Christian utvecklar vår syn på läkemedelspatent här.

Läs den först, inklusive den artikel han länkar till.

Så, klara? Bra.

En invändning vi har fått mot vårt förslag till alternativ finansiering är att det är principiellt fel att staten ska styra forskningens inriktning på ett planekonomiskt sätt. Den invändningen missar ett par saker.

Staten styr redan forskningen. Dels genom att en mycket stor del av forskningen sker på våra universitet eller på andra sätt via statligt utdelade bidrag och stipendier och dels genom att "rösta med plånboken" och välja vilka typer av läkemedel som den köper in. Om staten redan vet vilka mediciner den vill köpa så vet den ju rimligen också vilka typer av mediciner den behöver kunna köpa i framtiden. Som i särklass största kund känns det bara rimligt att staten får lämna in en kravspec på vad den vill betala för.

Dessutom förutsätter invändningens resonemang att läkemedelsbolagen helt plötsligt på något sätt skulle bli förbjudna att forska fram penisförstoringsmedel på egen hand. Så är ju inte fallet, utan de får helt enkelt göra det med sina egna pengar, inte statens. Om de inte tror att de får igen pengarna på att forska fram, tillverka och marknadsföra dem så ska de kanske låta bli. Det är en sak mellan bolagens ledning (som kanske har små penisar, vad vet jag?) och aktieägare och inte något som stat och allmänhet ska drabbas av.