Citat
Dela ut nyhetsflöde
Reglering av bloggandet, reglering av folket
Det höjs röster om pirater lite varstans i bloggarna, för en del anser att det är "vårt fel" att politikerna försöker reglera internet och begränsa det fria ordet. Det är en milt naiv inställning. Politikerna får magknip när de tänker på internet, för internet har det perfekta minnet. När något väl hamnat på nätet går det att kolla upp igen. När något väl finns på nätet kan (och kommer) folk att fundera över det, och kanske skriva om det. Det gör det mycket svårare och jobbigare att trixa med sanningen. Så vill inte politikerna ha det.
Johanna N på "frihet, fildelning och feminism" skriver om det liggande förslaget att ge privata företag rättigheter som tidigare varit polisens när det gäller att spåra folk på internet. Det är såklart de vidriga piraterna det handlar om igen, samhällets plågoris nummer ett. Skivbolagens lakejer ska kunna begära ut uppgifter om vem som har ett visst IP-nummer, och sedan (efter förmodad fällande dom) kunna använda ett skampålekoncept som EU föreslagit där den dömde får till exempel betala för annonser i dagstidningen där det förklaras vilket äckligt parasitdrägg han är. EU-ledarna kan sin historia, det där är direkt från 1400-talet känns det som.
MEN, här kommer internets magi in. Var det inte så att Reinfeldt under valrörelsen (när han låtsades lyssna på vad folk tyckte) sade att man inte kunde jaga en hel generation? Jo, så var det faktiskt. Nu har ju Reinfeldt blivit selektivt döv, men det ser ändå lite illa ut att han uppenbarligen ljög om sina verkliga avsikter under valrörelsen. Dessutom kommer minnesgoda kanske att tänka på att det var lite ståhej om det där med att låta företag jaga privatpersoner som om de var småvilt, och visst stämmer det också. Där lär vi oss också ordet överimplementering, som jag tror kommer att vara höstens stora modeord när vi tar upp kampen mot regeringens många försök att registrera och kontrollera oss.
Så länge vi kan göra så här, leta upp information och behandla och tolka den själva, kommer vi att vara obekväma för makthavarna. Så vill de inte ha det, så alltså gör de vad de kan för att kväsa våra friheter. Om de inte hade "piratjävlarna" som förevändning hade det varit de överallt förekommande terroristerna, eller militanta veganer, eller vrålande tredjedagsbaptister eller någon annan fruktansvärd marginalgrupp som är lätt att peka på och säga "de där är farliga och/eller olönsamma, så de måste regleras!" och så sätter man igång propaganda- och lagvrängarmaskineriet. Till förmån för den regerande klassen, och på bekostnad av väljarnas livskvalitet.
Om vi tillåter det här är vi faktiskt inte värda friheterna. Om vi väljer om de här personerna förtjänar vi det land vi får, med en mikrofon i varje sovrum och kameror på varje offentlig plats och ingen som kontrollerar de som kontrollerar oss. Internet är ett redskap som är på vår sida, och vi ska se till att använda det när valet närmar sig.
Trackback URL for this post:
Slumpad bild
Kommentarer
Instämmer i att nätet gör det
Instämmer i att nätet gör det svårare att svamla och driva maktpolitik då det mesta kan kollas upp och det som känns svajigt ofta grabbas tag i av en bloggosfär på steroider.
Däremot tror jag det stora problemet ligger i att förändring kräver nytänkande och en hel jäkla massa arbete. I synnerhet om vi talar förändring som ett samhälleligt paradigmskifte vilket nu genomgår - märkligt nog UTAN våra folkvalda som drivande. Det senare leder till att steget in i informationseran förvisso går i marschtakt men att våra s.k. ledare välvilligt ställer fram den ena byrån efter den andra som vi kan krossa tår emot...
För övrigt skulle jag inte beskriva piratrörelsen som marginell och verkligen inte i samband med terrorister eller militanta veganer. Jag förstår att du utgick från politikerperspektivet och hur dessa skapar hotbilder både här och där men det kunde feltolkas.
I marginalen
Liknelsen med byråerna var vacker, den kommer jag nog att låna framöver när jag diskuterar med folk. Det är faktiskt märkligt att internet fått frodas, med tanke på att politiker i detta land funderade på att förbjuda parabolantenner för att de släppte in skadlig reklam (officiella förklaringen) och ofiltrerade nyheter (den troliga verkliga förklaringen) till folk som inte kunde värja sig.
Piratrörelsen - som den ser ut för allmänheten - är några tusen personer med svårbegriplig politik. I verkligheten är piratrörelsen gigantisk (mätt i antalet faktiska pirater) men väldigt oorganiserad. Det slog mig just att någon energisk person borde starta en "Church of filesharing" för att ge alla fildelare skydd i namn av religionsfriheten. Vi skulle i så fall vara den snabbast växande religionen i världen, misstänker jag.
Samhället i stort, och ledarna i synnerhet, gillar att peka på lätt identifierbara grupper av personer som är relativt få och ge dem skulden för allt. Det är farligt lätt att halka dit på Godwins lag här, men målet för fingerpekandet har varierat en del under de gångna åren och det har alltid handlat om lättköpta poäng. I USA har man försökt skylla på rockmusiker och ungdomar i trenchcoat när det händer sociala katastrofer. I Zimbabwe beror allt på att britterna vill ha sina kolonier tillbaka. Här, där makthavarna lyssnar med båda öronen på copyrightbranschen, är det mesta piratjävlarnas fel just nu. Inget av det är såklart sant, inte på någondera stället.
Jag sitter just och läser på Fokus om de antidemokratiska rörelserna och hittade ett citat som fick mig att tänka till:
"Nu vill Säpo även ha ökade möjligheter till buggning av extremistmiljöer och vill förtydliga lagen om olovlig kårbildning.
– Jag är tveksam till om det är effektivt. Man ska inte glömma att det här handlar om unga personer och frågan är vad man gör med deras självbild om Säpo får större utrymme att bugga dem, säger Anna-Lena Lodenius."
I dag försöker stater och copyrightkramare att lagstifta mot ungdomen, kort uttryckt. De missar två saker: hur det påverkar ungdomarnas inställning till lag och bolag, och det lilla faktumet att de här ungdomarna tar över rodret om några år.
Som en kompis uttryckte det häromdagen; "det skulle inte förvåna mig om man kommer att lagstifta mot äldrevård om ett decennium eller två". Jag vet inte hur backlashen mot den här jakten på ungdomar kommer att ta sig uttryck, men vackert blir det inte.
Piratrörelsen kommer oavsett detta att förändra det här samhället, på ett eller annat sätt. Om det blir direkt genom att ta plats i riksdagen (vilket jag hoppas) eller indirekt genom påtryckningar genom sin väldiga faktiska storlek, det återstår att se. Än så länge tror de som bestämmer att det handlar om en handfull fanatiker i skrikiga tröjor, och de får väl sova vidare i den förhoppningen ett tag. Det kommer ett bryskt uppvaknande så småningom.
Fram till dess ska jag försöka formulera mig klarare. Mea culpa, återigen.
Skriv ny kommentar