Sveriges pampigaste kvällstidning, Dagens Nyheter, klämde in en ledare om "vaccinskräcken" mellan dokusåpainslagen. I det här landet är det kvällspressen som driver språkutvecklingen framåt; utan kvällstidningar hade vi inte haft ord som "vaccinskräck", "dödsorm" eller "sexhånad".

Clas Svahn skriver i korthet att vi inte litar på myndigheterna och att därför får konspirationsteorier fäste och folk fattar irrationella beslut, som till exempel att vägra vaccinera sig mot pandemin du jour. Clas Svahn har rätt till en viss del, men jag tycker trots allt att folket är ganska rationellt. Speciellt när det inte litar på politikerna, för vad håller de egentligen på med?

Återigen, för 4711:e gången, kan vi tänka ett par sekunder på tsunamibanden. När något gick snett i främmande land och ingen larmade här hemma undrade många hur det egentligen var ställt med handlingskraften i den socialdemokratiska regeringen. För den som studerat regeringen Persson mer än en kvart var det ganska uppenbart vad som hänt: ingen var villig att riskera att störa Persson under helgen. S tar det där med ledighet på största allvar, och att kalla tillbaka folk från storhelgsledighet fanns mycket långt ned på önskelistan. Dessutom har Göran aldrig delegerat någonting, utan gillar att vara den som fattar alla beslut. Tyvärr vågade ingen säga detta, utan man "mörkade" som pressen uttrycker det. Man ljög alltså. Olyckligtvis lagras en massa saker i riksdagens system, och det fanns risk att den här informationen kunde avslöja en och annan av "mörkermännen", så Tsunamibanden måste bort. Beslut fattades om att radera dem, men de räddades av någon anonym vardagshjälte som förtjänar en medalj för sitt civilkurage. Då fattade man beslut om att hemligstämpla banden i 70 år, med motiveringen att de kan avslöja hur saker fungerar på kanslierna. Något som borde vara offentlig information redan från början. Det handlar alltså om att det politiska frälset ägnar sig åt att dölja misstag som begåtts enbart för att det vore pinsamt om det kom ut.
Och de här människorna skall jag alltså lita på när det gäller ett läkemedel som skall injiceras i min kropp? Sällan, Stellan.

Listan över konstiga beslut kan göras oändligt lång om man bara orkar. Det ljugs friskt i maktens korridorer, och man är redo att gå långt för att hemlighålla missar som gjorts. FRA:s beställningsjobb till lag förhindrar pinsamma avslöjanden á la IB-affären när svenska organisationer kartlägger invånarnas åsikter och säljer resultatet till den som vill ha. Man stiftar lagar för att tillåta (och mörklägga) saker som för ett decennium sedan räknades som otänkbara.
I dag skulle aldrig Neurosedynskandalen tillåtas att publiceras som det gjordes då. Vi har inte längre en press som är intresserad av den sortens frågor, det finns billigare saker att fylla tidningen med. Samarbetet med politikerna och andra makthavare är viktigare än avslöjande journalistik, och politikerna skulle aldrig låta det skrälla så om att man släppt fram ett läkemedel med katastrofala biverkningar. Bättre då att hemligstämpla ärendena i 70 år, så att inte de ekonomiska kopplingarna mellan lagstiftare och läkemedelsindustrin blir synliga. I dagens "post-nio-elva-värld" är sånt känsligt, för när något väl är publicerat går det inte att ändra.
Allmänhetens nya förmåga att själva publicera information om sina liv på internet motarbetas med stor energi; dels av upphovsrättstalibanerna som tycker att kunderna skall tiga i församlingen, dels av datainspektionen som glatt åtalar folk som beskriver att deras bekanta brutit benet. Dessutom av internationella krafter som vill göra det trivialt att utestänga folk från nätet med totalt godtycke, vilket en hel del svenska politiker tycker är en lysande idé som måste stödjas. Man säger att det handlar om fildelning, men för mig ser det mer ut som om det är bekvämare för företagen (och därmed politikerna som de köpt) om internet förvandlas till kabel-TV. Betala, ladda hem och läs. För att få skicka UPP saker måste man vara med i någon slags branschorganisation, minst. Nyttiga galningar som Herr Genomtänkt på Kaspersky tycker dessutom att anonymitet på nätet måste förbjudas. Samtidigt som man anstränger sig för att hindra folk från att uttrycka sig fritt på nätet ägnar man sig alltså åt att fatta beslut i hemlighet (ACTA) och att hemligstämpla vad man gjort i en mansålder så inget pinsamt skall läcka ut. Och de tror att vi skall lita på dem. De internationella handelsavtalen är redan formulerade så att det skall vara så enkelt som möjligt för företag att hota med rättsliga åtgärder om någon skriver något de inte gillar. Vem representerade vanligt folk i de förhandlingarna?

I Sverige har vi under gångna år haft fantastiska ageranden, som att asylsökande som fått avvisningsbeslut kallats till möte med "invandrarverket" och polisen varit förvarnad och plockat dem för avhysning direkt efter mötet. Det ogillades visst av en rätt stor del av svenska folket, och möjligen förbjöds metoden. Skattemyndigheten i Stockholm hade en utredare som missbrukade droger och fattade mycket egensinniga beslut, bland annat tydligen att mot kontant ersättning stryka folks miljonskulder. Skattemyndigheten visade sitt nit genom att focka ett par konsulter som av någon klient bjudits på en åktur i sportbil (mutbrott, kallades det visst) men den knarkande utredaren fick fortsätta, allt enligt "realtid.se". Antagligen var det även här en fråga om hur pinsamt det skulle vara att erkänna att personalen på skattia kan bete sig hur som helst mot folk. Det var mindre genant att ha den möjligen instabile och kriminelle utredaren kvar än att erkänna att han kunde begått misstag och att det var en tabbe att anställa honom.

När de som har makten värderar sitt eget rykte högre än lag, ordning, rättssäkerhet och allmän hälsa, varför skulle vi då lita på dem? Att folk gör misstag har jag inget problem med. De som inte vågade störa Stor-Göran på semestern hade en anledning till det: de skulle antagligen bli av med jobben om de gjorde något. De som därefter kom in som städare för att förhindra att folk fick veta det här, de förtjänar däremot bara förakt för de visste vad de höll på med. Att den nu sittande regeringen fortsätter att spela med i fuskandet och ljugandet för att rädda ansiktet på tjänstemännen i den förra ministären förtjänar inte ens förakt. Kanske en dos Myrr, på sin höjd. Och nu säger de att det minsann inte finns några risker med x och y. Hmm.

Men än finns spår av valfriheten kvar. Vi behöver faktiskt inte lita på de här personerna. Vi kan rösta på något helt annat i nästa val. När vi ser hur S gör bort sig och direkt får hjälp av axelmakterna för att dölja sina misstag, vet vi att hela det politiska komplexet försvinner ur listan över "rimligt pålitligt folk". Kvar blir outsiderpartierna. Låt er inte luras av att alla partier ser till att ha åtminstone några äkta, ärliga personer i sina rullor. Vi har partipiska i sverige, så även om det finns enstaka sanningssägare i ett parti är det olämpligt att rösta på det partiet om det lånar sig till mygel och mörkläggning. De som är "mot strömmen" har nämligen ingen chans att påverka i realiteten. Det är för att undvika sådana pinsamheter som vi har "kvittning" och andra fina koncept. Din chans att ersätta dagens politiker med pålitligare politiker är att rösta på helt nya partier som inte redan suttit för nära maktens centrum och blivit korrupta.