Riksdag och Departement har i ett av sina senare nummer en artikel om att Yttrandefrihetskommittén (Alfapet, anyone?) tycker att meddelarskyddet bör stärkas. Bra tänkt, men kanske lite för lite och lite för sent och lite för patetiskt i sammanhanget.

Att man så här i efterhand, efter att FRA-lagen gjort oss alla till utredningsobjekt och regler för arkivering av alla teleuppgifter är på gång, kommer och oroar sig över meddelarskyddet är lite som att slå ihjäl hunden och sedan fundera hårt och länge på vilken färg man skall måla om kojan med.
Vad utredarna tycker spelar ingen roll, när den leende fotbollsspelaren och frihetsbekämparen Bodström redan lagt grunden för ett övervakningssamhälle som fått de nu sittande batongpartierna att dregla av upphetsning. De sittande riksdagsmännen tänker inte mjuka upp nånting annat än den egna befolkningen, av säkerhetsskäl.
Man måste ha järnhård koll på alla, överallt, för kanske är Sven Svensson i Glömhärdal egentligen en vrålande självmordsbombare som kan få för sig att göra något styggt mot våra pojkar femhundra mil bort i Afghanistan, eller hur nu förklaringen löd. Det fanns en förklaring till varför alla skulle kontrolleras hela tiden, va? Hade det något med massförstörelsevapen att göra?

Den som tror att meddelarfriheten överlever nästa val bör tänka om. Det finns ingen majoritet som tycker att den skall finnas kvar. De enda som rimligen skulle argumentera för dess räddning är mp och v, och de är så få att de knappt kan göra sig hörda i en sån här fråga.
De övriga organen för sånt här motstånd är lika tandlösa, eller värre. "Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden" sågar till exempel förslaget om den tänkta FRA-domstolen med motivationen att den knappast uppfyller Europakonventionens krav på oberoende domstolar. Den skall bara ha en ordinarie domare, besluten kan inte överklagas och det skall inte finnas någon motpart, inte ens i form av ett offentligt ombud.
Samtidigt som S&I-nämnden påpekar det här tycker de att fler myndigheter och organisationer ska kunna begära ut uppgifter från FRA, eftersom det inte räcker att FRA, försvarsmakten, regeringen och regeringskansliet kan beställa uppgifter.

Är det någon som tror för en sekund att riksdagens ledamöter på allvar tycker att den personliga integriteten skall bevaras? Är det någon som fortfarande tror att en s-regering skulle göra något av det här annorlunda? Med en partiledare som är kraftlös som en sälunge på land (och som jagar över s-väljare till moderaterna varenda gång hon öppnar munnen offentligt) och väl inarbetade arvprinsar överallt i partiet som har en egen agenda...
Den enda chansen att få tillbaka kontrollen över brevhemligheten, meddelarfriheten och de andra rättigheterna vi tagit för givna är att vägra rösta på de sittande partierna. De måste bort. De är till skada för landets befolkning, de fattar beslut som är till förmån för andra intressen än våra, och de har ingen som helst insikt i hur folk upplever deras handlingar eller vad de leder till. De vet helt enkelt inte vad de gör.