Som liten frifräsande konsult är det lätt hänt att man anlägger en viss attityd gentemot sådana Svenssonfasoner som "semester" (jag såg en film om semester en gång, den hette nåt om tur med vädret. Det såg överskattat ut) och "helgdagar" (jag läste en bok om det en gång, men jag tror inte det blir nån succé - den var för lång och osammanhängande). Oftast är det bara snack, men ibland är det faktiskt verklighet: Ska man planera en uppdatering av en server åt ett företag så är det enklast att göra det när ingen jobbar med servern, dvs på en helg.

Ett av de företag som jag konsultar åt har haft en Windows 2000 Server med Terminal Services installerad för att chefen och de tre anställda (varav en sitter i Piteå) ska komma åt samma dinosaurieprogram för order, fakturering och bokföring. Men, Wik2k har lite fula begränsningar och buggar; fakturorna skrevs aldrig ut i färg, man kan inte köra mer än 16-bitars färg när de surfade webben via TS och av nån anledning raderades aldrig gamla TS-skrivare så jag var tvungen att radera nåt hundratal skrivare varannan vecka. Dessutom tappade den info om en del av TS-klienternas licenser var 90:e dag så man fick radera en nyckel i klientens registry. Inte direkt stabilt. Av de här anledningarna (och att jag hade en Windows 2003 Server Standard OEM licens liggande) så skulle jag och min senaste underhuggare uppgradera den här servern från Wik2k till Win2k3 i torsdags.

Det gick ju sådär.

Först hittade jag inte rätt installationsmedia, och det fanns inte ens på TPB utan där fanns bara VLK-versioner på fel språk, eller Small Business-versionen. Jag ville inte installera SBS därför att den innehåller Exchangeservern och det är ett jävla skit att få den att sluta ta en kvart i booten och en gig RAM när den väl dragit igång. Jaja, det är bara en näve services som ska bort, men det blir sällan riktigt bra efteråt. Att uppgradera direkt till 2003 på engelska gick inte (vad är problemet, alla filer byts ju ändå ut?) och att uppgradera till 2003 R2 gick inte heller så det slutade med en nyinstallation av en VLK-licens istället för OEM. Vi får väl se om jag ids byta till rätt nyckel nån gång, men den verkar fungera fint som den är så jag tror vi låter bli.

Parallellt med det äventyret så skulle vi installera Ubuntu 10.04 Server på en Supermicro 1U-server som jag köpte billigt på en lagerrensning. Den döptes till Trubadix eftersom den låter förjävligt. Tanken var att sätta fyra stycken 500-giggare i den, konfigurera RAID-6 på alla partitioner (/boot, / och /home) och leva lyckligt i alla våra dar.

Den korta versionen är att vi sprang på en hel näve buggar och dåligt dokumenterade features, men nu går den fint.

Den långa versionen är att först upptäckte vi att installern i Lucid gör fel när den skapar RAIDs så istället för /dev/md0, md1 och md2 så autoskapades /dev/md2, md2p1, md2p2, md2p3 och md2p4 istället, efter första ombooten. En hel del manuell handpåläggning senare (Tips: dd if=/dev/zero of=/dev/sda skriver inte över diskens RAID superblock, man måste köra mdadm --zero-superblock /dev/sda för det) skapade vi GPT-partitioner, inklusive en liten speciell BIOS-partition som Grub2 kunde lägga sina device maps på. Det är aningen hårigt att gå ifrån det gamla trygga DOS-partitionsformatet men en vacker dag inte så långt borta så kommer vi att gå över 2TiB på diskarna och då måste vi ändå byta. Dessutom kan inte Grub2 boota från en RAID-6 /boot, den måste vara RAID-0 eller RAID-1. När väl alla de pusselbitarna föll på plats så hoppade burken igång tills jag råkade skriva fel på BROADCAST i /etc/interfaces - då grisnitade burken vid boot, utan ens en loginprompt. Inte ens MagicSysRq-knapparna kunde locka fram ett rescue shell. LiveCD to the rescue. Igen. Tur också att jag lärde mig chroota in på disken redan på Gentoo-tiden, då var det ett normalt steg i installationen. :-)

Sist men inte minst så vill jag bara meddela att jag fortfarande är lite nykär i min Google Nexus One. Jag har rootat den, av ren princip - jag skyllde på att jag ville köra Wifi-tethering, men det var bara ett svepskäl, jag har just nu två olika mobila bredbandsdonglar. Den ena har tom lite täckning ibland. Min gamla telefon (Ericsson R520m) var från 2001 så det var verkligen dags för ett byte. Iofs försökte jag uppgradera till en smartphone redan ifjol, men då blev det en Windows Mobile så jag råkade alltså köpa en stupidphone istället. Det bästa man kunde säga om den var att den verkligen tog hela Windows-upplevelsen till det mobila formatet - den var man tvungen att boota om ett par gånger i veckan. ;-)