När jag var liten såg jag ett naturprogram på TV om vulkaner. Tidigare vilande, till synes helt vanliga berg, kunde plötsligt vakna till liv och utan förvarning börja spy ut lava, död och förintelse. Vi bodde på en kulle, så givetvis blev jag ett tag rädd för att kullen skulle explodera under kåken på ett sätt som skulle få Krakatoa att skämmas.

Sen, när jag blev lite äldre och fick lite perspektiv på katastrofen som aldrig kom, så insåg jag förstås att min oro var överdriven och lugnade ner mig. Jag vill här särskilt poängtera att jag INTE försökte övertyga andra om vår omedelbart förestående undergång eller anklagade de som inte var lika oroliga som jag för att inte ha "vaknat" eller vara "naiva" inför det uppenbara hotet. Jag påstod inte att det faktum att mördarvulkaner var en bristvara på löpsedlarna berodde på att PK-media undertryckte sanningen, eller att berg på bild egentligen var pixlade vulkaner. Inte heller försökte jag förbjuda alla berg, bara ifall nåt av dem plötsligt skulle råka kunna bli en vulkan. Jag var barn, inte dum i huvudet.

Men hur kommer det sig då att vuxna människor ibland reagerar som man gör när man är barn? Är de inte riktigt färdigutvecklade i skallen? Fattas nån länk i deras logikkedja? En pusselbit som hamnat under soffan?

Varför envisas annars fullt resonabla människor med att kasta beprövad kunskap åt sidan och påstå att det går dåligt för Sverige, när så många andra är lugna och kan påvisa att så inte är fallet? Att påstå att "PK-media" trycker ner sanningen, när det egentligen är tvärtom, att de överdriver det som faktiskt händer för att skapa sensation och generera klick? Vad vill de uppnå med att påstå att det finns en muslimsk våldtäktsvåg, när ingen sådan våg existerar? Vad ligger bakom? Är de fullblodsrasister som äntligen kan stå och pissa på sina kvarnar, eller är de bara lättlurade? VILL de att det ska gå illa, eftersom den här känslan av domedag ju förstärks ju fler som upprepar den?

Jag vet faktiskt inte. Kanske lite av varje. Jag vet bara att det är svårt att argumentera med dem, därför att de inte är logiska. De kan i ena stunden spy galla över det ljugande "PK-etablissemanget" vars statistik är rena lögner från början till slut och i andra stunden klaga över att det inte finns officiell statistik över hur stor andel muslimer som sitter i våra fängelser för att i tredje stunden dra fram siffror som helt uppenbart är helt påhittade och behandla dem som det elfte budet. Sen blir man själv anklagad för att inte ha några fakta, bara för att de väljer att inte tro på dem. Rent argumentationsmässigt ser jag ingen skillnad mellan de som påstår att det finns en muslimsk våldtäktsvåg i Sverige och de som påstår att regeringen styr våra tankar med satelliter och chemtrails. De har exakt lika underbyggda argument och samma förakt för icke-alternativa fakta. Samma tröghet att ta till sig andra synpuntker, de avfärdas bara med att man är "naiv" och inte har "vaknat" eller "sett sanningen". De vill inte se nåt annat än det de redan valt att tro på, så allt de ser bankas till med en stor hammare tills det passar in, eller avfärdas helt.

Fakta skiter i om man tror på dem eller inte. De finns där ändå.

Rädsla däremot, finns bara om man tror på den. Man kan välja att låta bli.

(Med det sagt skulle jag nog inte flytta till Neapel, fast det är en rent fakta-baserad observation.)