Inbesparingar

Sverige har ett system med så kallade partipiskor. Det betyder att om man lyckats bli heltidspolitiker så måste man följa partilinjen, men i gengäld har man hög och fin inkomst livet ut, utan att behöva oroa sig så mycket för att "arbeta" på det traditionella sättet (med prestationskrav och sånt). Problemet med partipiskorna är att de reducerar Sverige till en tvåpartistat.

Eftersom partierna av tradition grupperar sig enligt en viss linje har vi i verkligheten två partier att välja mellan; socialakrobaterna med ett litet grönt garnityr på ena sidan och modereringen med lite mörkgrönt i kanten på andra sidan. I teorin handlar det om sådär sju partier med förment egna inriktningar, men i verkligheten är det inte så.
När det nu är så att politikerna inte tillåts rösta enligt sin egen övertygelse, och particheferna lite i smyg infört ett tvåpartisystem, måste vi då verkligen ha kvar alla dessa politiker? Det känns som om man borde kunna sparka åtminstone 300 av de sittande i riksdagen, fördela återstående platser enligt det schema man använt till den större helheten och därmed frigöra en massa lönepengar till vettigheter. Personligen skulle jag föredra att ha sådär 1000 sjuksköterskor anställda i stället för de här 300 politikerna och deras 600 personliga assistenter och medhjälpare och pärmbärare och övrigt kotteri som jag inte kan titlarna på.

Något gick fel när "politiker" blev ett yrke i stället för ett kall. De som sitter i riksdagen är i teorin valda av folket för att representera oss där. De är valda av förtroende, inte anställda som vem som helst. Om man har tänkt sig att vara barnledig borde man inte accepterat detta förtroende. Om man tänkt sig att offra sina personliga övertygelser till förmån för partiet i alla voteringar borde man inte accepterat detta förtroende. Systemet med så kallat personval, där "personen" sedan omedelbart avvecklas är ohederligt mot väljarna. Är det så att partipiskan råder så bör vi stryka personvalskomponenten omedelbart och på så sätt göra valrörelserna billigare. I slutändan är det ju vi väljare som betalar för kampanjerna, och det finns utan tvivel viktigare saker att lägga pengarna på än att en samling identiskt välvilliga personer skall trängas i våra brevlådor och var för sig ropa om vård, skola och omsorg. Lägg kampanjpengarna på just vård, skola och omsorg i stället.

Det är dags för riksdag och regering att faktiskt ta sitt ansvar och vara ärliga. Antingen har vi individer i riksdag och regering, och då skall partipiskorna bort, eller också skall vi avveckla personvalstanken och reducera antalet professionella lunchätare drastiskt. Den nuvarande halvmesyren har inget existensberättigande, den försvårar insyn och verkar ha som syfte att koncentrera den verkliga makten till så få personer som möjligt, samtidigt som den ger dessa personers vänner chansen till ett behagligt liv och rejäla inkomster. Inget av detta är till nytta för väljarna.

Trackback URL for this post:

https://webhackande.se/trackback/49

Kommentarer

Hur sant som helst

Bra skrivet.

Det kanske kan vara värt att

Det kanske kan vara värt att ta reda på hur arbetet går till i partiernas riksdagsgrupper? Kanske är det något arbete som görs där som vi missar?

Garanterat

Det händer utan tvivel en massa i riksdagsgrupperna som vi inte känner till. Det skulle vara riktigt intressant att veta hur resonemanget förts inför t.ex. den här FRA-lagen. Den föregicks till exempel av en utredning om nyttan med signalspaning som gjordes av en kille som heter Ingvar Åkesson, som kort efteråt blev GD på FRA. Det skulle vara kul att veta om politikerna tyckte att det var anmärkningsvärt.
Det är också spännande att det ofta hänvisas till att "de här reglerna kommer från Bryssel, så vi kan inte påverka dem" i olika sammanhang. Det antyder att våra älskade folkvalda har mindre att bestämma om nu än tidigare, men av någon anledning blir de bara fler (dvs staberna växer, inte antalet riksdagsmän). I andra sammanhang brukar lägre arbetsbelastning leda till att man minskar personalen.

Hur det än är, så har två-block-systemet medfört att debatt är en poänglös övning. De två blocken har varsin grupp strateger som spikar policyn, och därefter sker inget tankearbete utan alla går lydigt och trycker på rätt knapp, precis som robotar ska. Ytterst sällan sker misstag, och när det händer tar pressen upp det som en olycka och konstaterar att vissa inte var "mentalt närvarande". De som inte röstade fick mycket riktigt varsitt rapp med partipiskan. Inte för att någon är upprörd över att de "sov" på jobbet, utan för att de inte röstade med blocket. Gud förbjude att de röstade efter sitt samvete, den tanken är det ingen som ens vågar tänka.

Det är möjligt att yrkespolitikerna är missförstådda, och att riksdagen inte alls är en skyddad verkstad för de som har förstånd att ordna det för sig (och har rätt kontakter). Det kan ju vara en slump att vissa familjer dyker upp hela tiden i politiska sammanhang. Det kan ju vara så att familjerna Bodström och Leijon (till exempel) har någon genetisk egenskap som gör att de blir politiker i stället för något annat. Jag vore jätteglad om någon kunde presentera bevis för att det inte är så.
Jag tänker inte hålla andan medan jag väntar på de bevisen.

Partipiskorna

Många randiga ryggar den 18 juni blev det.

Kort och gott...

...riktigt bra skrivet!

Tack!

Tack!

Alternativ för kommentarvisning

Välj ditt önskade sätt att visa kommentarerna och klicka på "Spara" för att verkställa dina ändringar.

Skriv ny kommentar

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Mer information om formateringsmöjligheter