Gävleborna funderar på hur det kommer att gå, nu när man byggt årets halmbock av icke flamskyddad halm. De senaste två åren har bocken klarat sig från att brännas ned. Därmed har Gävle gått miste om sin turistattraktion. Ja, det skall vara singularis där.

Rimligen borde alla vara intresserade av att ta tillvara de resurser som råkar finnas lokalt. Gävle hade chansen att ha sin egen version av "Burning Man". Burning Goat i Gävle. Det har klang.
Burning Man lockar tusentals personer (enligt hemsidan tiotusentals) ut i öknen i Nevada, där de håller en kulturfest i en vecka. Under den veckan bygger de i stort sett en egen stad mitt i ingenting, och när veckan är slut finns inga spår kvar. Allt tas med. Deltagarna finkammar området så det inte finns något skräp, naturen skall vara helt orörd när man kommer tillbaka nästa år. Det här är ett av de mest miljömedvetna arrangemang jag känner till.
Det är klart, det vore ju väldigt opraktiskt för Gävle om det vräkte in fem tusen besökare som bodde där i en vecka och spenderade pengar i den lokala ekonomin. Det är mycket bekvämare om man slipper sådana störningsmoment. Gävle har så mycket annat att komma med, staden är ju känd för... tja, DiLeva och Bizex-B, det legendariska punkbandet. Är det något mer än de och den före detta brinnande bocken?

Sverige har en av världens mest besökta websiter, TPB. Den gör myndigheterna vad de kan för att släcka ned. Den har miljontals besök varje dag, och skulle kunna vara den naturliga spridningspunkten för precis allt som svenska myndigheter vill ha utspritt till allmänheten. Det skulle kunna vara ett ansikte mot omvärlden för sverige, för att göra reklam för oss. Med en något sundare lagstiftning kring copyright kunde vi vara en förebild och visa att det går att balansera kundernas och bolagens intressen, och det kunde vara Den Stora Kanalen för bolagen att få ut sina produkter utan att lägga miljoner på att utveckla egna klumpiga e-handelslösningar. I stället sitter man fast i den befintliga försäljningsmodellen och börjar nu, i dessa dagar, så smått begripa att kunderna inte vill ha DRM-smittade filer som inte går att använda överallt. Efter tio år håller små små delar av musikindustrin på att inse att MP3 är formatet som vann kriget. Då. Om femtio år kanske branschen inser att ansträngningarna från kunderna att reformera det befintliga systemet också var en bra idé, men då har de redan spridit så mycket badwill och alienerat ett par generationer att det antagligen är för sent för dem att komma tillbaka.

Lokala alternativ är nästan alltid bättre eller roligare än de centrala. Det gäller till exempel för mat (som mår fint om den inte behöver fraktas runt halva planeten). Dagsfärskt bröd från bageri på hörnet är en helt annan upplevelse än standardlimpan Sirap från Brödia i nån industriförort. Jag är engagerad i att arrangera konserter på min hemort. Vi har upptäckt att de mer eller mindre lokala banden står sig riktigt fint jämfört med de mer kända band vi plockar hit från andra delar av landet och ibland från utlandet. Jag har ingen aning om varför det är så, kanske har vi bara haft tur. Kanske är det så att kvalitet finns överallt, om man bara tittar. Kanske är det så att den här låsningen vid att bara ta till sig det riktigt berömda, det riktigt stora, det riktigt upphaussade gör att vi får saker som de jättelika men smaklösa moderna äppelsorterna. Förr var tydligen äpplen små men goda. Jag vet att det var så med jordgubbar. De hade smak förr, nu är de vattniga. Det gäller sönderproducerade artister också, för av någon anledning var det mindre konsistensgivare i musiken förr.
Det kanske ÄR vettigt att ta vara på de lokala alternativen, för smakens skull. Att se vilka resurser som faktiskt finns på hemmaplan och göra det bästa av dem. Om det mest intressanta man har är en brinnande halmbock, så gör den till en tradition och utnyttja den i stället för att streta emot.
Burn, goatse, burn!