När det gäller fildelningens vara eller inte vara tycker jag att det verkar som om marknaden håller på att reglera sig alldeles själv. Kunderna vill inte ha de dåliga produkterna och undviker att köpa dem. De som gillar det som finns köper det. Skillnaden är företagsledarnas förväntningar, som likt småbarns på julafton aldrig någonsin kan uppfyllas helt.

Jag tror inte jag ställer så höga krav egentligen. Jag vill att det jag betalar för ska vara lättanvänt, det ska fungera överallt och det ska inte irritera mig genom usel design. Dessutom vill jag att pengarna ska gå till de som faktiskt skapat verket, och inte till mysko mellanhänder. Jag är inte alls intresserad av att hålla ett gäng mellanchefer och grossister vid liv, de kan byta yrke och bli något som tillför värde i stället. Jag ställer för övrigt exakt samma krav när jag köper mat. Använder tillverkaren en förpackning som jag tycker är idiotisk så väljer jag en annan produkt. Jag hatar till exempel tetror med skruvkork på. Det är en förpackning som jag tycker är överflödig och misslyckad. På samma sätt köper jag inte något där SONY har ett finger med i spelet, sedan de skickade ut mängder av CD med ett rootkit på och sedan försökte mörka det i pressen. Den sortens förpackning, dvs virussmittad, kan jag vara utan. Det begränsar mig visserligen lite (jag utgår från att de har virus i sina telefoner etc också) men så länge det finns alternativ lider jag inte.

Skivbolagen tror att DRM är en bra idé. De kunde lika gärna stå och sälja flatlöss i storpack. DRM gör att deras skivor inte fungerar varsomhelst och närsomhelst vilket gör att de för mig är ointressanta. Om jag inte kan ta med skivan och spela den där jag råkar vara är den värdelös som produkt. Den är dessutom förolämpande, eftersom den är gjord för att inte fungera överallt. Usel design. Samma sak med DVD:er som börjar med en "informationssnutt" som antyder att jag är en tjuv, och som jag inte kan spola förbi. Jag äger EN enda DVD med sådan propaganda på, och jag ser den inte längre. Jag har laddat ned en kopia som till skillnad från mitt dyra original inte förolämpar mig i fem minuter varenda gång jag startar den. Piratkopian ger mig alltså mer valuta för pengarna än det original jag betalat 200 kronor för. När jag köper musik för nedladdning på nätet väljer jag enbart musik i mp3-format, eftersom jag slipper DRM-idiotin och får något som faktiskt fungerar överallt, till skillnad från storbolagens alternativ. Råkar jag köpa en DVD med "information" i inledningen nu så åker den direkt tillbaka till affären med hänvisning till att den inte fungerar hos mig.
Jag tror på allvar att större delen (inte hela) av fildelningen av musik handlar om folk som har skivorna men vill ha musiken i ett smidigare format och folk som undrar om plattan "x" är värd att ha och laddar ned för att provlyssna. Är det skräp blir det ingen affär, och filerna åker i papperskorgen. Det har producerats otroligt mycket skräp de senaste tio åren. Hade det inte räckt med EN Britney Spears? Var storbolagen verkligen tvungna att ha fem var? Det var samma sak med disco och med dansband på sin tid.

Så, det är egentligen enkelt att få mig som nöjd betalande kund. Ge mig det jag vill ha, till ett pris som är vettigt. Det vill säga DRM-, virus- och propagandafria produkter som fungerar som de ska. Jag tycker 200 för en CD är väl häftigt, jag kan däremot tänka mig runt 100-150 och då förväntar jag mig att hälften går till bandet och att en massa okreativa personer gallras ur i storbolagen för att göra omdirigeringen av pengar möjlig. Laddar jag ned musiken från nätet bör den vara någon femtiolapp billigare eftersom vi tagit bort minst två mellanhänder som inte längre bör ha betalt inklusive hela den fysiska hanteringen. Skall det verkligen behöva vara så svårt? Hur kan branschen ha misslyckats med det här i hela tio år? I vilken annan bransch kan producenterna behandla kunderna så här illa, så här länge, utan att gå i konkurs?
Jag undrar vad som händer nu när kronan störtdyker och det blir hårda tider. Folk lär lägga pengarna på annat än musik och film. Medieföretagen har redan försökt gnälla åt sig polisbefogenheter för att få till de intäkter som de tycker att de borde ha. Vad kommer att ske nu? Kommer deras beräknade intäkter att stå kvar trots att kronan går ned 30% i värde, och kommer regeringen då att ge dem fria händer att dra pengar direkt från våra sparkonton för att komma upp till det här förväntade vinstmålet? Kommer det att bli fängelsestraff på att inneha p2p-programvara? Hur långt är regeringen egentligen villig att gå för att stryka stim & co medhårs?

Eller ska vi se det från andra hållet? I en krissituation blir nya saker möjliga. Kanske det här är vår chans att modernisera upphovsrätten och patentsystemet till en vettigare modell och slakta några heliga kor samtidigt som vi gör skapandet enklare och underlättar för de kreativa. Det är dessa kreativa (av alla sorter) som kommer att lyfta oss ur krisen. I industrin, i medicinbranschen och kanske även i media. Kriser och nödlägen uppstår när ett system inte fungerar som det ska. Usel design, igen. Det här är ett gyllene tillfälle att fixa de här gamla problemen med det nuvarande systemet.