Det var en av sakerna jag fick med mig från tiden när jag pluggade Företagsekonomi - alla har en kund. Tanken var att man skulle tänka att man alltid har ett ansvar för att leverera nåt till nån annan i en organisation, ingen sitter i ett vacuum. Jag kom att tänka på det nu därför att en gammal chef och vän bad mig hjälpa till lite med supporten i hans nya företag och tanken slog mig att om man kan teknik så sitter man alltid på supporten - alla tekniker har (minst) en användare.

Ibland när jag skriver "Pro tip" är det ett retoriskt grepp. Den här gången är det inte det. Jag har varit driftansvarig för ett läkemedelsbolag med lagkrav på att bevara data utan bortre tidsgräns, skött backuperna för en av AP-fonderna och jag var Piratpartiets förste IT-ansvarige, dvs så nära man kan komma titeln King of the Nerds. Jag har konsultat på en myndighet i försvarsbranschen och varit CTO på en koncern där det kostade $5000 USD för varje timmes nertid. Jag vet vad som händer och vad det kostar om man inte har backuper.

När jag var liten såg jag ett naturprogram på TV om vulkaner. Tidigare vilande, till synes helt vanliga berg, kunde plötsligt vakna till liv och utan förvarning börja spy ut lava, död och förintelse. Vi bodde på en kulle, så givetvis blev jag ett tag rädd för att kullen skulle explodera under kåken på ett sätt som skulle få Krakatoa att skämmas.

Då och då dyker diskussionen upp om vilket som fungerar bäst; hårdare straff eller större risk för att åka fast.

Jag lade nyligen upp en bild på middagsmaten på Facebook (sådär som man gör på sociala medier) och fick kommentaren "Utgår från att du bjöd in alla tiggare som du vörmar så varmt för...". Eftersom jag anser att dumma frågor förtjänar, nej KRÄVER, dumma svar, så replikerade jag med "Klart jag gjorde, men de hade personalfest på Café Opera."

Skinkan slinker ner i utspänd buk,
kulorna hänger under min stora...

...grans gren.

Vi njuter av grisens griljerade hull,
i hörnet sitter svärmor, redigt...

...pigg och glad.

Här är kusinen, rolig och kul,
men han är ju faktiskt väldigt...

fin i sin kostym.

Vi öppnar klappar natt å da,
man får alltid nån man inte vill...

...skiljas från.

Ställ klockan på tre så man inget missar,
ute vid busken står far och...

...tar på sig skägget.

Vid Jul får man öva sitt samvete,
fast man helst vill be alla dra åt...

...paketsnörena ordentligt.

De som känner mig vet att jag sen min 40-årsdag refererar till Boken (stor bokstav, bestämd form singularis) och då menar det signerade och numrerade exemplar av Sled Driver som jag fick av min vän Barkman.

Jag har inte skrivit en recension om den Boken. Jag har inte skrivit en recension om en bok sen jag gick i gymnasiet och aldrig frivilligt. Jag berättar det här för att ni ska förstå att det är något alldeles exceptionellt och speciellt med den här boken, och dess författare.

Med jämna mellanrum (OK, ska jag vara ärlig sker det precis hela jävla tiden, utan mellanrum) dyker det upp någon sorts metadiskussion om att man minsann inte får diskutera det som just diskuterats eller inte får säga det som just sagts. Jag ska inte påstå att jag förstår hur det fungerar i huvudet på de som påstår de här sakerna - rent logiskt borde ju något brinna ihop alldeles.

Fast det kanske är exakt det som redan skett, förstås.

OK, jag är inte nöjd med valresultatet heller, det vet ni nog.

Ett parti med nazistiska rötter har polerat upp sig, klämt på kostymer ovanpå SS-uniformerna och plockat nästan 50 mandat i Sveriges Riksdag genom att gödsla med ofinansierade och vaga löften om en återgång till ett folkhem som aldrig funnits. Det är inte bra, milt sagt.

Ett vanligt påstående från Sverigedemokrater är att utländska tiggare ofta är kopplade till kriminella ligor, för att de ska kunna motivera sitt förslag om ett förbud mot "utländska tiggare".

"Det finns mycket som tyder på att en stor del av dem som kommer är en del av en kriminell liga", förklarar exempelvis Sverigedemokraternas riksdagsledamot och rättspolitiske talesperson Richard Jomshof i en SD-video den 14 maj.