Den enes terrorist är den andres frihetskämpe. Det finns bokstavligt talat hundratals definitioner av terrorism men det som alla har gemensamt är att de används om motståndare eller oliktänkande. Den egna sidans frihetskämpar ägnar sig, nästan per definition, aldrig åt terrorism utan bedriver enbart nödvändig, om än ibland beklaglig, verksamhet.

Vi tar en till kliché: Sanningen är krigets första offer. Propaganda har blivit viktigare och viktigare i takt med massmedias ökande betydelse i samhället. De gamla feodalherrarna kunde hålla populasen i schack enbart med makt och fruktan, men moderna krigsherrar studerar noga opinionsinstitutens resultat för att se om de har folket med, eller mot sig.

Med det som bakgrund är det svårt som svensk att förstå hur IDF kunde skjuta ihjäl 19 obeväpnade biståndsarbetare på ett fartyg på internationellt vatten. Är verkligen det israeliska folket så blodtörstiga att en sådan nyhet skulle mottas med jubel på Tel Avivs gator? Det har jag ännu svårare att tro. Jag misstänker, även om vi ännu inte vet, att det hela mer eller mindre var ett misstag. Ja, inte att de bordade fartyget förstås, det var en kalkylerad risk de tog. Visserligen en gravt felkalkylerad risk, men det visste knappast de israeliska officerarna innan. Dessutom var det med stor sannolikhet ett grovt brott mot folkrätten, även om de kanske kan peka på något kryphål i något avtal nånstans så är det en teknikalitet som inte bör få stå i vägen för att man kallar en spade för en spade. Misstaget jag talar om var att israelerna förmodligen inte väntade sig något aktivt motstånd. De är vana vid att västerländska fredsaktivister kedjar fast sig vid bulldozers eller sjunger We shall overcome. De väntade sig inte en fartygslast asförbannade turkar som kastade sten och bankade på soldaterna med järnrör.

Jag kan personligen tycka att det är lite... Obetänkt att ge sig på den israeliska armén med stenar och järnrör - jag skulle själv vilja ha minst ett par hundratusen kommandosoldater, en par tre hangarfartyg med kryssningsmissiler, helikoptrar och tanks härifrån till fabriken, men jag kan inte tycka att turkarna gjorde fel. De angreps, de försvarade sig med vad de hade och israelerna överreagerade utav helvete. Redan Bamse visste att om man är stark så måste man vara snäll. Israelerna hade världens sympati och beundran när de försvarade sig mot arabländernas aggression på 40- och 60-talen. När de började skjuta ner pojkar med stenar i knytnävarna tappade de den.

Så, nu är det avklarat, åter till ämnet.

Information och informationsövertag är oerhört viktiga i alla konflikter. Det är därför som spioner alltid haft en helt egen arbetslinje. Vet man var fienden är svag kan man slå där. Kan man dessutom genom att sprida desinformation få fienden att slå till på fel ställe, eller kanske skrämmas till reträtt, är mycket vunnet. Ponera följande fiktiva scenario: Den franska motståndsrörelsen får veta att Hitler ska åka tåg till Paris. Tåget passerar en djup klyfta med en ranglig, lättsprängd bro. Saken kompliceras av att med på tåget finns även 250 franska skolbarn som av tyskarna tvingas vifta med flaggor vid varje stopp längs vägen. Diskutera: Om de spränger tåget, är motståndsmännen frihetskämpar som kan avsluta kriget i förtid, eller satans mördare och terrorister? Spelar det någon roll om Abwehr planterade informationen hos motståndsrörelsen och Hitler inte alls finns på tåget, men däremot skolbarnen? Vilket är det viktigaste vapnet i den här situationen - dynamiten eller informationen?

Information wants to be free. Jag tror ett av de bästa sätten att förhindra sådana situationer som den på det turkiska fartyget är att vara öppen med information. Om båda sidor i en träta vet ungefär hur stark den andra parten är så minskar risken för väpnad konflikt eftersom den svagare parten rimligen backar. Om israelerna hade vetat om hur turkarna hade reagerat så hade de kanske gett sig på och bordat ett annat fartyg i konvojen istället. Dessutom vet den starka parten att omvärlden kommer att fördöma alla övergrepp, i sig en möjlig anledning till att backa. USA gav sig av från Vietnam till stor del pga folkopinionen.

Det är inte hårda straff som gör så brotten minskar, det är en ökad risk för upptäckt och det är faktiskt precis samma sak med krigsförbrytelser. Fri och öppen information från många fristående källor är en garant för fred. Piratpartiet driver aktivt flera projekt som syftar till att säkerställa att oliktänkande kan kommunicera med omvärlden.