Amanda Palmer har varit ute på dåligheter. I det här fallet betyder det att hon varit i kontakt med en massa musikhöjdare på något branschmöte. Jag citerar;
"the suits at MIDEM were all running around talking about apps and social networking and the future of the music business, and meanwhile i’m trying to ignore it all and stay focused on what’s important:
the music. the fans. the simple connection. i feel like you can get lost in a sea of clever concepts. sometimes i feel like the suits overanalyze everything so much they forget why people love music."
Jag tycker mig känna igen det där. "Kostymerna" glömmer vad som är viktigt och koncentrerar sig på ovidkommande detaljer i stället. "Kostymer" ser inte skogen för alla barr.
Jag har en teori om att själva plagget kostym är skadligt. Kostymer är ett slags uniform. De visar "jag är en del av det här kollektivet, och vi är på det här viset och vi tänker så här". Uniformer används för att minska individualitet och göra alla lika. Det är uniformens ursprungliga syfte, tillsammans med att göra det lätt att se vilka som är fiender.
Är verkligen det vad musikbranschens ledare behöver? Minskad individualitet och ett väl utvecklat sinne för att identifiera allt som inte ser ut som en själv som fiender?
Om musikbranschen sköttes av musiker skulle den vara något helt annat än den är i dag. Nu sköts den av advokater och giriga idioter. Idioterna ser allt de inte begriper som hot, och investerar i saker som DRM-lösningar. Advokaterna hejar på, säger att "om det inte funkar med DRM kan man alltid stämma folk för det", och debiterar flera tusen i timmen av alla, hela tiden. Samtidigt lanserar man helt utbytbara (uniforma) artister med ett minimum av talang i stället för individualister som har något att komma med. De försöker sälja fotomodeller till folk som vill ha något att lyssna på. Sedan säljer skivorna sämre än de väntat, och då måste det vara Fiendens fel.
Jag kan knappt bärga mig tills dinosaurerna dör ut.
Kommentarer
Skriv ny kommentar