Piratpartiets framsteg får en del att beskriva oss som bondfångare, som "råttfångare" som lockar värnlösa. Det är fel, och jag skall förklara varför. För de som är unga nu, de som är födda efter 1994 ungefär, har internet alltid varit en del av vardagen. Lika självklar som vatten i kranen eller varma element. Nätet är en förlängning av jaget. Man har självklart kompisar på nätet, antagligen i andra delar av landet. Möjligen i andra delar av världen. Folk samarbetar i webforum kors och tvärs över landsgränser och gör saker gemensamt.

För de yngre är det här vardag och inget speciellt. För mig, som är mycket äldre, är det fortfarande lite fränt. För de som är direkt gamla (tänk "mellan 60 och graven nånstans") är det här en ny och helt obegriplig värld, som inte på något sätt verkar viktig. De har ju klarat sig bra utan den. De riktiga problemen uppstår när personerna i kategori 3 försöker bestämma över folk i kategori 1 och 2.
När Kat3-personer pratar om att stänga av användare från nätet för att de fildelar (eller gör något annat som de flesta i Kat1 och Kat2 inte anser är kriminellt) är detta fullkomligt horribelt för den som vuxit upp med nätet som en del av livet. Det är som att säga att "du har cyklat utan att ha godkänd cykelhjälm, så vi förbjuder dig att ha lampor i hemmet i ett år". Det är ett straff man inte direkt dör av, men det är ett rejält ingrepp i livet, i vardagen och i livskvaliteten. Jag tror inte att någon äldre jurist skulle döma en medmänniska att vara utan rinnande vatten, inomhustoalett eller elektriskt ljus, men de inser inte att nätaccess är en infrastrukturdel av samma eller högre värde för de yngre generationerna. Att lättvindigt prata om att ta ifrån någon denna koppling till vänner, kunskap, tjänster och marknader är otroligt oproportionerligt. Som att förbjuda någon att använda telefon eller se på nyheterna.

Resultatet blir att den som hör politiker prata i de här banorna tar en snabb titt på nätet, ser hur partierna stiftat lagar som i princip kriminaliserar deras vardag, och sedan tittar de efter alternativ. Det finns ETT parti som just nu ens försöker förstå hur de tänker och resonerar. Övriga partier ser nätet som något som man lagt till i vardagen, och som man kan ha och mista. Pp ser nätet som lika självklart som andningsbar luft. Inte lika nödvändigt, men lika självklart. Alla borde ha det, precis som alla hushåll borde ha rinnande vatten.
De andra partiernas oförmåga att lyssna driver de yngre generationerna i vår famn. De hierarkiska äldre partierna är inte ens ett tänkbart alternativ. Som ung måste du vara aktiv i ett decennium eller två innan någon tar dig på allvar i ett äldre parti. I pp är debattfältet jämnare och mer demokratiskt. Alla som kan formulera sig blir tagna på allvar. Det spelar ingen roll om de är dyslektiker eller språkpoliser, högutbildade eller grundskoleelever. Har de en fräsch idé att komma med är den välkommen. I pp blir man en del av gemenskapen samma dag som man ansluter sig, och man kan börja bidra på en gång. Inte bara med pengar som i de andra partierna, utan med tankekraft och engagemang. Vad kan vara mer frestande för den som är ung och pank och vill stoppa orättvisorna?

För den som växt upp med nätet är det självklart att man värderar nätbekanta på deras direkta meriter. Ett exempel är Calandrella. Jag vet inte mycket om C. Jag vet inte om det är en kille eller tjej. Jag vet inte om C är tretton eller trettio, svart eller vit eller grön. Så vitt jag vet kunde Calandrella vara en otroligt intelligent hund som rymt ur ett labb någonstans, eller ett kollektiv av människor som skriver under ett gemensamt namn. Det enda jag kan vara säker på är att C skriver genomtänkta saker som jag gillar. Det räcker för mig. Det riktiga namnet är inte viktigt, för jag bryr mig inte om vad den här personen har för påbrå. Det går inte att ärva status på nätet på det sätt man kan i resten av samhället. Att vara en Bush eller en Bodström öppnar inga dörrar automatiskt när man bedöms på sina egna meriter i stället för pappas. Det är bland annat därför jag aldrig brytt mig om att sätta ut mitt riktiga namn här, för det borde vara helt ointressant. Det viktiga är vad jag tänker.

Jag är 100% säker på att jag aldrig skulle stött på Calandrella om det inte vore för nätet. Nätet är "den stora jämlikaren" såna här gånger. Du kan vara ett mobboffer i skolan eller en hackkyckling på jobbet, men du kan vara något helt annat på nätet. På internet vet ingen att du är en hund. På internet stammar ingen. På internet har ingen psoriasis, eller sitter i rullstol, eller har epilepsi. Om de inte vill visa att de har det och gör ett aktivt val. Det gör att nätet är otroligt värdefullt för många utsatta människor och att förlora det vore en tragedi. Det spelar ingen roll om du har en obegriplig dialekt eller en brytning som ger folk migrän, om du kan skriva så folk förstår.
Just därför är det viktigt med nätneutralitet. Därför är det viktigt att kämpa emot när klåfingriga människor i alla åldrar försöker mickla med nätet för att tjäna pengar eller få någon annan kortsiktig fördel. För den som växt upp med nätet är det som att ha någon som micklar med en del av ens själ, en del av ens hjärna. Och de som micklar är alltid, utan undantag, okvalificerade att göra det. För den som har sitt sociala liv på nätet är avstängning jämförbart med frihetsberövande. Om någon förbjuder dig att kommunicera med alla dina vänner, vad gör du då?

Det är hög tid att börja ta nätet på allvar. Det är inte som Janne och de andra dinosaurerna tror, en "fluga som kommer att gå över" eller "en skock idioter som pratar strunt". Nätet består givetvis till en viss del av idioter, precis som mänskligheten i stort, men här har de faktiskt mindre möjlighet att jävlas med folk. Här är fysisk styrka och ärvda pengar mindre värda än en vass hjärna eller ett varmt hjärta. Internet är en allmänning som måste värnas, och någon måste hindra Sarkozy och hans hejdukar från att spänna taggtråd över den. Vi måste få trallgökarna i Storbritannien att begripa att avstängning inte är ett sunt alternativ. Därför behövs vi i Bryssel och i riksdagen. För de som växt upp med nätet är det här så självklart att vi är det logiska alternativet när det är dags att rösta, för vi är det enda parti som begripit det här och tagit det på allvar.
Och återigen: om inte vi räddar världen, vem skulle då göra det?