Det fria ordets fiende

Hax skriver en liten blänkare om att EU-parlamentet tänker reglera bloggandet. Tydligen är det fria ordet alldeles för fritt för de känsliga politikernas själar. Det måste bli Ordnung. Man får inte vara anonym, och det måste (borde) finnas någon slags avgift på "användarskapat material". Det låter som en rötmånadshistoria, men är tydligen sant. Geniet som ligger bakom förslaget är Marianne Mikko, som jag tycker genast borde börja arbeta som parkvakt eller korvförsäljare i stället. Vad det handlar om är ett försök att få tyst på det fria ordet.

Satiriker har i alla tider arbetat under "falsk flagg", det vill säga med artistnamn eller någon form av signatur. Oftast för att de satiriserat mot överhögheten och inte velat bli kastade i fängelse för sina ord. Politiker, press och poliser saknar nämligen humor överlag när det gäller dem själva. Ett krav på registrering kväver alltså först av allt dessa anonyma häcklare. Det tystar också de som befinner sig i en utsatt situation, till exempel människor som jobbar under orimliga förhållanden och vill få detta uppmärksammat, utan att själva få sparken först av allt. Det tystar alla som har en politisk åsikt som är komplicerad att stå för ute i dagliga livet, eller en sexuell läggning som inte är socialt accepterad. Rättigheten att få vara anonym på nätet är värd att slåss för. Nästa steg är nämligen att anonymitet i samhället rent allmänt hotas. Steget efter det är ett chip i armen och en streckkod i nacken, och JAG vill inte se den utvecklingen.

Tanken på att det borde vara någon slags skatt på "användarskapat material" betyder att skivbolagslobbyn och filmlobbyn har lyckats korrumpera politikerna totalt. När man måste betala för att säga sin åsikt har makthavarna verkligen gjort felvärderingar. Sjävklart måste jag ha rätt att säga vad jag vill utan att betala en avgift för det. På samma sätt måste jag ha rätt att sjunga en sång eller vissla, om jag så vill, utan att någon halvmaffia försöker kräva in STIM-pengar för det. Tanken att "gratis information är fel" är så sinnessvag att endast en yrkeslobbyist skulle komma på den. Alla ni som berättar sagor för era barn, alla ni som har ett instrument hemma, alla ni som skriver och lägger texterna i byrålådan borde stå upp och slåss för er rätt att tänka själva, utan momspåslag.

De här tilläggen i utskottstexten om mediekoncentration i EU kanske är ditlagda som giftpiller, något som är tänkt att vara så svårsmält att man inte under några omständigheter kan tänka sig att rösta igenom förslaget. Det vore intressant om det vore så. Tyvärr tror jag inte på det, och jag blev inte mycket gladare om den teorin vore sann. Det skulle nämligen vara ganska roligt om de stora (stora) medieägarna tvingades redovisa sina avsikter, mål och syften. Det vore underhållande om FOX news var tvingade att tydligt ange att "fair and balanced" bara handlar om deras bokföring och inte om deras åsikter och vinklingar. Det vore kul, men det vore fel. Det andra stora feltänket i texten är nämligen att man måste sortera saker i "trovärdiga och icke trovärdiga", och tar exemplet att någon fri radikal som bor i Gaza måste vara mindre trovärdig än en fjärran professor i internationella relationer. Personligen skulle jag tro att den som fått sitt kvarter SCUDdat har mer brännande saker att säga i ämnet än den akademiker som aldrig lämnat sitt tjänsterum. Det är trots allt så att folk kan avgöra själva vad som är trovärdigt och vad som inte är det. Visserligen köper oroande många svenskar kvällstidningar, men få av dem tror blint på det som skrivs. Samma sak gäller på internet - efter ett tag inser man vilka bloggare som är sansade och trovärdiga, och vilka som är dravel. Därefter väljer man vilka (om några) man vill ha som kompass i livet. Detta behöver inte regleras av några byråkrater med millimeterlinjal. Jag behöver ingen "vuxen" som "skyddar mig" från farliga tankar. Jag tänker själv.

Internet är den store jämlikaren. Att köpa en tryckpress är svårt, dyrt och jobbigt så det är inte så många "små människor" som gör det. Att få in sina åsikter i en tidning kräver ofta att man är god vän med någon på redaktionen eller redan är känd för något. Oändliga mängder "småfolk" vägras tillträde till DN Debatt varje vecka, eftersom deras åsikter av någon anledning inte räknas lika mycket som politikers eller popstjärnors. På internet, däremot, kan vem som helst göra sig hörd. Jag, till exempel. Du, till exempel. Det här betraktas uppenbarligen som ett hot av många politiker, Marianne Mikko och Fredrik Reinfeldt, till exempel. Men trots deras önskningar är det inte så att alla tjänar på om debatten lägger sig. I det här fallet tjänar alla, alltså hela samhället, på att så mycket väsen som möjligt görs så att det helt fria ordet inte tystas. En liten början är att ställa sig upp och göra sin röst hörd när det gäller FRA-lagen och dess förmåga att tvinga oss till självcensur. Vägra vara tyst!

Dagens fråga till de högre makterna är; Var är de vettiga personerna i EU-parlamentet med omnejd? Jag vet att ett fåtal kämpar emot sådana här vansinnesförslag (Hax har mer info om detta), men hur står de övriga ut med sig själva?

