Carl Bildt skriver intressant och läsvärt på sin... ja, vad är det? Något så simpelt som en "blogg" är det antagligen inte, bloggar är något för oss i den otvättade massan. Han skriver till exempel "Ute på Mynttorget var det långt som under några timmar såg på den vita buss som vi ställt upp där för att minnas och hedra Folke Bernadotte än som marscherade mot FRA-lagen.". Jag antar att han utelämnat någon slags värdeord efter "långt". Antagligen "färre" eller "fler". Genom att utelämna det kan han inte beslås med att fara med osanning av oss illvilliga personer som vill svärta ned hans goda namn. Jag tror han vill att det skall stå "färre".

Det som intresserar mig, däremot, är vad skulle Folke Bernadotte tycka om regeringens starka längtan att övervaka sin befolkning? Jag har fått intrycket att Folke Bernadotte var mot totalitära övergrepp. Massavlyssning och dupering av folket skulle nog redan i hans dagar ha räknats som övergrepp. Jag tror han skulle känt ett starkt obehag om han visste att de som hyllar hans minne samtidigt är villiga att kohandla med vem som helst om information, med upplysningar om den egna befolkningen som valuta. Jag har mycket svårt att tänka mig att Folke Bernadotte stillatigande skulle se på det som händer. Han skulle troligen känna sig högst illa berörd av det sällskap han hamnat i idag.

Carl citerar också Reinfeldts regeringsförklaring, vilket är mycket trevligt. Där kan vi till exempel läsa öppningsfrasen "Sverige ska vara ett öppet land där människor som tillhör skilda kulturer och religioner kan leva sida vid sida." Han säger inget om att en del av de här människorna från skilda kulturer från och med januari månad kommer att vara oroliga varje gång de talar i telefon, eftersom det de säger kan användas som bytesvaluta med regimer i de länder de flyttat från för att komma hit. Tanken på vad som kan hända med anhöriga kommer att ligga tung över alla telefonsamtal, alla email, alla chattar. "Vem får veta det jag skriver, mer än de jag vill skicka det till?" Sverige är inte längre ett land där flyktingar kan känna sig trygga.

"Vårt lands säkerhet och yttre trygghet bygger på gemenskap och samverkan med andra länder." Det vill säga, vår trygghet bygger på att vi kan köpa information av andra länder, eftersom vi nedrustat vårt försvar till den grad att vi i händelse av krig enbart kommer att försvara den del av landet som ligger innanför tullarna. Allt som inte är inom synhåll för riksdagshuset får klara sig bäst det kan, för vi har helt enkelt inte manskap nog att skydda resten, men å andra sidan finns där inga viktiga människor att skydda heller. Relativt sett, förstås.

"Afghanistan förtjänar särskild uppmärksamhet. Utvecklingen där ger anledning till fortsatt oro. Sveriges engagemang är brett och långsiktigt." ALLT engagemang i Afghanistan är långsiktigt. Man har fört krig i området så länge mänskligheten kan minnas. Alla som försökt bygga fred där har dragits ned av kvicksanden. Vi håller på att bygga ett eget litet mini-vietnam i Afghanistan som kommer att sluka trupp och resurser inom överskådlig framtid. Inte ens den ojämförlige Carl Bildt, som fick stopp på kriget på balkan på egen hand om jag minns tidningsartiklarna rätt, kan stoppa våldet där.

"Regeringen fortsätter sitt arbete för att bekämpa fattigdom och främja demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna." Genom införandet av en lag som gör det möjligt för ett statligt organ att hemligt samla känslig information om medborgarna bryter man redan mot de mänskliga rättigheterna som EU tolkar dem. Det bådar gott. Det gör det sannolikt att bekämpandet av fattigdomen kommer att skötas via höjda egenavgifter och social nedrustning. Med sådana här vänner behöver man strängt taget inga fiender. Demokrati brukar traditionellt uttolkas som "folkstyre". Är detta verklighet i Sverige i dag?

"Om ett år kommer Sverige att vara ordförande i EU. Ett omfattande arbete bedrivs för att förbereda ordförandeskapet. [...] Andra viktiga inslag inför Sveriges ordförandeskap är ett förstärkt Östersjösamarbete inom EU och en fortsatt utvidgning av unionen. Jag får visioner av ett brett leende radarpar bestående av Reinfeldt och Bodström som glatt tapetserar hela EU med övervakningskameror. Mantrat om EU:s expansion finner jag också intressant. Alla EU-vänner är för en snabbare expansion. Det är mycket svårt att hitta länder som man INTE vill ha med i EU. Uzbekistan, kanske? Indien skulle säkert vara välkommet. Japan likaså. Utan tvivel även Burma och Indonesien, för så viktig är ju inte demokratin. Man måste skilja på affärer och principer. I det här landet bedriver vi realpolitik, och då kan det mycket väl vara så att man ibland måste göra affärer och överenskommelser med lite mindre smakliga samarbetspartners.

Riksdagens högtidliga öppnande, med politiker som så långt det var möjligt undvek att se sina väljare i ögonen. Med i stort sett samtliga ungdomsförbund samlade i protesterna mot FRA-lagen.
Hur ser regeringens förtroendekapital ut egentligen? Det kanske vore dags för ekonominyheterna att införa det som ett dagligt index?