En välmenande vän gav mig en länk eftersom jag såg hängig ut. Tanken var att det här nog skulle få fart på mig. Det var rätt tänkt, för efter fem minuter knakade det i käken för att jag bet ihop så hårt. Den mänskliga idiotin känner kanske vissa gränser, men den kyrkliga är däremot gränslös.

Två representanter från den anglikanska kyrkan skriver och tycker att de kommande svenska reglerna för äktenskap är ett problem. Inte bara det, de är ett internationellt problem. De två engelska biskoparna påpekar att tanken på att viga två personer som älskar varandra, utan att noga titta i deras byxor först, "framstår som en fundamental omdefiniering [...] av den elementära kristna antropologin".
Wikipedia tycker att antropologi är vetenskapen om människan eller människosläktet. Kyrkans syn på människan är snabbt sammanfattad: Människan har funnits i max 6000 år, precis som resten av världen. Från början fanns det bara en man, och som en ren eftertanke skapades kvinnan av en del av mannens kropp. Av den anledningen bör kvinnan tiga i församlingen.
Visst vore det otroligt hemskt om någon skulle få för sig att uppdatera den där människosynen? Vem vet vad det kunde leda till? Kanske märkliga idéer som att ras och kön inte spelar någon roll för individens värde? Jag kan nästan höra hur diverse män i lucialinne europa runt svimmar av skräck när de konfronteras med sådana tankar.
Om det nu skulle vara så att anglikanska kyrkan väljer att frysa ut oss för att vi försöker släpa våra egna präster åtminstone in i 1900-talet så skall jag ärligt säga att det inte gör mig direkt bekymrad. Faktum är att jag oroas betydligt mer av att Borgågemenskapen säger att vi skall välkomna varandras präster och medlemmar som våra egna. Det betyder till exempel att en del av de lite mer extrema pådrivarna av till exempel våldet på Irland har fullvärdig status och obrutet förtroende i svenska kyrkans ögon.
Är det här ett sällskap vi verkligen vill vara med i?

Visst har omvärlden skäl att frysa ut sverige. Ett sådant är att vi har en fd justitieminister i det här landet som drivit på genomförandet av datalagringsdirektivet, och därigenom fört hela europa tillbaka till den härliga gamla östtyskland-nivån när det gäller kränkning av folks privatliv. Jag förstår om andra EU-länder säger åt oss "ni får vara med och leka igen när ni kastat den där övervakningsdåren i fängelse på vatten och bröd". Tanken på att vi skulle bli svartlistade för att vi visar medmänsklighet är så stötande att jag har svårt att formulera hur äcklad jag känner mig.
Än en gång känner jag att det nog inte var något större fel på Jesus, men att delar av hans fanclub är ett socialt problem av stora mått.