JO ger Näringsdepartementet en smäll på fingrarna för att de är söliga med att lämna ut allmänna handlingar. Journalisten Jesús Alcalá (med reservation för min stavning) begärde hösten 2007 ut handlingar från Näringsdep. Bland annat handlade det om försäljningen av statliga bolag.

Grundlagen (tryckfrihetsförordningen) säger att begäran om att få ta del av offentliga handlingar skall behandlas "skyndsamt". Det tog Näringsdepparna fyra månader att komma med ett svar om vilka handlingar han kunde få ut. Notera att han inte fick ut själva handlingarna, utan en lista över vad han hade rätt att rekvirera.
JO verkar undra hur "skyndsamt" kan tolkas till det där resultatet. Svaret är ganska uppenbart: de har inte snabbare dokumentförstörare än så på Näringsdep. Det tog fyra månader att makulera det som man inte vill att allmänheten skall få veta.

Är det en elak tolkning? Fundera på det en gång till, medan ni ägnar tsunamibanden en liten tanke. Först hemligstämplades de. Sedan tog någon, någonstans ett beslut om att de skulle förstöras eftersom de var känsliga för rikets säkerhet (massförstörelse-backuper?). Sedan vägrade den som fick brännordern att mörka åt de som gav ordern i fråga, och gömde undan banden i stället varefter de hittades och hemligstämplades en omgång till. Den senaste utvecklingen är att direkt när hemligstämpeln hävs så återgår de till att vara backupband igen i stället för att vara känsliga dokument, och då skall de genast förstöras eftersom backuper inte skall lagras sådär länge.
Känns det en liten aning skumt, kanske? Känns det som om ett antal människor har svårt att stå för vad de gjorde och inte gjorde, de där kritiska dagarna?

En del kanske tycker att det vore läge för Axelmakterna att publicera innehållet och hänga ut s som handlingsförlamade, men den som tycker det missar att det finns en kåranda politiker emellan som får diverse polisligors att blekna. Om poliser höll varandra om ryggen så bra som politikerna gör, skulle ingen polis dö fattig. Nu pratar jag givetvis inte om någon piketgrupp i någon innerstad eller så, utan om en abstrakt poliskår i Bogotá eller liknande. Det skulle aldrig falla mig in att tala illa om svenska poliser. De kan ju få tag i mig.

Men vi kan i alla fall konstatera att offentlighetsprincipen verkar ha blivit lite kantstött i den allmänna nedmonteringen av "Insyn i vad politikerna gör" och den allmänna upprustningen av "Övervakning av övriga svenskar". Vi skall inte få veta vad de håller på med, men själva skall vi bo i glashus. Var det tänkt.

För att citera min far: "I helvete skrek Pilatus, så det knappt hördes!"

Politikerna är anställda av oss. De har förvanskat det som var ett förtroendeuppdrag till ett vanligt jobb (vanligt förutom att de står över normala lagar och regler) och om det nu är så att "politiker" bara är en jobbtitel numera så är det vi som är arbetsgivare. Då är det också vi som skall säga "skärp er annars får ni sparken!" när det behövs. Det är hög tid att rensa ut en del improduktiva krafter och folk som har en felaktig syn på det uppdrag de fått av oss. Transparensen skall börja DÄR, inte HÄR.

Det är sånt här piratpartiet står för. Bortse från fildelningen en sväng, och inse att pp är det enda parti som vill vända kikaren åt rätt håll. Säg åt dina vänner som tänker ligga på sofflocket i EU-valet att om det är förändring de vill ha, både i och utanför sverige, så är pp rätt val. Bänd loss dem ur soffan och släpa dem till vallokalerna. Enda sättet att hindra den här utvecklingen och stoppa Bodis och hans lärjungar från att vrida klockan till 1935 igen är att rösta bort dem.
Siste man till vallokalen får bjuda alla andra på öl!