BBC News meddelar att Jacqui "Poshspeller" Smith anser att den Stora Databasen Med Allas Kommunikation är en absolut nödvändighet för att bekämpa terrorismen. Om inte politikerna vet vad du gör i sängkammaren, vad du tänker på när du rakar dig och hur många cornflakes du tar till frukost kan de inte avgöra om du är skum eller inte. Ingen begriper hur de kunde överleva fighten med IRA under flera decennier, när sådana här saker är helt oundgängliga nu när de verkliga bombkastarna gått i pension.

Den där Stora Databasen är alltså samma sak som vår svenska regering kommer att införa här om några månader. FRA-grunkan är första steget, man skulle kunna säga att det är glanspapperet runt den här anti-presenten.
Storbritannien går i spetsen för strävandena att övervaka befolkningen till döds. Inget annat land har så många övervakningskameror. Den som vill bli rik ska sälja kamerautrustning i GB. Det finns miljoner att tjäna, för inget antyder att man tänker dra ned på takten i kameramonterandet. Trenden kommer antagligen hit också, regeringen har ju med hull och hår anammat alla andra aspekter av Bodströmsamhället så kamerorna lär frodas här också.

Här kommer vi till min lilla fundering om varför Jacqui Smith inte menar allvar med sin strävan att bekämpa terroristerna. Att läsa allas brev och lyssna på allas telefonsamtal är ju i sig lovvärt, men något som verkligen skulle ge resultat vore att göra folk mer lättidentifierade på bild så alla de där kamerorna kunde användas effektivare. Om man till exempel tatuerade en streckkod i ansiktet på alla, så kunde man med automatiska sökprogram avgöra vem som är var. Det skulle bli mycket enklare att hantera huliganproblemet. Man kunde förhindra allehanda bedrägerier, eftersom det skulle bli omöjligt att identifiera sig med falska papper. Det finns en massa bra skäl till att tatuerade streckkoder skulle vara en samhällsnyttig idé.

Så, Jacqui, det är dags för dig att föregå med gott exempel. Samma sak med herrar Bodström et consortes, som pratat mycket om att stävja brottsligheten. Om ni inte har något att dölja kan ni väl inte ha så mycket emot det här? Hur var det med ert rena mjöl? Är verkligen en tatuering i ansiktet så mycket begärt? Är det verkligen ett sådant övertramp?
Om det är det, så kanske det är dags att börja fundera på var gränsen går. Vad är vi beredda att gå med på när det gäller att inkräkta i vårt privatliv med bortförklaringen att "kriget mot si eller så kräver det"? Alla terrorbrott har begåtts av människor med händer. Om vi kapar händerna av alla kommer det inte att ske fler terrorbrott. Någon som vill vara först? Om våra klåfingriga politiker ställer sig först i kön skulle vi säkert inte ha svårt att hitta frivilliga att hålla i yxan, för många är ganska trötta på det här. Det är klart att brott ska beivras, men inte riktigt med vilka medel som helst. Inte med vilka uppoffringar som helst.

Så många verkar vilja norpa våra fri- och rättigheter. Så få verkar förstå att folk är på allvar upprörda. Det görs idiotiska utspel som låtsas ta vara på friheter som vi möjligen har kvar, som till exempel politiker X's uttalande att fartkamerornas uppgifter inte borde få samköras för att räkna ut folks snitthastigheter, för det är integritetskränkande. Samtidigt som man klubbar igenom att en myndighet som hittills struntat blankt i regler och förhållningsorder får carte blanche att avlyssna vem som helst om de har lust med det. Här handlar det inte om att sila mygg och svälja kameler, här sväljs det betydligt grövre saker än så. Med hänvisning till ett terrorhot som vi sett otroligt lite av i verkligheten. Ett terrorhot som det får kosta vad som helst att bekämpa, både i tid och i andra valutor (som bekvämlighet och mänskliga rättigheter). Du får inte ta med dig någonting du kan ha nytta av på flyget (som tandkräm och tandborste eller schampo). Om du har ett fickminne eller en laptop är det helt OK för personalen att göra en kopia för arkivering för spaningsändamål. Dina semesterbilder kanske är med i underhållningen på nästa personalfest för övervakningspersonalen, där de sitter och kommenterar bilderna av din familj. Vad vet du?

Det skulle kunna vara så enkelt att det är detaljhandeln som bett om de här reglerna, för det är ju behändigt om folk måste köpa nya kläder och smink och annat när de landat i stället för att ta med sig saker de redan köpt. Det håller försäljningen uppe. Jag tror inte det är så enkelt. Jag tror att politikerna, inte bara våra utan alla, har tappat greppet. Det är så bekvämt att skylla på terrorhotet att man gör det slentrianmässigt, och använder det för att klubba igenom lagar som kan vara bekväma att ha nån gång i framtiden. Kanske.
Jag tror att det handlar om oförmågan att se mer än ett kvartal framåt i tiden. Oförmågan att se helheten i stället för de enskilda små detaljerna. Om man verkligen ville få stopp på de radikala islamisterna skulle man givetvis börja med att försöka motverka alla radikala koranskolor med bättre information. Om man ville få stopp på gatuvåldet skulle man givetvis skicka ut fler poliser i stället för att sätta upp kameror överallt. Om man menade allvar med att skydda artisternas inkomster skulle man inte jaga "pirater" utan lagstifta om att artisterna i varje läge ska ha minst 50% av bruttointäkterna på varje såld CD, i stället för de mindre än 10% som är mycket vanligare nu. Om man menade allvar finns det enkla och effektiva lösningar, så varför håller man på så här?
Jag vill ha en förklaring.