Rick Falkvinge har skrivit en utmärkt betraktelse över att det gamla gardet inte begriper hur deltagarkulturen fungerar. Det är ett sätt att arbeta som är så främmande för de som är vana vid fasta strukturer att det är som att se någon förklara ett korttrick för en hund.

Det märks att det är lite svårt för icke-tekniker att förstå saker som skillnaden mellan nerladdning och streaming och hur The Pirate Bay fungerar. Jag ska försöka reda ut begreppen lite. :-)

Jag har varit utslagen sedan strax efter jul. Huvudsakligen ett haveri i ryggen som hindrat mig från att sitta framför en dator mer än en kvart i taget. På en kvart blir det inte mycket gjort. Det blir till exempel inget bloggat.

Nu är det något bättre, och jag kan sitta någon timme innan allt rasar ihop och jag måste lägga mig. Det blir inte mycket gjort på en timme heller, men en sak som hände nyss var så intressant att jag måste nämna den, även om det blir kort.

Under rubriken "Många mindre ändringar i nytt grundlagsförslag" skriver Riksdag & Departement om de ändringar som partierna vill göra. Sju eniga partier står bakom förslaget, vilket betyder att medborgarna inte har en chans att yttra sig.
Eftersom man har en så kallad bred konsensus kan vi inte ens rösta bort de sittande partierna för att hindra förslaget om vi inte gillar det. Sånt händer, när politikerna lyckas separera sig från folket och bli en helt egen socialgrupp med egna regler. Det blir lite si och så med det folkliga inflytandet.

Tullverket ger sin personal en förfalskad iPod i julklapp, kan man läsa i mängder av tidningar. Så snyggt. Så talande.

I DN kunde vi häromdagen läsa att "Stockholm kan få en litterär kanon". Ingen är förvånad. Sedan andra dagen Göran Persson tog över socialdemokraterna har de fört en rakt igenom folkpartistisk politik, i sin iver att ta mittfåran och göra sig populära hos allmänheten. Alla svenska partier med en handfull undantag slåss i den där mittfåran. Det kallas "mångfald". Samma gröt, fem olika förpackningar.

Det här är en liten fortsättning på postningen häromdagen om vad IPRED har för bieffekter. Vi är nu hela tre stycken som är inne på samma spår; den förträfflige Barkman som var inne på exakt samma tanke samtidigt, och en TT-journalist som fick idén ett par dagar senare. Mitt & Barkmans samtidiga insikt berodde på att vi diskuterade saken och valde att tackla den från varsitt håll. TT:s källa vet vi inget om. :-)

Enligt en notis på SVTs site får läkemedelsbranschen EU-kritik. Patent missbrukas och billigare alternativ släpps inte in på marknaden. Medicinföretagen använder alla medel för att hindra billigare versioner, ibland kallade generika från att ta marknadsandelar. I de fall där generika trots allt kommit in på marknaden har priserna sjunkit mellan 20 och 90 procent. Kostnaden för samhället räknas i miljarder.

Många kämpar förtvivlat för att baxa igenom IPRED för att få stopp på den här helt hämningslösa fildelningen som lett till att underhållningsbranschen gjort rekordvinster. Vi kan inte ha det såhär, helt uppenbart. Andra länder har det ju inte såhär, i alla fall inte på papperet. Finland införde regler liknande IPRED och fildelningen där har ökat. Beklagar finskan, en sammanfattning på svenska finns här.

Dagens Nyheter skriver om att regeringen avvisat EU-kommissionens förslag om "förlängd skyddstid på inspelad musik från 50 till 95 år". Argumenten emot är att förslaget var hafsigt skrivet (så nästa gång kommer skivbolagen att använda en bättre ordbehandlare och ha raka marginaler) och att det är en "för komplicerad modell", vad nu det kan betyda.