Citat
Dela ut nyhetsflöde
Prio
Jag läste nyss ett inlägg hos Falkvinge om hur skatten skall betalas. Han har mitt medlidande och sedan i eftermiddag har han en av mina hundringar också. Det som var roligast med inlägget var en kommentar från en läsare, om hur det är intressant att se hur partiet prioriterar saker. När det kommer in pengar går de inte till fast personal, utan till saker som valsedlar. Det är ett helt annat sätt att prioritera än i andra partier, vilket jag personligen tror beror på att pp prioriterar sina idéer och politik mer än partiets personligheter. Det här partiet har helt enkelt inte hunnit utvecklas (eller skall jag säga "förfalla") så att det blivit en karriärväg för den som vill kapa åt sig mycket pengar.
Jag läste en gång en artikel i Economist om presidenten/guvernören/nånting på en liten ö nånstans. Jag minns inga detaljer om var det var, eller vad som hänt, men öborna hade haft en rejäl fight när de avsatte den förre diktatorn och tog tillbaka sina rättigheter från de arslen som kapat deras ö-nation. Den nye presidenten tog emot journalisten vid sitt skrivbord ute på gården utanför presidentpalatset. Det var utbombat. Byggnaden var pampig med kolonner och statyer, men den hade bara tre och en halv vägg och inget tak. Presidenten bodde i ett tält på gården för stunden. Economists journalist var lite tagen av att det här var den officiella byggnaden för landets president, och frågade när de tänkte bygga upp marmorkolossen igen. "När allt som är viktigare är klart" sade presidenten. "Just nu bygger vi sjukhus för alla pengar. Sedan blir det skolor."
Jag kände direkt att det där var en person jag ville bjuda på en öl. Han hade prioriteringar som kändes helt rätt för mig. Motpolen till Saddams hundra palats, eller de mindre excesser våra europeiska politiker ägnar sig åt. Utan att kunna värdera honom på något annat känner jag respekt för hans beslut att presidentpalatset var nånstans långt nere på sidan fyra på listan över saker som skulle byggas så snart man hittat pengar. Om det inte var allvarligt menat så var det perfekt PR, och förtjänade en bonus bara därför. Det skulle inte falla någon etablerad politiker in att göra så i det här landet, eller i något av våra med-union-länder.
Jag vet inte om vi faktiskt är så här altruistiska i pp, men jag hoppas att vi kan vara det. Jag hoppas vi kan fortsätta att prioritera viktiga saker och undvika att grotta ned oss i saker som inte behöver grottas med.
Trackback URL for this post:
Slumpad bild
Kommentarer
Drygt 2000 år gammalt.
Pengar eller ära kunna således ej förmå goda människor att regera, fortsatte jag. Ty de vilja ej öppet kräva lön för att regera och därigenom få namn av legohjon, ej heller vilja de i hemlighet skaffa sig vinning av sitt ämbete och därigenom bli tjuvar. Ej heller lockar dem äran; ty de äro ej ärelystna. Så måste man alltså tvinga dem, och de måste förmås att regera genom hotelse om straff. Detta tycks vara anledningen, varför det anses som en skam att gärna och villigt åtaga sig regeringen i stället för att tvingas till det. Och det svåraste straff, som kan drabba dem - det är, att de annars komma att själva regeras av sämre folk, om de ej vilja ta regeringen i egen hand. Det är av fruktan för detta, som de goda åtaga sig regeringen. /Platon
Viktigt påpekande Lars!
Viktigt påpekande Lars! Samtidigt så får vi inte glömma bort att vi ännu inte hamnat vid maktens köttgrytor. Det är i mina ögon först då som vi bör förvänta oss att karriärtänket visar sin fula nuna. Jag tycker att vi redan nu borde stämma i bäcken så att inte partiet drabbas av karriärsfarsoten som är rena döden för demokratin...
Några spontana idéer är att ersättning för förtroendeuppdrag (exempelvis i EU-parlamentet) bör ha en maxnivå och allt över den bör kanaliseras till partikassan (där det verkligen behövs). Det rimmar snuskigt illa att vi är så EU-kritiska som vi är samtidigt som vi inte lever som vi lär vad gäller toknivåer på ersättningar etc.
