Många har helt missat den för mig viktigaste delen i motståndet mot FRA. Folk hänger upp sig på frågor som "skall vi inte få ha ett försvar" eller "det skall ju finnas kontrollinstanser", vilket betyder att de lyssnat på en del missvisande argument från diverse sidor. För mig är det viktigaste "målglidningen". Mission creep, på engelska. Om vi låter de här hemliga hemliga människorna komma till skott nu vet vi inte vad de sysslar med i morgon.

För att inte låta som en foliehatt tar jag ett par exempel. När jag växte upp för evigheter sedan lekte alla ungar "krig" på något sätt. De pekade på varandra med utsträckt pekfinger och skrek "pang, du är död". En del lekte "cowboys och indianer", en del lekte "hitler och amerikanerna". Några lekte höger och sossar.
Dåtidens sossar, precis i början av 70-talet, kunde väl aldrig drömma om att deras parti skulle utvecklas till det övre-medelklassparti det är nu. De kunde aldrig drömma om att moderaterna skulle kalla sig arbetarparti och bli trodda. Att lönerna skulle vara så hisnande som de är nu, och att löneklyftorna ändå skulle vara desamma.
Moderaterna då kunde väl aldrig drömma om att varenda svensk skulle äga aktier, och att börskurserna skulle läsas upp sådär en gång i timmen i radio och TV. De kunde aldrig ana att så många av deras önskningar skulle genomföras av motståndarsidan. De kunde aldrig tro att varannan människa skulle ha en Che-tröja i garderoben utan att vara politiskt intresserade.
Centern kunde väl inte ana att dess medlemstal skulle falla så långt att de blev ett marginalparti, medan sossarna kröp mot mitten och åt deras väljare. Ingen kunde tro att märkligheter som "galna ko-sjukan" skulle få bondeyrket att framstå som suspekt.
Ingen kunde väl ana att man skulle börja skjuta politiker i det här landet. Ingen utom Ola Ullsten, som begrep före alla andra och skaffade en skottsäker saab medan han satt i toppen. Tidningarna hånflinade åt honom då, men ingen flinar nu.

Politikerna nu har på samma sätt ingen aning om vad eller vem som kommer att bestämma om tio år. Vi kan ha precis vad som helst i riksdag och regering. Det räcker med att någon politiker klantar sig ordentligt så får de nuvarande marginalpartierna folkets stöd, och vi kan bli sittande med Bert Karlsson som statsminister med Sverigedemokraterna eller Demokratisk Allians eller för all del små röda djävlar som maktbas. Vad som helst kan hända, och därför måste vi vara försiktiga med vilka maktmedel vi ger de som alltid sitter kvar, det vill säga tjänstemännen och byråkraterna.
Vi har sett hur man enkelt ändrat inriktning på saker som skapats med goda avsikter, som till exempel PKU-registret. Det upprättades med löfte om att det enbart skulle användas för forskning. Nu verkar det huvudsakligen användas till spaningsarbete.
Ingen kunde väl ana att det skulle bli så? Eller?

Lämnar vi ut vapen i form av tvångsmedel till de här ansiktslösa och hemliga människorna kan vi inte veta hur de används när andra ger de ansiktslösa instruktioner som vi aldrig tänkt på. Det ÄR vapen mot civilbefolkning det handlar om, även om det inte är den sorts vapen som säger "pang".