Många kämpar förtvivlat för att baxa igenom IPRED för att få stopp på den här helt hämningslösa fildelningen som lett till att underhållningsbranschen gjort rekordvinster. Vi kan inte ha det såhär, helt uppenbart. Andra länder har det ju inte såhär, i alla fall inte på papperet. Finland införde regler liknande IPRED och fildelningen där har ökat. Beklagar finskan, en sammanfattning på svenska finns här.

Motståndarna mot IPRED försöker få beslutsfattarna och de tydligen allt rikare artisterna att förstå att problemet med lagen är inte bara det att den inte stoppar fildelningen, den är inte rättssäker. Den leder till osäkerhet för medborgarna. Den öppnar för juridiska övergrepp från mediebolagen, som har råd att hota med evighetsrättegångar. Varje gång någon försöker föra fram de här argumenten finns det någon svältande kreatör som undrar hur han ska få betalt. Jag har respekt för kreatörerna. Jag tycker att de ska få betalt för sitt arbete. Jag tycker inte att det skall införas ogenomtänkta lagar för att ge deras arbetsgivare möjlighet att utpressa folk. Det är nämligen så att det finns andra rovdjur där ute som inte nödvändigtvis vill åt din plånbok.

Tänk er att en politiskt radikal person, vi kan kalla honom Heinrich übervold, sätter upp en site som heter "cheddarmakt nu". Han tycker inte om folk som äter herrgårdsost. På siten gör han uttalanden typ "hade vi haft makten hade herrgårdsostätarnas konspiration krossats" och "cheddarätare är genetiskt överlägsna". Det finns debattforum på siten. Heinrich samlar in IP-nummer från de som debatterar och går sedan till rätten och säger "de här kräken fildelar min senaste bok, ge mig deras hemadresser", vilket han givetvis får. Sedan går Heinrich hem och mixar cocktails...
Nizze Knoog tittar under aliaset "lilla stumpan" på ett chatforum för misshandlade kvinnor och hittar sitt ex där, under aliaset "svårt misshandlad". Han går till tinget med ip-numret och säger "den här fildelaren stjäl min countrylåt" och får ut adressen till kvinnojouren där datorn står. Sedan tar Nizze jägarexamen.
Roderick Slyym läser under aliaset "Pälle -97" på Lunarstorm. Hans Vänstersson spanar på Timbro. Kurt Kort ogillar bögar och den säregne Ludolph Lönnmordh är fullkomligt galen och snokar på allt som han tycker är konstigt, och det är inga problem för någon av dem att få kopplingen gjord mellan nätadress och fysisk adress.

Det här tycker 37 artister är helt OK, det här är inget att oroa sig över tycker Otto von Arnold. Det här är utmärkt tycker Beatrice Ask. Det här kommer nämligen i teorin att minska fildelningen. Vi måste lagstifta mot att folk ger varandra saker som de kanske inte betalat för. Vi måste tro på att medieföretagens vinster kunde varit högre om inte folk tipsat varandra om att en viss sak är bra. Vi måste ha överseende med lite svinn när det gäller rättssäkerhet (och för den delen annan säkerhet). Vad spelar det för roll att någon slår ihjäl ett par homosexuella eller bränner ned en kvinnojour när det viktiga är att skydda inkomsterna för en handfull etablerade artister, och framför allt för deras respektive ägare.
Det är för att jag inte vill att någon ska få en kula genom sitt fönster som jag vill stoppa IPRED. Jag kan strunta i fildelningsaspekten, lagen kommer inte att minska fildelningen. Det har inte funkat någonstans där man försökt. Jag kan inte strunta i att någon blir skadad för att några inte kan höja blicken från kontoutdraget och för att några inte kan sluta lyssna på lobbyister.
Vad tycker ni? Exakt hur många skadade eller döda är det värt att för syns skull driva igenom en lag som inte bekämpar det den ska bekämpa, men som ger obalanserade personer möjligheten att komma åt folks hemadresser?