Häromdagen skrev jag att när något väl införts finns det kvar för evigt. Fortfarande på 1970-talet steriliserade vi de "mindre vetande" eftersom de inte borde fortplanta sig.
Svd passade på att göra mig en tjänst genom att komma med ett exempel på att vissa fortfarande vill ägna sig åt att kastrera de som inte passar in.
Skulle samhället ha gått framåt? Bah.

Innan jag löper amok på tangentbordet vill jag slå fast en sak: Jag inser att avlägsnandet av de relevanta könsdelarna troligen är en normal del av könsbytesoperationen, och att det här vanligen inte behöver vara ett problem. Saken är den att det här måste vara "patientens" val, och ingen annans. Ingen borde kunna säga vad som skall hända i en annan persons kropp. Detta, precis som aborter eller annan vald kirurgi måste vara något som personen själv bestämmer över. Nu har jag hållit mig tillräckligt länge. Om ni hör svag musik i bakgrunden är det S.Y.L. med Strapping Young Lad som är mitt soundtrack.

Att någon över huvud taget kan tänka i banorna "jag tycker att den där borde kastreras" tyder för mig på svagsinthet eller en personlighet med obegränsad hybris. Det är ett resonemang som bara kan föras av den som anser sig vara en gud, eller så nära man kan komma.
Jag har givetvis fördomar, precis som alla andra. Jag råkar till exempel anse att det borde utredas om kristna skall få skaffa barn, eftersom barnen löper uppenbar risk att bli mobbade i skolan för att de har konstiga föräldrar. Detta betyder däremot inte att jag anser att vi skall kastrera alla kristna. Eller alla muslimer, judar, fältbiologer eller folkpartister. Jag är till och med tveksam inför tanken på att kastrera husdjur. Jag råkar nämligen se det som ett av de grövsta ingrepp man kan göra i en persons kropp. Tvångssterilisering är för mig en millimeter från tortyr. Det är något som inte borde förekomma någonstans, och som jag önskar bara hade förekommit i diktaturer, men lik förbannat har vi en massa jönsar i det här landet som bara inte kan hålla sig från att försöka rensa i genpoolen.
Filosofen Scalzi har sagt att (fritt översatt) vi ska ge fan i att fiffla med könsdriften, för den är människans starkaste drivkraft. Det inses lätt, med tanke på att folk som upplever sig fångade i en kropp med fel kön är redo att göra ungefär vad som helst för att få detta korrigerat. Det här är människor som redan har ett mindre helvete, och som den ansiktslöse utredaren alltså tycker att vi kan passa på att sparka på medan hennom redan ligger ned.

Att någon kan lägga fram ett förslag av den här typen får mig att baxna. Vad kommer härnäst? Skall vi kastrera vaneförbrytare? Det kanske skulle löna sig, genom att hindra deras barn från att bli kriminella (för det är säkert en nedärvd egenskap, det visste man ju redan på 30-talet). På tal om att löna sig, alla de här som lever på socialbidrag kanske inte borde yngla av sig så förbannat. Kanske man kunde koppla det till A-kassan på något sätt, så att arbetslösa tvingas ta någon medicin som gör dem infertila tills de skaffar ett jobb. Eller kanske man kunde lösa problemet med de här jobbiga HBT-personerna och skurkarna och ytisarna och religiöst avvikande genom att helt enkelt sätta dem i läger, så sparar vi kostnaden för operationerna. Visst är rött, vitt och svart en snyggare färgkombination på en flagga än blått och gult?

Så länge etiskt bankrutta utredare kan föreslå saker som obligatorisk kastrering, oavsett sammanhang, måste vi övriga vara alerta och se till att de här personerna stoppas och fråntas sina uppdrag. Det finns sociopater som vi helt enkelt inte kan låta yra omkring på egen hand och förstöra andras liv.