Rättvisan är blind, sägs det. Alla skall vara lika inför lagen. Jag undrar om någon fortfarande tror på det. Förtydligande: jag undrar om någon som är ute i verkligheten faktiskt tror på det.

Vi har otroliga mängder av lagar. Delvis beror det här på att den som sitter i maktställning vill lämna ett bevis på att han eller hon uträttat något, och en lag är i så fall en metod för att "klottra på samhällets vägg" och visa att man varit här. För folk och fä betyder det att mängden lagtext hela tiden ökar och blir mer ogenomtränglig, men det ses som nånting positivt av lagstiftarna, eftersom det möjliggör att man har en stor och välmående advokatkår som lever på att översätta lagtext till begripliska åt folk, för fantasifulla ersättningar. Tyvärr betyder mängden lagar och förbud att man får göra en viss selektering i vad man väljer att "beivra" som det heter. För normala läsare ser det där ut som om man tycker att något skall uppmuntras, men det är tvärtom.

Vilka lagar man väljer att genomföra beror på det politiska och sociala klimatet. Att slå sönder skyltfönster och meningsmotståndare är till exempel väldigt förbjudet om det råkar vara besök från IMF i stan, och det är en massa vänsteraktivister som gör det, men om det är fotbollssupportrar döms det ut straff som är en tiondel så höga. Kanske det räknas som passionsbrott när fotbollshuliganerna river stan? Undrar när anti-globaliseringsgängen tar till sig det här och börjar klä sig som sportfans när de ska ut och protestera?
Polisen har kämpat länge med uppklarningsprocenten och gör emellanåt rejäla insatser för att hyfsa till siffrorna genom att ta hundratals fortkörare. Jag är inte så förtjust i fortkörare, men jag tycker att man kanske skulle prioritera rattfyllon och misshandlare som faktiskt skadar folk oftare än de gasglada unga grabbarna (som vanligen "bara" skadar sig själva). Man gör ordentliga insatser för att sätta dit småföretagare som fifflar med skatten, medan företag som skickar ut tusentals luftfakturor år efter år tydligen är omöjliga att komma åt.
Och så har vi så klart (ni visste att det här skulle komma, va?) fildelarna. De här jävla piraterna som vill ta pengarna från de stackars artisterna. Förutom att de kopierar saker i stället för att ta något konkret. Förutom att mediabolagen gör större vinster varje år. Förutom att det inte har bevisats att fildelning verkligen betyder nedgång i försäljningen.

Det de här fokusinsatserna har gemensamt är pengar. Man (staten) vill ha in pengar, så man ger sig på skattefifflare och fortkörare men prioriterar ned de fall där det inte finns något att hämta (rattfyllon och fotbollsfans). Om det var så att man bara såg till det moraliskt klandervärda och prioriterade baserat på det skulle piratverksamhet inte ens finnas på kartan så länge trafficking förekommer.
Trafficking innebär i praktiken att man stjäl människor, torterar dem och säljer dem vidare som ägodelar. En bransch med en massa pengar i, till skillnad från fildelning där ingen inblandad tjänar något och framför allt ingen blir skadad. Enstaka våldtäkter kan vid enstaka tillfällen bestraffas i svensk domstol, även om det verkar vara rena lotteriet, men i traffickingfall verkar hela den delen ställas åt sidan av någon anledning. Jag kan inte påstå att jag är särskilt insatt i det här, men det jag läst i ämnet innehöll bland annat uppgiften (från ögonvittnen) att man under "träningsfasen" när man flyttar de här flickorna mot slutdestinationen våldtar dem sådär ett tjugotal gånger per dag för att visa dem vem som bestämmer och göra dem "fogliga". Ändå är det ingen som stiftar speciella lagar som gör det möjligt för de som vill bekämpa trafficking att kringgå rättssäkerheten för att komma åt de ansvariga. Ingen låter anti-trafficking-aktivisterna starta egna poliskårer. De som vill bekämpa trafficking har nämligen inga pengar, och rättvisa handlar om pengar. Den som har pengar kan köpa sig rätt, och de som är offer i de här sammanhangen har ingenting. De kan inte köpa sig en egen liten lag som hjälper dem, vilket uppenbarligen den förmögna skiv- och filmbranschen kan.

Det kanske vore läge att åtala enligt djurskyddslagarna, för om man hanterade djur som de här människorna hanteras så blev det fängelse direkt. Det där är både cynism och allvar, för det är sant. Det är vidrigt men sant. Och medan folk fortsätter bli våldtagna och misshandlade och sålda som om de vore ägodelar sitter våra lagstiftare och tänker genomföra en lag som ska ge de redan rika hjälp med att dra föräldrarna till femtonåringar inför domstol för att femtonåringarna gjort något som de redan rika inte gillar och inte förstår.
Är det någon som förstår den prioriteringen? Är det någon som på allvar tycker att det är det här rättssystemet ska syssla med i första hand?
När folkpartiet omvandlade sig från "Liberalerna" till "Batongpartiet Ordnung" trodde säkert många att de tänkte genomföra förändringar för att ge oss vettiga straffskalor. I stället hjälper de den nya sortens moderater att "jaga en hel generation" som statsministern så träffande formulerade det i en vallögn.
Jag tror på lag och ordning, men jag tror på prioriteringar och vett och sans också. Pirate Bay säger att de har besök från två miljoner svenska IP-nummer per vecka. Ett IP-nummer är inte en person, så det är omöjligt att veta hur många som verkligen är in och kikar, men att det är över miljonen får man nog anta. Var åttonde svensk alltså.

Om man nu är redo att kriminalisera en åttondel av folket, vad kan då nästa steg vara? Att göra som vissa Känsliga Dogmatiker vill och kriminalisera homosexualitet igen? Vad sägs om att återinföra motboken? Spritförbud har (precis som fildelningsförbud) aldrig fungerat men varför skulle det hindra våra lagstiftare från att försöka igen?
Och medan statsministern och fyra skivbolagschefer sitter och planerar hur de ska sätta åt de här jobbiga femtonåringarna så det känns riktigt ordentligt finns det folk där ute som säljer andra femtonåringar till högstbjudande och piska och handklovar ingår som tillbehör, men de offren får ingen audiens i maktens korridorer.
Det är inte bara idioti, det är en skam.