Det här är en liten fortsättning på postningen häromdagen om vad IPRED har för bieffekter. Vi är nu hela tre stycken som är inne på samma spår; den förträfflige Barkman som var inne på exakt samma tanke samtidigt, och en TT-journalist som fick idén ett par dagar senare. Mitt & Barkmans samtidiga insikt berodde på att vi diskuterade saken och valde att tackla den från varsitt håll. TT:s källa vet vi inget om. :-)
Jag rekommenderar för övrigt Barkmans andra sågning av IPRED också. Den vinkeln hade jag aldrig kommit på själv. Här ser vi en av fördelarna med att alla kan uttrycka sig på nätet, flera skallar gör bättre ifrån sig än enstaka. Mångfald är bättre än enfald. Man kunde tro att det var en enmansutredare som kommit med IPRED-förslaget...
Den fortsatta argumenteringen på mitt spår handlar om attitydförändring. Fram tills för något år sedan kunde vem som helst kontakta körkorts- eller passregistret (jag minns inte vilket det var, jag använde aldrig tjänsten själv) och få ut adress samt ett foto. Det som krävdes var personuppgifterna. Det här användes ihärdigt av pressen för alla bilder av 32-åringen, 26-åringen, 91-åringen och alla andra åringar som de publicerat med en svart ruta över ögonen. Det var också behändigt för den som försökte spåra upp gamla klasskamrater och liknande.
Helt plötsligt kom någon på att den obehaglige Heinrich Übervold och hans med-chedditer kunde använda de här uppgifterna för att bygga åsiktsregister över ostrecensenter. Antingen var det cheddarhotet mot pressen man var oroliga över, eller också var det lite för lätt att få ut uppgifter om politiker, vem vet. I vilket fall som helst så stängdes tjänsten ned, för säkerhets skull. Man kunde ju ha gjort som vid en kreditupplysning, att den undersökte fick ett brev med uppgift om att NN begärt ut information om honom eller henne, men det hela räknades som för farligt så det blev tvärstopp. Jag tror man måste visa upp någon form av pressleg eller liknande för att få ut passfoton numera.
Så anländer attitydförändringen, direkt följd av IPRED och återigen kan Übervold & Co hämta ut hemadresser till folk med "fel smak". Den här gången är det till och med sagt att den som fått sina uppgifter utlämnade inte får underrättas förrän tidigast en månad efter utlämnandet. Man har alltså ansträngt sig för att försätta de utlämnade i så stor fara som möjligt. Tack för den, justitieministern.
Det är givetvis tänkt så att upphovsgamarna ska få tid att samla så mycket information som möjligt för att kunna klämma maximalt med pengar ur barnfamiljerna i hotelsebrevsfasen, och det är också begripligt att Beatrice Ask tycker att det här är bra eftersom det i det moderna moderata sverige troligen räknas som företagsamhet att utpressa folk. Hur hon får det här att gå ihop med till exempel skydd av misshandlade kvinnor vore spännande att höra. ISP:n får inte varna för att någon begärt ut uppgifterna. I det stora statliga monopolspelet med väljarnas pengar har upphovsgamarna dragit ett trumfkort av alldeles speciellt slag, för det är tydligen OK att sätta alla andra hänsyn åt sidan för att göra dem glada. Det är inte bara "gå direkt ur fängelse utan att passera gå" vad gäller priskarteller, konstiga kontrakt och så vidare, det är "gör vad du vill, det är den enda regeln". Aleister Crowleys inflytande på modern svensk "rättvisa" är tydligt.
Så, vad ska till exempel ROKS göra, förutom att säga upp bredbandsabbonemangen till sina "safe houses"? Svenska journalister får sluta använda bredband hemifrån. Alla som har något att säga, som kan vara obekvämt för någon där ute, får helt enkelt tiga om saken för ett IP-nummer är enkelt att hitta. En del bloggar visar automatiskt IP-numret på den som kommenterar. Det krävs ett minimum av fingerfärdighet för att skaffa sig numret, och med hjälp av bevismaskinen tillverkar man sedan de så kallade "bevis" tingsrätten behöver för att använda den nya stämpeln "svältande och gråtande offer för de satanistiska fildelarna" som de skaffat för att rationalisera de tiotusentals ärenden av den här typen de kommer att drunkna i så snart förslaget klubbats igenom.
