Det här är en lite annorlunda blogpost, t.o.m. för att vara här. :-)

Efter att ha tagit del av en intressant (och stundtals het) debatt hos Falkvinge om partistödets vara eller icke vara, och det här med distribuering av valsedlar, känner jag att jag också vill ta chansen att käfta i ärendet.
Jag är allmänt skeptisk till driftstöd för politiska partier, men jag tycker det skall finnas ett kommunikationsstöd att söka.

TV började med "dokusåpor" av två anledningar: 1) folk ville se vad normala människor gör, i stället för att bara se såpor om oljemiljardärer i texas eller konkurrerande modehus gudvetvar. 2) Det är snorbilligt. Folk ställer upp gratis, man behöver ingen manusförfattare, man behöver inga dyra scener och kulisser, man behöver ingen garderob. En högstadieelev med en mobiltelefonkamera kan göra dokusåpa-TV.

Jag satt och lyssnade på en podcast av Stephen Fry för en stund sedan, och hajade till när han började prata om fildelning eller piratkopiering, eller någon variant på detta delikata ämne. Det är tyvärr omöjligt att höra hur frågan lyder som han svarar på. Desto tydligare är hans svar, och det är ett svar som skulle fylla en del svenska författare med förtvivlan.

Visst är det härligt att bo i Narnia? Eller är det Oz? Oavsett vilket så lever vi i ett land där inget är säkert på riktigt, allt är förhandlingsbart om man bara har nog många väljare i ryggen. Mandatet man hänvisar till är alltid det senaste i den Riktiga Mätningen, det vill säga senaste valet. Vad folk tycker däremellan skiter man fullständigt i, för vårt politiska system är konstruerat så att man sitter trygg mellan valen. Pöbeln får EN chans med några års mellanrum att välja vilken sorts mittpolitik den vill driva, pastellblå eller pastellrosa.

Dagens extra-tack går till Scaber Nestor som påpekade att BSA's siffror om piratkopiering av mjukvara i sverige är falska. Det här är inga direkta nyheter för oss som följt deras skräckkampanjer sedan början av 90-talet och alltid undrat varifrån de får sina fantastiska uppgifter. Det visade sig att de är tagna ur luften.

På gott och ont har det mesta i samhället anammat tanken att vi alla är konsumenter. Vi skall välja och handla smart. Valfrihet är bra, så det finns 63 olika sorters tandkräm att välja på. Alla, varenda en, gör dina tänder vitare än de 62 andra sorterna. Du skall välja elbolag, telebolag och tv-bolag. Du skall köpa de saker som passar dig bäst. Om du gillar lyx skall du kunna köpa en toastol helt klädd med mink. Om du är fattig och snål skall du kunna köpa något billigt skräp av plast.

Jag fick en länk till SvD i dag; det handlar om att kortföretagen tjänar mer än låtskrivarna när man köper lösa låtar på iTunes och liknande. Artisterna tjänar nånstans runt en tia på varje såld skiva, enligt en skivbolagschef. Branschen gnisslar tänder just nu och chefen för Universal är upprörd över jämförelsen, eftersom digital distribution enligt honom är dyrare för skivbolagen än CD-försäljning.

Jag tänker med lätt medlidande på Centern, och det vakuum som de befinner sig i när de försöker yttra sig i integritetsfrågor. Centern är mycket bra på att producera listor över saker de påstår sig vara för. De är mycket dåliga på att följa sina egna rekommendationer.

Det som krävs för att lagar skall fungera är att de respekteras av allmänheten. Alla måste vara överens om att den-och-den lagen skall efterlevas för att lagen faktiskt skall ha någon verkan. Därför efterlevs vissa lagar bättre än andra. Påfallande många kör till exempel för fort, för den allmänna meningen är att det inte är några problem att köra 100 på 90-väg. Där det är problem att köra för fort håller sig folk i skinnet och kör lagligt. Folk känner att det är OK att strunta i lagen, inom rimliga gränser.