Det är enkelt att knapra lite på våra samhälleliga rättigheter, speciellt om man har ett gott syfte. Vi måste till exempel stå ut med att bli övervakade och avlyssnade och kontrollerade på mer eller mindre kränkande sätt om vi vill kunna fånga den halva promille av befolkningen som är terrorister. Det antyds att anledningen till att vi inte har några terrorbombningar här är att vi har så grymt bra underrättelsetjänst.

Ingvar Svensson passar på att i sin blog Utblick Svensson underkänna alla som inte håller med honom i FRA-frågan. I och med detta gör han precis som alla andra bloggare i detta ämne, så det är inget nyskapande. Skillnaden är att Ingvar Svensson undrar varför alla tror att FRA skall läcka som ett såll, när inga andra myndigheter gör det. Det förekommer ju till exempel aldrig att poliser läcker hemligheter till journalister och andra, eller att sjukhus faxar känsliga uppgifter till fel nummer.

På sin blog skriver Katarina Brännström att de 14 moderater som gick ut med en gemensam skrivelse i DB Debatt är populister och att de inte begripit frågan.
Som så många som argumenterar för FRA-lagen tror hon att man på något sätt kan sortera saker utan att titta på dem, och att alltså alla mail etc kan sorteras i "skumma" och "icke skumma" utan att de analyseras.
Jag vill också ha ett trollspö som kan göra sånt.

Många har helt missat den för mig viktigaste delen i motståndet mot FRA. Folk hänger upp sig på frågor som "skall vi inte få ha ett försvar" eller "det skall ju finnas kontrollinstanser", vilket betyder att de lyssnat på en del missvisande argument från diverse sidor. För mig är det viktigaste "målglidningen". Mission creep, på engelska. Om vi låter de här hemliga hemliga människorna komma till skott nu vet vi inte vad de sysslar med i morgon.

Häromdagen skrev jag att när något väl införts finns det kvar för evigt. Fortfarande på 1970-talet steriliserade vi de "mindre vetande" eftersom de inte borde fortplanta sig.
Svd passade på att göra mig en tjänst genom att komma med ett exempel på att vissa fortfarande vill ägna sig åt att kastrera de som inte passar in.
Skulle samhället ha gått framåt? Bah.

Cordelia Edvardson skriver tänkvärt i Svenska Dagbladet om de små människornas medlöpande i onda händelser. Hon refererar till Hannah Arendt och hennes beskrivning av "den banala ondskan". De små människornas tysta medverkan i många små onda handlingar som tillsammans bildar en gigantisk katastrof.

En god vän i databranschen berättade en gång om sin chef, som hade en ny och intressant metod att sätta skräck i löneslavarna. Han kallade det "management by accordion". Det finns en massa trendiga sätt att chefa; "management by walking around" där chefen cirkulerar bland de anställda och på ett ledigt sätt skrämmer dem till underlydnad. Det finns "management by objectives" där man sätter upp specifika mål, och i sverige har vi "management by perkele" som utövas av finska chefer med mjäkiga svenska anställda.

När jag studerade programmering i Modula-2 (en efterföljare till Pascal) på dataingenjörslinjen så lanserade jag datatypen LONGBOOLEAN bland mina kurskamrater. Den var som en vanlig BOOLEAN med skillnaden att variabler av den här typen inte bara kunde anta värdena TRUE och FALSE utan även MAYBE.

Idag lanserade Generaldirektör Ingvar Åkesson begreppet DOUBLEPLUSBOOLEAN.

Ett uttalande av typen doubleplusboolean är varken sant eller falskt utan helt enkelt nyttigt i den meningen att det är avsett att fylla ett visst syfte. I det här fallet syftet att få FRA att framstå som hyvens killar och tjejer som oförtrutet kämpar för fred, frihet, demokrati och, kanske lite i förbigående, en smula av Uncle Sams äppelpaj.

(Det blir ganska tunga ämnen nu i början, jag räknar med att det går över när jag skrivit ur mig de värsta tegelstenarna)

JörgenL tar upp ett ämne som jag drivit lite här och där ett tag nu; skillnaden mellan privat och publik information och varför det är så viktigt att hålla isär dem.

Det här är plan A med de saker som jag tror måste göras med FRA och deras verksamhet.

Först några utgångspunkter:

• Inkoppling av kablar med ofiltrerade dataströmmar till FRA utgör massavlyssning och är helt oacceptabel som koncept och av princip, oavsett vilka "integritetshöjande åtgärder" man än hänger på i efterhand.
• Sverige behöver förmodligen någon form av militär signalspaning, men det är just nu oklart med vilken inriktning och i vilken omfattning den i så fall ska bedrivas. Det måste utredas.
• Försvarsberedningen har lämnat ett milt sagt väl förankrat förslag på ny inriktning för Försvarsmakten som utgår från en viljebaserad verksamhet istället för den gamla hotbildsbaserade. FRA är inte med i den eftersom den påstås vara en civil myndighet.
• FRA har, genom sitt agerande, totalt raserat det förtroende de byggt upp sedan 40-talet. Arne Beurling roterar i sin grav som inmatningsrotorn på en Enigma.
• Den sammanblandning av militär signalspaning och civil avlyssning som inte bara skett i debatten, utan även i den faktiska verksamheten på FRA, är fullständigt förödande för bådadera.