Trackback URL for this post:

https://webhackande.se/trackback/62

Kommentarer

Korporativism

För att Korporativism (jag använder här det snällare ordet) ska fungera och utvecklas måste medborgerliga fri- och rättigheter strypas.

Korporativism kräver nämligen Kontroll, Kontroll och åter Kontroll...

Oavsett om det gäller att konstgjort försöka göra digital musik (MP3) till en marknad med begränsad tillgång (supply-side control) eller om det gäller att se till att de rätta åsikterna (företagens och statsmakternas) sprids.

Att "reglera" fri åsiktbildning börjar med att i skenheligt välmenande syften (alltid dessa tre: kampen mot pedofili, terrorism samt grov kriminalitet) kontrollera under vilka former orden sprids, och sedan kommer strypningen gradvis (genom avgifter, paragrafer som måste uppfyllas, osv).

Sedan så står vi där i ett landskap där bara statens och företagens budskap hamras in...

Dvs, en återgång till forna tider.

Ett FRITT Internet är alltså, om jag ska fatta mig mycket kort, ett stort hot mot statsmakter och storföretag. Och det är därför dessa förslag till regleringar ständigt dyker upp.

Statens och företagens budskap

Det finns en bok som heter "Reklamen är livsfarlig", som öppnade mina ögon för ett par saker. Jag tänker inte försöka försvara eller kritisera boken, den är kontroversiell och var och en får tolka den som de vill. En av de saker som den uppmärksammade mig på var i alla fall att det numera bara är staten och företagen som får sätta upp sina budskap varsomhelst i vår gemensamma miljö. Det går utmärkt för företagen att sätta upp reklampelare lite varstans, eller enorma skyltar med reklambudskap på, men däremot bedrivs klappjakt på privatpersoner som vill affischera eller på annat sätt påverka närmiljön. Det är intressant, för företagen bor ju strängt taget inte där de affischerar, de "skiter i någon annans bo" för att uttrycka det vulgärt.
Jag är egentligen ingen vän av grafitti heller, jag tycker det påminner för mycket om skadegörelse, men det vore väldigt skönt att kunna se sig omkring utan att hitta reklam för lättmargarin, kläder eller kapitalvaror precis överallt.

OK för företag och stat, men inte för medborgaren

Ja, det är helt OK för företag och statsmakter att använda och inskränka det offentliga rummet, men privatpersoner får absolut inte göra det.

Det är helt OK att montera upp enorma reklamskyltar (som ibland till och med täcker för fönstren bakom (jag har sett neonskyltar vid Times Square som var många våningar höga och svepte runt husfasadernas hörn). Och reklamveporna vid Stureplan har inte heller gått av för hackor avseende storlek.

Det är även helt OK att måla om hela tunnelbanevagnar till reklambudskap! Första gången jag såg det i T-banan trodde jag att det var en totalbombad vagn som gled in vid perrongen. En vagn som de ej hunnit ta ur trafik! Efter någon sekund så såg jag att hela vagnen förvandlats reklam för ketschup eller lättöl, eller vad f-n det nu var! Och det var minsann helt i sin ordning!

Det är också i detta perspektiv vi ska se den enorma expansionen av INGLASADE eller på annat sätt INHÄGNADE köpcentra och gallerior. Får man tillstånd att inglasa eller inhägna på annat sätt så undantages denna yta från allas vårt offentliga rum, och vad händer då? Två saker:
1) ALLA kulturyttringar (musik, affischering, skyltar, försäljning, etc) utom köpmännens FÖRBJUDS.
2) VAKTER ser till att endast de personer som anses vara köpmännen behagliga får vistas innanför inglasningen eller inhägnadens gräns. (det här kan i första anblicken te sig trevligt för oss Svenssons då missbrukare direkt körs ut, men förlängningen är att allt mer av vårt offentliga rum förvandlas till en köpmannamotsvarighet till USA:s Gated Communities (stängda bostadsområden).

Är det så vi vill ha det? Köpmännen och statsmakterna vill givetvis ha det så, för här är det Kontroll, Kontroll och åter Kontroll.

Personligen så har jag extra svårt att värja mig och koppla bort ljudreklam. Vårt offentliga rum förminskas även avseende detta. Det är t ex glassbilar som sprider sin förpestade ljudsnutt gång på gång utanför knuten. Och då jag är på tjänsteresor och sitter på Arlanda Express och deras TV-apparater i vagnarna vevar sina bild- men framförallt ljudbudskap har jag svårt att hålla blodtrycket nere :-)

Men i Sverige är det ÄNNU inte som i Tokyo där de kör runt med megafoner på vans och högvolymssprider sina budskap.

Att bita den hand som föder en

Nästa gång som man i Tallinn funderar på att flytta ett eller annat monument och därför utsätts för "IT-världens" intresse. så kanske de som sysslar med bloggar i västvärlden (väster om tidigare bananrepubliker bakom järnridån) skulle sköta sitt...

Varför ägna tid åt att diskutera sådant som om det överlever innebär ens egen död?

Alternativ för kommentarvisning

Välj ditt önskade sätt att visa kommentarerna och klicka på "Spara" för att verkställa dina ändringar.

Skriv ny kommentar

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Mer information om formateringsmöjligheter