Tror verkligen någon på att rätten kommer att ha tid att faktiskt granska alla de beställningar av IP-nummer som kommer in? Det här kommer att automatiseras mer än McDonalds massproducerade Big Mac & Co. Det kommer att sitta horder av praktikanter och godkänna utlämningsbeslut, för att avlasta rätten så den får tid att ägna sig åt annat, som att till exempel hantera riktig brottslighet.
Och medan det här drabbar riktiga människor sover beslutsfattarna vidare i sitt elfenbenstorn, högt uppe där de inte kan höra skriken eller se blodet.
Ni som inte redan gjort det, offra några sekunder på de som vill er väl, och några till på de som vill er illa.
Nej, Anna, jag menar inte dig personligen. :-)
Ett extra tack till Emma där jag hittade tipset om Dahl-kopplingen.
Kommentarer
Hej, här är en direktlänk
Hej,
här är en direktlänk till kampanjsidan för vykort till Ask.
Och här fler saker att göra.
För att göra det lättare att reda ut vilka som är mot dig eller för dig så har två nya sidor skapats nyligen:
Företag och organisationer som stödjer IPRED respektive Företag och organisationer som kritiserar IPRED.
Safe house
Det ROKS, och tidningsredaktionerna, borde göra är att säga upp bredbandsabonnemangen på känsliga adresser och i stället köpa in en laddning mobila bredbandsabonnemang centralt. Då får man en situation där fakturaadressen är känd, medan brukandeadressen är okänd för ISP:n. Däremot går brukandet att spåra genom teledatalagringen, men så långt tror jag inte IPRED sträcker sig än.
För oss vanliga medborgare gäller det att hitta målvakter på annat håll. Den traditionella metoden, att gå till parken och erbjuda någon av A-lagarna ett helrör mot att man får registrera ett kontantkort i hans namn borde fortfarande fungera.
Passfoton
Det var den första juli 2004 som passfoton (och förmodligen även körkortsfoton) blev sekretessbelagda, efter att tidigare ha betraktats som offentlig handling. Det märkte jag när en god vän bad mig leta fram ett foto av sin nyligen bortgågne far, men jag fick avslag -- eller åtminstone bakläxa. Om jag kunde bevisa att motivet inte led skada av att jag fick fotografiet kanske jag kunde få det. Kanske.
Jag antar att det som föranledde ändringen var att både chedditerna och pressen i ungefär den vevan använde passfoton i sin marknadsföring mot varandra, med ganska hög svansföring.
Problemet, som jag ser det, med ändringen är att den inte påverkar så mycket i det specifika fallet. Visst, den som har en bild av någon annan kan göra något integritetskränkande med den, men vad kränker integriteten mest? En bild motivet själv har låtit ta, eller en bild tagen från ett närliggande buskage (som inte fanns där igår) där motivet sömndrucket kliver ut i morgonrock för att ta in tidningen morgonen efter kvällen före? Den som verkligen vill ha en bild skaffar sig en bild. Bortsett från rena idékrig (t.ex. cheddar kontra herrgård) förekommer hotsituationer oftast mellan närstående, och i det läget har de flesta redan bilder på varandra. I synnerhet nu, efter 2004, när alla har kameramobiler.
Däremot går det att argumentera både för och emot möjligheten att beställa foton av vem som helst.
F.ö. får inte ens journalister ut passbilder nuförtiden. Därav att det så gott som alltid står "Foto: Privat" i tidningen när någon ska visas upp med bild. Personligen lämnar jag hellre ut mitt passfoto (trots att jag ser ut som på ett passfoto på det) till pressen än att jag låter kvällstidningarnas reportrar jaga min familj för att få en bild.
Skriv ny kommentar