Jag lyssnar på ett inslag i P1:s "God morgon världen" från 21 september i fjol. Där pratar man om det fallande medlemstalet i de politiska partierna. Det svåra i att engagera ungdomarna. Socialdemokraterna och moderaterna har inte ens hälften så många medlemmar nu som för femton år sedan. Alla partier utom "det relativt unga miljöpartiet" har tappat medlemmar. Detta är en krisfråga. Arbetarkommunen i Hallstahammar konstaterar att medelåldern bland de aktiva är runt 50. Medlemsvärvning är en högprioriterad fråga.

Allt detta är information ur programmet. Inte ordagranna citat, men bra nära. Det är obegripligt att ingen söker sig till politiken, verkar alla tycka.
För oss som inte är hemmablinda är det ganska uppenbart var problemet ligger. Det är ett problem i flera delar.
Först och främst har partierna en struktur som inte tar tillvara nytillkomnas talanger. Som ungdom kan du gå med i s, men om medelåldern i föreningen är 50 år och alla andra har 30 års senioritet kommer det alltså att ta 30 år innan någon lyssnar på dig. En hel del av de som kom till tals lät som om de fortfarande är fotfolk. Efter 30 år i föreningen är ditt bidrag alltså fortfarande att du skall koka kaffe åt alla. Jämför med ett parti som piratpartiet, där du omedelbart får jobba arslet av dig med de idéer du har med dig in. Valet känns ganska enkelt: tig och mögla i 30 år eller jobba för det du tror på direkt. Kanske det inte är så konstigt att just pp lockar medlemmar.
En annan del av problemet är att när ungdomar yttrar sig förklarar partiledningarna att de är mindre vetande och borde hålla käften. När statsministern offentligt säger att det vore bäst om debatten upphörde när folket höjer sin röst visar det tydligt hur ovälkommen folkviljan är. De sittande politikerna kunde lika gärna ärligt säga "ni är inte välkomna om ni tänker yttra er, men de som kan sitta fint och gå i sele kan få en skraplott". Allt detta för bara några hundra i medlemsavgift per år. Söker de enbart masochister?
En tredje del är att alla partier slåss om att vara mest folkpartistiska. Man sitter i mittfåran och armbågar varandra i sidorna och ingen utom miljöpartiet vågar sticka ut och ha en egen profil. Miljöpartiet tacklar det här genom att ha miljön som sitt verkliga fokus och i praktiken hålla med något större parti i resten, för att komma med och kunna agera vågmästare. Piratpartiet gör samma sak, men med integritet och privatliv som fokus. Genom att inte ens försöka slåss i mitt-gyttret utan lägga allt krut på ett ärende som inget annat parti vill ta upp, nämligen hur privatlivet skall skyddas mot alla klåfingriga myndigheter, har man en profil som är minst lika stark som något av de övriga partiernas. Endast en tränad filatelist, med en rejäl lupp, kan skilja socialakrobaterna från modereringen. En mikrometer kan också vara till hjälp. För gemene man är frågan om "u-hjälpen" skall vara 0.75% eller 1.0% ganska ointressant jämfört med frågan om att regeringen tänker lägga någon eller några miljarder på att avlyssna det egna folket som om alla var kriminella. I just den specifika frågan är det bara pp som har helt rent samvete, och som bråkat om saken sedan det var en dimmig idé i Bodis dimmiga världsbild.

I inslaget läser Ulf Nygren (Västmanlands moderater) upp en kontaktannons man satt in för att få folk att ställa upp på valsedeln för landstingsvalet. Samtidigt gnäller politiker och de tama tidningarna om att det är så lätt att bli medlem i piratpartiet att det inte räknas. Ulf Nygren är mycket nöjd med att via kontaktannonsen ha lyckats värva fyra intresserade på en dag. Fyra personer som hört av sig alltså, inte fyra som verkligen blivit medlemmar. Detta betraktas som utmärkt.
På vilket sätt är en kontaktannons mer seriös än den enkla knapp som finns på piratpartiets hemsida? Det är fortfarande så att den som är intresserad måste söka upp det valda partiet själv och anmäla sig. Kan det vara så att anledningen till gnället är att man oförstående ser hur ett parti framgångsrikt värvar medlemmar och eftersom de övriga hinder man konstruerat (inget partistöd till nykomlingar, ingen TV-tid, ingen distribuering av valsedlar etc etc) inte räcker till så kör man en smutskastningskampanj också för säkerhets skull?
Ulf Nygren tycker att det var mycket lättare att rekrytera på 70- och 80-talet. På den tiden fanns det synliga skillnader mellan partierna. I radioprogrammet lägger också journalisten fram teorin att det kanske är för att partierna är så lika som det är omöjligt att få någon att bry sig. För att verka lite fräckare lanserar s ordet "supporter" i stället för medlem. Kanske för att lura någon som tror att s skall slå brynäs i hockeyfinalen? För mig känns det som "feministas" eller "liberati". Ett får blir inte en hund bara för att man kallar det hund. "Supportrarna" blir enligt radioinslaget i själva verket vanliga medlemmar. Partiet blir inte jämlikare, eller mer transparent, eller mindre toppstyrt bara för att man säger det. Jag måste påpeka att Ulf Nygren inte sagt något nedsättande om något parti i inslaget, om jag gav det intrycket. Hans partikamrater har däremot gjort det i andra sammanhang.

Skillnaden mellan ord och handling i de övriga partierna är enbart en fördel för pp. Varje gång motståndarna snubblar över sig själva gör de oss en tjänst. När de göder en otidsenlig industri genom att utforma lagar åt den på beställning, och helt frångår sveriges gamla rättsprinciper, får de ungdomar som annars inte skulle fundera på saken att säga "i helvete heller!" och engagera sig. Många av de som de sittande betraktar som snorvalpar kommer att rösta i nästa val. Horder av dem kommer att rösta i valet därpå. De sittande partierna, med undantag från mp, har lyckats riktigt fint med att alienera hela den här generationen som de tydligen ville jaga med polis, när allt kom omkring.
Men ni som känner att ni inte har något förtroende för de sittande politikerna, ni som tycker att de talar ned till er, ni som tycker att staten lägger sig i ert privatliv alldeles för mycket, ni är välkomna till pp. Vi erbjuder en massa hårt jobb om ni orkar, men om ni skulle vara i den minoritet som känner för att ta det lugnt så är det också OK. Vi har plats för alla.