Efter SvD:s sensationella avslöjande att de politiska ungdomförbunden egentligen är organiserade bedrägerier (speciellt Ung Pirat, märkligt nog) blev jag lite nyfiken på partistöden och kikade på hur det ser ut.

Eftersom det inte finns någon insyn i hur mycket pengar de olika partierna får från externa källor (vilket huvudsakligen beror på att moderaterna röstar ned alla försök att göra bidragen offentliga) har jag bara kikat på hur mycket statligt partistöd som delades ut 2007:
s fick 143 miljoner
m fick 91 miljoner
fp fick 42 miljoner
kd fick 35 miljoner
c fick 34 miljoner
v fick 34 miljoner
och mp fick 27 miljoner.

Det här är alltså de pengar som partierna delade ut till sig själva, för att underlätta för sig själva att få ut sina budskap till folket och göra vad nu politiker gör med partipengarna förutom att trycka affischer. Låt mig gissa att det ätits en del luncher med lobbyister, men där har utan tvivel lobbyisterna stått för kostnaden så det är inte en belastning på partiernas ekonomi. Det är inte heller kostnader för valsedlar och kampanjmaterial, för dels har man separat draghjälp med sådant om man är stor nog och dels var det inte ett kampanjår.
De nya partierna får givetvis inga pengar. Kanske för att de representerar folkviljan på ett så direkt sätt att de etablerade (väl insuttna) politikerna skulle se det som hotfullt om de fick samma möjligheter att kommunicera med folket som s och m har.

Är det någon som tycker att det här systemet är vettigt? De som är störst får mest pengar att bygga megafoner av? I de flesta andra system ger man mer stöd till den som är "underdog", och svagare. I hästkapplöpning får den som har den lättaste jockeyn en sadel med vikter för att göra det hela rättvisare. I löptävlingar har man ibland en startordning där de snabbaste startar sist i fältet för att göra tävlingen jämnare. I politiken ger man däremot den som redan har mest resurser extra mycket pengar. I en boxningsmatch hade det här inneburit att den starkare boxaren fick ett knogjärn som bonus.
I den politiska dialogen med folket försöker man inte ens upprätthålla skenet av att alla skall ha samma möjlighet att nå ut med sitt budskap. Systemet är riggat så att det skall finnas två partier, eller två block, att välja på och inga nybyggare är välkomna in i den här djungeln. Nya partier skall hållas kort. Därav fyraprocentsspärren, reglerna om distribution av valsedlar, massmedias något skelögda (eller ibland direkt partiska) rapportering etc etc.

RoD påpekar att i miljöpartiet "ser man högt förtroendevalda slicka kuvert". Man har inte råd att ha stora staber. Man "har inte heller råd att erbjuda folk en karriärbana, på det sätt som rikare partier kan". Det där betyder för mig att mp har färre påläggskalvar och arvprinsar än de rikare partierna. De flesta är medlemmar och aktiva av ideologiska skäl, i stället för att de råkat hitta ett yrke att bli feta på och lyfta lön och pensioner som är helt otänkbara för en medelsvensson. Jag tycker det låter utmärkt!
Vad det här landet behöver är fler som slåss för sin övertygelse och försöker förändra landet till det bättre, och färre (mycket färre) som är politiker för egen vinnings skull och inte är intresserade av folkets eller landets bästa.

Jag är övertygad om att det behövs mer personalomsättning i riksdag och regering. Det borde finnas ett bäst-före-datum på de folkvalda som hindrade dem från att sitta mer än tre mandatperioder. Det borde finnas ett sätt att välja bort folk som helt uppenbart går i särintressenas ledband. Om någon tror att jag tänker i första hand på Bodström och Ask vill jag meddela att ni kollektivt skickat in den först öppnade rätta lösningen. Inte förrän vi infört ett system där man kan välja bort olämpliga personer finns det anledning att sluta vara förbannad över hur demokratin utformats i det här landet. En gång i tiden utgick all makt från folket. Sedan var det en period då den utgick från Göran Persson. Vilka som egentligen bestämmer nu vet jag inte, men jag tror det är några som tjänat en massa pengar på att sälja runda plastbitar under de senaste tio åren.
Det är de som beställer de nya lagarna, och det är ingen som röstat på dem!