I DN kunde vi häromdagen läsa att "Stockholm kan få en litterär kanon". Ingen är förvånad. Sedan andra dagen Göran Persson tog över socialdemokraterna har de fört en rakt igenom folkpartistisk politik, i sin iver att ta mittfåran och göra sig populära hos allmänheten. Alla svenska partier med en handfull undantag slåss i den där mittfåran. Det kallas "mångfald". Samma gröt, fem olika förpackningar.

Tanken på en litterär kanon presenterades för ett par år sedan av fp och sågades av i stort sett alla som inte råkade vara på listan. Jag antar att s tänkt sig att listan skall bli mindre hotfull och exkluderande genom att det inte är en "svensk" lista (åtta miljoner människor som exkluderar den nionde miljonen i landet) utan en "stockholmsk" (en miljon människor som exkluderar de andra åtta miljonerna i landet). Så genomtänkt. Så listigt. Framför allt: så stulet. Jag antar att via den nya lagen för Skydd av Otidsenliga Monopolverksamheter har nu folkpartiet rätt att stämma sossarna på en miljard kronor i teoretiskt förlorad inkomst, för idén är så uppenbart kopierad. Inte stulen, för fp har den fortfarande kvar. Så här kan det inte få gå till. I och för sig är inga pengar inblandade, men det är de inte i den digitala kopieringen heller så det borde inte vara ett hinder här heller. Jag tror inte s har något emot det heller, de är ju faktiskt för IPRED och lär därmed se det som rätt och riktigt att bli hemsökta med inbetalningskort. Jag kan riktigt se Ask stå och hoppa jämfota i glädjen att få sätta åt en av de här finniga piraterna. Alla blir nöjda.

Kanske är det så att Stockholm behöver en litterär kanon. Kanske är det så att det behövs fler. Ännu mindre, och ännu mer fokuserade. Vad har till exempel Spånlötsvägen 21c för litterär kanon? Skiljer den sig från Marvedsvägens litterära inriktning? Hur kommer det sig att "Nätokraterna" av den store Barden inte finns med på den föreslagna stockholmslistan? När s ska köpa över honom från folkpartiet till den kommande socialdemokratiska tankesmedjan "Vamos a la fuego el Hoya del mar" (som inte betyder något men låter lite fränt latinskt och eldigt, precis som det ska vara) kommer han att bli mycket dyrare om han inte ingår i deras kanon. En modern socialdemokratisk tankesmedja utan en stark folkpartistisk bas är ju helt otänkbar. Det här har de nog inte tänkt igenom...

Det som bekymrar mig på riktigt är att någonstans där ute sitter människor och tar sånt här på allvar. Medan människor lever på gatan i misär sitter några och ägnar tankemöda åt vilka böcker om en viss stad folk borde läsa.
Om den här ansträngningen lades på att hjälpa de verkligen behövande är jag säker på att samhället skulle förändras till det bättre. Tanken på en gemensam litterär bakgrund är fin, i betydelsen att den menar väl och bara vill bygga ett starkare samhälle. Det ville den rashygieniska rörelsen på 20-talet också, på det hela taget. När man delar in kultur i a- och b-versioner har man problem. Jag försöker verkligen att inte göra det, men jag misslyckas ofta. Jag vill verkligen ge alla samma chans, men det finns saker där ute som jag bara inte står ut med. En skillnad mellan mig och de äkta och simulerade folkpartister som pushar för den här typen av "bra-listor" är att jag försöker hålla mig, och om jag rekommenderar något så säger jag ärligt att "jag tycker att det här är bra". Inte kort och gott "det här är bra, så är det". Det är en milsvid skillnad i attityd.
Som avståndet mellan de litterära giganter som i villor och på kontor kämpar om innehållet i kanonerna, och de hemlösa som sover i soprum.

Förutom att fundera på hur de hemlösa kan få en värdig existens, finns det också politiska saker att göra, människor att påverka och bord att slå näven i. Det finns vänner och fiender. Det finns folk som kämpar. Om du inte yttrar dig räknar politikerna det som att du samtycker. Visa dem att bara döda fiskar flyter med strömmen.