Into our town the Hangman came,
Smelling of gold and blood and flame.

Så börjar Hangman, en dikt av Maurice Ogden. Den berättar om hur en bödel kommer till stan och börjar hänga folk, en efter en. Stadsborna vågar inget göra av rädsla för att de ska bli hans nästa offer utan istället rationaliserar de varje offer och inbillar sig att de döda på något sätt förtjänat det. Det sägs att Maurice inspirerades av pastor Martin Niemöllers berömda tal från 1946, där han gör upp med hur de tyska intellektuella lät Hitler komma till makten utan att försöka stoppa honom:

Först tog de kommunisterna,
och jag sade inget för jag var ingen kommunist.

Sedan tog de de fackligt aktiva,
och jag sade inget för jag var inte facklig aktiv.

Sedan tog de judarna,
och jag sade inget för jag var ingen jude.

Sedan tog de mig,
och ingen fanns kvar att säga något.

Det handlar om att stå bredvid och titta på, när skit sker och orättvisor begås. När män blir män och mopeder står och luktar bensin. När fläkten träffas av industriella mängder exkrement och agnarna sållas från de dåliga ordstäven. Det är då man vet vad man är gjord av, om virket är rätt eller inte.

I söndags skrevs ett avtal om att Piratpartiet ska husera och drifta några av Wikileaks servrar för att stärka deras skydd mot angrepp. Det gör vi därför att vi insett att makten måste vara transparent gentemot medborgarna och just nu är Wikileaks det bästa exemplet på den principen.

Anledningen till att makten ska vara transparent är för att makt korrumperar. Det enda sättet att förhindra det är genom att kontrollera makten, och det kan man bara göra om man ser vad den håller på med.