Jag tror att det funkar mellan partierna, problemet är att partierna i sig inte funkar som de skall. När man bestämde sig för att vision och plan var underordnat maktposition, så började den här krypningen som nu gjort att vi har ungefär fem folkpartier, ett socialdemokratiskt vänsterparti och en satellit som heter mp som försöker få de övriga dönickarna att lyssna, och de fem folkpartierna är som klassiska filmzombies som stapplar blint omkring med utsträckta armar och letar efter en hjärna... (fasen, jag hade lovat att inte vara stygg)
Men jag håller med dig. Som komplement till kvartalsekonomin har vi nu kvartalspolitik. Båda systemen är genomkorkade och föga hållbara på längre sikt. Mina kompisar har lite svårt att ta in att jag gillar den gamla sortens kapitalister modell Joakim von Anka. De hade målet att tjäna pengar i evighet, och en avkastning på 10% per år är helt OK om man äger massor av företag (eller få jättestora företag). Kvartalsnötterna vill ha utdelning på 60% på en jävla gång. Det de inte begriper är att det ger mer pengar totalt att klippa fåren några gånger än att slakta dem. På samma sätt begriper inte partierna att de förtroenden de bränner nu inte kommer tillbaka i första taget. De ungdomar som känner sig jagade av diverse privatsnutar nu lär inte lita på de stora partierna igen före 50 års ålder, när de av naturen blivit konservativa. :-)
Förtroende är något man förtjänar genom att göra saker rätt. Detta gör automatiskt pp, eller sd (eller för den delen Ezenhemmer Plastpåsar och Barnuppfostringsredskapspartiet) till ett bättre val än [vscfm] eftersom ingen av de nya betett sig som svin än. Inbyggt försprång för oss, om vi inte gör något otroligt korkat, och på lite sikt (2-3 val) en garanti för att vi (eller något annat nytt parti) får en helsickes massa röster på walk-over när "kidsen" växer upp.

Jag tycker för övrigt att mp har lyckats åtminstone halvbra med sitt uppdrag. Alla partierna, som tidigare sket fullkomligt i miljön, har numera åtminstone någon slags rudimentär miljöagenda för att sno röster från mp. Tyvärr leder det till lösningar som jag inte är så het på (elcertifikat-vansinnet till exempel, eller handeln med utsläppsrätter) men på det hela taget stapplar den delen av systemet i något som liknar rätt riktning. >Braaaains.<

Jag håller med om pp-representanterna faktiskt, i stort. Tyvärr kommer det snilleblixtar från det hållet emellanåt som får mig (som bor ocentralt som bara den) att stöna och slå armarna runt huvet för att lindra smärtan. Många av dem är bra, men det finns en fundamentalistavdelning också som inte riktigt är med på realiteterna om hur sverige ser ut.
Att tycka att bensinpriset borde ligga runt 20 kronor (vilket också vår härliga miljöminster Anna Lindh tyckte, på sin tid) är till exempel rimligt om man bor i en stad där det finns kollektivtrafik. Har man däremot sex mil till jobbet för att man bor ute i obygden så blir det ett seriöst problem. Har man dessutom ett hushåll där parterna jobbar efter olika scheman (vilket betyder två bilar) är det katastrof. De flesta miljöpartister vet det här och är beredda att acceptera det, men en del tycker att bilar borde totalförbjudas oavsett situation. Jag kan se det vettiga i det, miljömässigt sett, men det skulle innebära döden för glesbygden inte bara här utan också i tredje världen.

Visst är de en spännande liten skara, men jag tycker inte direkt att det är synd att de blev folkvalda egentligen. Demokrati-delen har jag inget emot och har folket valt så är det så, även om det var ett lite ogenomtänkt val kanske.
I och för sig var folk redo att göra ungefär vad som helst för att få bort Göran P från "tronen" innan han växte fast. Det här valet var nog ett klassiskt fall av "hjälper inte det här gnager jag av mig armen för att komma loss, och ser om det funkar".
Det jag har mest problem med är just "folkvald"-delen, för jag har en teori om att även om folk ändå skulle röstat på just de partier det handlar om, så skulle de flesta av dem inte vilja rösta på just de politiker som nu fick rösterna.
Jag har till exempel aldrig träffat någon som gillar Per Nuder, ändå är han en toppfigur inom s. Jag har träffat två personer som tycker Mona Sahlin är vettig. De flesta i min bekantskapskrets tycker att Fredrik Reinfeldt verkar genomfalsk. De övriga partiledarna i alliansen är en samling neutrum som kunde vara klippta ur kartongskivor.
Påfallande många av mina vänner säger att de nog skulle vilja rösta på sossarna, till exempel, men inte de sossar vi har nu utan den sorten vi hade i höjd med Palme ungefär. De tror på partiet, men inte på de föroreningar som flutit upp till ytan och det är helt jävla omöjligt att få bort de här personerna på ett vettigt sätt med nuvarande system.
Centern är ett fint exempel. Medlemmarna tror på allvar på det där öppenhets- och integritetsmanifestet som partiledningen torkar sig med sedan de lättat på trycket. Tyvärr är centerpartiet konstruerat så att det är hopplöst att försöka avlägsna ledningen annat än via direkt revolutionära åtgärder.
"Demokratin" i den form vi har den funkar mellan partierna, men inte internt inom dem. Att från partiets insida få bort en ledare som Göran Persson är ett tioårsprojekt, och under den tiden hinner han göra otrolig skada.

Hade vi sunda politiker skulle inte piratpartiet behövas. De sju stora svenska partierna (de sju systrarna?) har ledare som jag inte skulle anförtro en ostsmörgås. Är det här verkligen det bästa sverige kan frambringa, eller har vi ett problem med demokratiunderskott internt inom partierna?