"EU-ja till nytt avtal mot terrorism" står det som rubrik på en artikel hos DN. Om det hade stått "Ministerrådet vill lämna ut bankdata på svaga grunder" hade det varit närmare sanningen.

Helt otippat snackade ministerrådet och parlamentet ihop sig och kom fram till att det var mycket viktigare att göra USA på gott humör än att värna om EU-medborgarnas privatliv. En sak som gör att det svindlar till en aning är att en del av resonemanget är att inom fem år skall massutlämningen av allas data till någon (förmodat korrupt) organisation i USA ersättas med att EU skall konstruera en egen (förmodat korrupt) organisation som skall titta på datat och sedan lämna ut det till USA. Vilken förbättring.

EU skall sätta ihop en egen motsvarighet till TFTP (jag föreslår att den kan heta BUTTFUCK eller något liknande så vi vet var vi har den) som skall underlätta ordentlig kartläggning av vem som gjort vad. Det är nämligen så att SWIFT-datat som man använder nu är lite för lågupplösande för de amerikanska behoven. Det där med informationslagring är ju EU:s nya trendgrej, så vi kan se fram emot ett system där alla dina transaktioner lagras i evighet amen, inklusive var du stod när du lämnade över pengarna.

Så, hur farligt är det att få sina bankärenden synade? Bra fråga, ställ den till någon som haft med Al-Barakat att göra. Historien är för rörig för att enkelt sammanfattas, men det handlar i praktiken om att USA en dag bestämde sig för att Al-Barakat var en terroristbank och frös alla deras tillgångar. Det betydde att man sköt ned den Somaliska ekonomin i förbifarten, men vem bryr sig?
Vad tar du dig till om NSA bestämmer att Ebberöds bank är en terrororganisation eftersom förkortningen ERB betyder "min hamster är mäktig" på någon lokal dialekt från något onämnt oljeland? Tror du att Cecilia & Co plötsligt kommer att utveckla varsin ryggrad och ta strid FÖR dig?

Det påstås att vi måste offra lite för att vinna kriget mot terroristerna. Till exempel måste vi finna oss i att bli övervakade hela tiden och betraktade som skumma av alla (gröt)myndighetspersoner. Vi får finna oss i att bli avlyssnade. Det är klart att vi ska ha ID-kort (med biometriska och helst DNA-data) med oss hela tiden och självklart kartläggs vilka vi har kontakt med. Att några blir felaktigt haffade och torterade är beklagligt, men sånt händer. Att några får sina tillgångar konfiskerade av misstag är synd, men om det visar sig att de blir friade kan de kanske få tillbaka sina ägodelar något decennium senare. Självklart kan man bli inplockad för förhör om man gör något terroristiskt, som att fotografera på allmän plats eller se ut att vara torr i munnen.
Hellre leva fri under konstant misstanke och övervakning än att vara maktlös i en diktatur?
Är det INGEN annan som ser att något är snett? Vad är det för folk som har makten egentligen?

Än en gång citerar jag Mikael Wiehe. Det är inte ofta jag är överens med honom, men orden "Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris? Är vi alldeles säkra på det, att det värsta av allt är krig?" är kusligt träffande. Jag vet ingen som sagt det bättre.
Någonstans måste vi sätta en gräns för vad det får kosta att vinna det här kriget mot terrorn. Den som offrar frihet för säkerhet förtjänar som bekant ingendera.