Råd och rön har en rubrik som fick mig att höja ögonbrynet på samma sätt som Roger Moore när han var James Bond. Det står "Piratkopian kan kosta tre miljoner", men den här gången är det inte Branschen som förlorar tre miljoner. Det är vad en privatperson får böta om han/hon köper en falsk handväska.
I Frankrike, landet som just nu går i spetsen för alla former av idioti när det gäller kopiering, kan man få 300.000 euro i böter och tre års fängelse för att inneha piratkopior. Visst är det lysande? Vem kunde tro att modehusen som har ägnat decennier åt att blåsa rika nötter på pengar led så oerhört av att vanligt folk vill ha något som vid en hastig blick liknar det dyra originalet. Kollar man så visar det sig att modebranschen mår finfint, mycket beroende på att domstolar och patentverk varit EMOT att kläder skall copyrightskyddas. Det finns en briljant TED-föreläsning om detta som tar femton minuter att se. Gör det, och fundera lite på staplarna över omsättningen hos copyrightbranscherna och de copyrightfria. Kom sedan tillbaka hit.
När man läser mer i R&R-artikeln visar det sig att vanliga privatpersoner kan överklaga bötesbesluten. Det lär väl vara ungefär lika effektivt som att försöka få rätt mot en polis här? Ett fall på tusen går vidare till tings och där läggs det omedelbart ned eftersom ord (från en vanlig terroristmisstänkt svensk medborgare) står mot ord (från en polis).
Det står också att franska polisen kontrollerar nästan alla bilar som passerar gränsen och beslagtar varor som de misstänker är kopior. Jösses.
Artikeln avslutas med den vanliga matte-och-politikövningen; sju procent av världshandeln sägs bestå av piratkopior. R&R är för seriösa för att skriva att Marknaden förlorar 4711 miljarder i minuten på det, men de avslutar glatt med att handeln med kopierade varor har kopplingar till den kinesiska och italienska maffian, och påstås finansiera terrorister. De tog inte med stycket om barnporrspridarna som alltid finns nånstans i närheten av stycket om terroristerna.
Det är lite omväxling att någon för en gångs skull pratar om piratkopior av fysiska varor. Det är deprimerande att det är samma skitsnack som vanligt från de vanliga megafonerna.
Skummisar sätter upp websiter och kränger falska varor där. Det är för konsumenten helt jävla omöjligt att bedöma om det är äkta eller falska saker. Siten kan vara laddad med foton av äkta saker. De kan lägga sig bara ett snäpp under de riktiga priserna. Ändå ska konsumenten straffas för att han/hon blir lurad. Pengarna är borta, varorna är borta, böter kommer och möjligen ett fängelsestraff som bonus. Fint som fan.
De europeiska lagarna skall "harmoniseras", inte så att de kommer i harmoni med vett och sans utan så att de är likformigt kassa överallt. Med den rådande trenden att den som skriker efter mest straff vinner så är det givetvis den franska versionen som kommer att införas överallt. Tack, Sarkozy, för den presenten till frugan.
Men om det nu är så att alla former av kopiering skall motarbetas i alla lägen till det ytterstas gräns, borde inte vi väljare kunna kräva att våra politiker är original i så fall? När vi ser att parti X snor valargument från parti Y, så borde vi väl kunna sätta stopp för det? Det är ju inte direkt ovanligt att förslag i en viss färg dyker upp hos motståndarsidan något decennium senare.
Är det inte dags att börja skydda slogans? Vård-skola-omsorg har varit temat för alla stora partier i ett par val nu. Borde ingen straffas för den skamlösheten? 40 miljoner i böter och förbud att någonsin tala offentligt igen? Vad tar egentligen tingsrätten i sthlm för att dela ut ett sånt straff? Om vi kör lite crowd-funding har vi säkert råd.
Fundera också på Britney Spears. Så snart hennes lättpop började sälja så dök det upp lite Aguileror och andra som alla var blonda och hade bar mage. Att hålla en enda person ansvarig för lanseringen av en artist känns lite hårt, men då är det ju desto lättare att låta bolaget stå för fiolerna. Dra in ett års intäkter, brutto, från Sony Music Entertainment, och lås in VD:n på tre år för plagiering.
Det är dags för vissa att inse att hysterin kring skyddandet av helt artificiella monopol nått den nivå då folk börjar knyta näven i fickan och fundera på om vi verkligen behöver skydda de här krämarna till varje pris. Backlashen kan bli jobbig för de inblandade, inte bara företagen i sig utan också för de som hållit dem om ryggen under alla år.
Kommentarer
Varumärkesidioti
Visst är det märkligt att skadeståndet blir högre för en piratkopia än skadeståndet om man bränner ner en skola.
I princip tycker jag att det är totalt idiotiskt att betala de överpriser som fransk sk lyx industri tar ut för sina produkter.
Vi som konsumenter kan helt enkelt strunta i att köpa dessa produkter. Välj istället ett kvalitets alternativ och strunta i status. Det finns inte något som säger att lyx är det samma som kvalitet.
Varumärkesidioti
Visst är det märkligt att skadeståndet blir högre för en piratkopia än skadeståndet om man bränner ner en skola.
I princip tycker jag att det är totalt idiotiskt att betala de överpriser som fransk sk lyx industri tar ut för sina produkter.
Vi som konsumenter kan helt enkelt strunta i att köpa dessa produkter. Välj istället ett kvalitets alternativ och strunta i status. Det finns inte något som säger att lyx är det samma som kvalitet.
Den där TED-föreläsningen är
Den där TED-föreläsningen är tänkvärd på många sätt, men staplarna du refererar till hör inte till dessa. Visst är de effektfulla i stunden, men när stunden är förbi inser man det knasiga i att jämföra omsättningen av klädförsäljning med dito av bokförsäljning. Det är knappast rimligt att tro att de skulle kunna ligga i samma härad. Äpplen och päron, minst sagt.
Du har såklart helt rätt.
Jo, jag förstår hur du menar. Den ena är kreativ och den andra inte? Den ena är serieproducerad och den andra inte? Mängden kläddesigners kan vara... ska vi gissa 2000 personer? Antal författare globalt? Ingen aning.
Jag vet inte vilka branscher hon jämför, för jag har inte försökt mig på att läsa av vad som står under vilken stapel. Jag ser själva trenden i diagrammet, och även om hon jämför plåtslagare och filmskapare så visar diagrammet att den ena lösningen, där man inte lägger mer pengar på advokater än på produktion, verkar vara sundare ekonomiskt än gallskrikarkåren förlag-skivbolag-filmbolag på andra sidan. Notera att jag inte säger författare-musiker-filmskapare. Det brukar inte vara de verkliga kreatörerna som ylar mot månen.
Du känner inget speciellt inför att privatpersoner skall böta tre mille för att de köpt ett par falska diortofflor? Det var egentligen mest det postningen skulle handla om. TED-grejen dök bara upp lägligt och blev inbakad i den färdiga noteringen.
Frukt som frukt?
Det är inte direkt frågan om att göra gällande att de skulle kunna vara identiska utan snarare bemöta det lika uttjatade som felaktiga påståendet att "ingen skulle skapa om de inte fick skydda sina idéer".
Skriv ny kommentar