Vi bör också fundera över att platser på förtroendeposter bör vara tidsbestämda. Det ska alltså inte gå att voteras in i parlament eller liknande och sedan sitta där tills döddagar. En begränsning av tiden man kan sitta skulle också kunna fungera som en motivationsförhöjande faktor för partiorganisationen att dels främja återväxten av kompetenta politiker och dels maximera kunskapsspridning (maktkunskap och "praktisk politik" är också kunskaper).
Jag tror vi är överens
Viktigt påpekande Lars! Samtidigt så får vi inte glömma bort att vi ännu inte hamnat vid maktens köttgrytor.
Nej, precis, det var just därför jag skrev att vi inte hunnit utvecklas åt det hållet, vi är helt enkelt för unga som parti för att ha ruttnat på det sättet än.
Jag håller helt med när det gäller tidsbegränsning av hur länge man har ett uppdrag, på precis samma grund som du skriver. Dessutom tycker jag att det är vansinne att bygga en verksamhet, vilken som helst, runt ett antal "oumbärliga nyckelpersoner". Kyrkogårdarna är fulla av oumbärliga människor. Folk blir osams, saker inträffar som tvingar folk att ändra sina liv etc etc. Genom att hela tiden föra kunskaper vidare hindrar vi att någon blir oumbärlig, och därmed en svag punkt för partiet när denne någon inte längre kan göra jobbet av en eller annan anledning.
Ersättningsnivåerna går jag och våndas över med jämna mellanrum. Jag håller med om att det varit propert om vi tagit ställning mot "toknivåerna" på ersättningarna, men jag råkar veta att ett par medlemmar i stort sett ruinerat sig under uppbyggnaden av partiet eftersom de satsat väldigt mycket pengar och tid på partiet i stället för på sig själva. Jag unnar dem chansen att åtminstone tjäna igen en del av det, men jag skulle nog hellre se det som att "över-ersättning" lämnades in till partiet som sedan delade ut pengar till de som t.ex. tagit personliga lån för att finansiera saker som valsedlar och liknande. Å andra sidan är väl just det tänket kommunism...
Jag vet inte hur man skall lösa det på ett bra sätt. Som vanligt är alla bra idéer välkomna.
Jag har också reflekterat
Jag har också reflekterat över den till synes totala bristen på "maktkåthet" i PP. Medan företrädare för andra partier verkar få något saligt i blicken bara vid tanken vid att få komma till EU/Riksdagen/Kommunalfullmäktige så verkar PPs medlemmar snaras se det som ett nödvändigt ont. Piratpartister skulle mycket hellre vara hemma och programmera/spela WoW/leka med sina barn än att tillbringa oändliga timmar med förhandlingar i Bryssel. Vi är har för att vi måste och inte för att vi vill.
Angående maktkåtheten så tror
Angående maktkåtheten så tror jag detta gäller generellt och på allmän nivå. På toppnivå inom partiet så ser jag svårligen att det skulle gälla. Frågan är om det ens skulle kunna gälla? Där behövs kanske ett viss driv som kanske bara kan få näring från krafter vi helst inte vill kännas vid ur ett ädelt, humanistiskt och idealt perspektiv... Därmed inte sagt att det ryms både egennytta och idealism i en människa. Det är alltså inte antingen eller. Dock är vi biologiskt banade för att - medvetet eller omedvetet - låta den förra få prioritet.
Just pga detta är det viktigt att vi inrättar en slags partiintern "konstitution" eller regelsystem som motverkar de avarter som kan framträda när privilegier och förmåner blir vardag (se min andra kommentar till inlägget).
Ett annat exempel på det du
Ett annat exempel på det du beskriver är väl att inställningen hos medlemmarna i Piratpartiet är att det bästa vore om vi inte behövdes. Om de andra partierna gjorde sitt jobb skulle vi kunna återgå till att stå vid löpande band, skyffla papper på nåt kontor, mjölka kor, eller vad vi nu gör. Och nästa gång friheten och demokratin är under attack så tänder nån en sån där Batmanlampa (fast med partisymbolen istället för fladdermusen, förstås) mot den mörka natthimlen, och De Fyrtiotusen återsamlas för en ny strid. :)
The Purple Knight Returns II
Jag tycker det var en mycket vacker vision därna, och jag håller med helt och hållet förutom att jag hoppas att vi är hundra tusen och inte fyrtio när den dagen kommer. :-)
Skriv ny kommentar