Kopit skriver en mycket läsvärd replik till min artikel om att välja (och vad man "får" välja), och de drar den helt korrekta slutsatsen att mina steg mot en bättre tillvaro är väldigt korta. I stället för att helt försöka komma ur de sanslösa situationer vi befinner oss i är mina exempel tänkta att lindra situationen i ett första steg. Kopit har en betydligt radikalare inställning, nämligen att det är bättre att bryta helt med de icke-fungerande systemen. Man kan säga att det handlar om att behandla symptomen kontra att avlägsna sjukdomen. Vi har båda varsin poäng.

Skillnaden i våra angreppsvinklar är nog att Kopits mer långtgående vision kräver mycket mer av den som ska göra valet. Exemplet med beroendet av bensin är bra. Mitt förslag, att man skall kräva att momsen tas bort (egenligen skulle jag ha varit mer exakt och skrivit "momsen på skatten" men skillnaden är liten när det gäller slutpriset) står mot exemplet att vi skall sluta använda bensin eftersom det tvingar oss att ha relationer till diverse länder och finansiella koncept som vi är värda att slippa. Det stämmer utmärkt, men att köpa en elbil och helt lämna förbränningsmotorkulturen är ett väldigt stort steg för gemene man. Det kräver att man planerar sin dag och sitt arbete på ett annat sätt. För aktivister, och dit räknar jag mig själv och Kopit och en stor del av piratpartisterna och miljöpartisterna, är det ett mindre problem eftersom vi är redo att bita ihop och ta det trassel som följer med ställningstagandet. Detta är troligen inte lika lätt för den som befinner sig mitt i vardagen i ett redan stressat läge och precis håller näsan över vattenytan. Den ensamstående trebarnsmamman som ska skjutsa ungar till fotbollsträning och hämta andra ungar från fiollektionen vill inte ha ett problem till i form av att bilen tar ett visst antal timmar att "tanka" från elnätet. Steget att försöka slå tre-fyra kronor av bensinpriset är mycket mindre, ger omedelbar utdelning och förhoppningsvis andrum att fundera på nästa steg (som då med fördel kan vara elbilen).
Att se alternativa drivmedel som alternativ till elbilen är egentligen bara att flytta opec-argumentet från osmaklig olja till något annat alternativ där vi blir livegna, eftersom alla nuvarande former av drivmedel håller oss kvar på samma bensinmackar.

Kopit tar också en sväng över valutamonopolet som ett exempel på något som kanske behöver en HUGO (Häll Ut och Gör Om, kemistslang). Där är jag mycket mindre insatt, och känner att jag inte kan yttra mig men jag har funderat på penninghanteringen och varit snubblande nära att skriva om den, så jag tar det här som ett initiativ att skriva något halvgenomtänkt och rörigt om det och låta Kopit ta den snygga och balanserade genomgången sedan.
Jag ser en trend där samhällskrafterna (det vill säga de krafter som bestämmer över oss) vill hindra folk från att göra affärer med varandra. Det dyker hela tiden upp i olika sammanhang, små blänkare om att förändring är på gång. Ena dagen är det ett antal samhällsekonomer som skriver en artikel om att det är dags att pensionera kontanter som koncept - plastkort är säkrare och kan inte användas för brottsliga ändamål. Det kan vara information om att EU funderar på om det inte borde vara moms på loppmarknader och auktioner (för varor byter ju ägare och då borde staten ha sitt). Det kan vara något i stil med det franska förslag som nu ligger, som kommer att göra det möjligt att stänga ned tillgången till siter typ Ebay eller Blocket om företagen så önskar. Det kan vara saker som att konsoltillverkarna vill sätta stopp för handeln med begagnade spel.

Någon försöker hindra oss från att göra affärer med varandra. Kanske sker det med bästa välvilja, för att stävja svartaffärer och handel med stöldgods, men oss emellan så verkar den kriminella sektorn ha löst sådana småproblem relaterade till penningtvätt för länge sedan. Den här trenden känns för mig mer som om storföretagen störs lite av att någon annan har kunder. Det vore bäst för industrin om folk inte lade pengar i de mer informella delarna av ekonomin, utan hellre tog sitt samhällsansvar och köpte Nike eller Dressman för hela slanten.
Nå, nog med teoretiserande om detta. Jag är övertygad om att det behövs både en formell och en informell ekonomi om man ska bygga ett starkt samhälle, men jag kan inte argumentera för det än.

Jag håller alltså i sak med Kopit om att mina förslag handlar om att flytta sig till en större sandlåda i stället för att lämna den helt och kliva ut i världen, men jag ser det också som att resan ut ur sandlådan måste börja med ett första steg. De som verkligen skulle behöva den här starten bäst är folk som är så nära utbrändheten att de luktar het transformator, och de klarar inte att göra de större omställningar som det innebär att totalvägra och helt bryta sig ur de destruktiva tanke- och konsumtionsmönster de flesta av oss sitter fast i.
Vi radikaler kanske kan ta den första obekvämheten det leder till när man till exempel växlar från MS-programvara till Open Source, men alla orkar inte. Jag är nöjd om jag kan vara en inspiration för någon till att ta det första lilla steget, och jag låter gärna Kopit stå och vinka vid målsnöret där framme. Både det lilla och det stora perspektivet behövs.

Som avrundning vill jag presentera mina två favoritinspiratörer när det gäller att själv lösa sina problem. Otherpower beskriver mycket konkret och glasklart hur man bygger vindkraftverk och andra system för att tillverka all elström man själv behöver. Det handlar om ett antal människor i Colorado som bor där inget elnät finns, och som under flera år försett sig själva med den ström som behövs. De bygger sina egna generatorer, de har informativa artiklar om hur man gör och vad som kan gå fel. De är väldigt praktiska, och de kan få en att ställa frågan "varför försöker inte jag göra det här själv?" när man tittar på deras lösningar. Bor man utanför tätbebyggt område finns egentligen ingen anledning att inte försöka bli självförsörjande även på el. Otherpower är ett fint exempel på aktivister som visar vägen. Det är inte helt enkelt att följa i deras spår, men det leder till verklig frihet från en massa system som gärna vill kontrollera en.
Den andra inspiratören är William Kamkwamba, som jag tror de flesta nätintresserade känner till vid det här laget. När han blev tvungen att sluta skolan för att familjen inte hade råd med avgifterna började han låna och läsa böcker själv från lärarbiblioteket. För att kunna göra det bättre behövde han mer ljus på kvällarna, så han byggde ett eget vindkraftverk av befintliga saker. På sin blog beskriver han hur detta har vidareutvecklats och hur han nu hjälper till att puffa hela byn in i en mer modern värld. Han är ett exempel på att inget stoppar en järnvilja. Om han (trots brist på precis alla resurser) kan förändra sitt samhälle kan vi förändra vårt.