindrar dem från att se klart på situationen och likt biltullarmästarna och likt försäkringskassans personal (som stänger av ersättningen till cancerpatienter för att de inte är så sjuka att de förväntas dö inom närmaste tiden) kommer de att göra det reglerna säger, oavsett hur vansinnigt det är. De har dresserats att inte tänka i tjänsten. Det är INTE sådana människor jag vill anförtro mina hemligheter och mina privata tankar.

För detta, för ändamålsglidningen, för det oetiska i massavlyssning, för det suspekta i att en civil myndighet har militära uppgifter, för det allmänna bästa och för en förbättring av världshälsan i det stora hela tycker jag att FRA måste läggas ned, dess uppgifter överföras till de militära organisationer som redan från början borde haft uppdragen och de som stressat igenom den här lagen mot folkets vilja borde skämmas. Jag tror inte de har förmågan, men de borde verkligen skämmas. Och efter nästa val borde de se sig om efter nya jobb.