"Tjänster på internet skall ge myndigheterna bättre kontroll över medborgarna (och kanske också underlätta kontakter med offentliga sektorn" skriver Regeringens kommitté "E-delegationen", fast inte riktigt betonat sådär, då.

De föreslår en gemensam e-legitimation för hela den offentliga sektorn. En "digital medborgarportfölj" där alla myndigheter har tillgång till information om privatpersonerna. Det känns väl tryggt?
En anledning till reformen är att i dagsläget köper en del av de offentliga verken information från privata företag, som i sin tur köper den från skatteverket. Det är trevligt att även staten tycker att det är rimligt att det redan producerade inte skall behöva betalas om och om igen. Det är ju för all del inte musik vi talar om här.

För skams skull medger man att det finns vissa integritetsfrågor som bör analyseras. E-delegationen består av "tolv tunga generaldirektörer" (fetma-epidemin måste verkligen stävjas, och jag tycker politikerna skall banta först), en rikspolischef, en riksarkivarie och dessutom Sveriges Kommuner och Landstings vd.
Jag oroar mig för hur pass seriöst de ser på integritetsfrågorna. Tidigare mönster oroar;
Dag 1: Myndigheten Hemlige Arne: "Vi ägnar oss inte åt att registrera svenskar, det har vi aldrig haft tillstånd till. Vi är goda. Ge oss allt vi ber om."
Dag 2: MHA: "Det var ett jävla gnällande, vi ägnar oss inte åt att spana på svenskar har vi ju sagt. 1921 tog vi en terrorist för nånting, sådeså. Alltså är vi goda."
Dag 3: Tung politiker utan hår: "Vi måste ha det här, har grabbarna på MHA sagt. Alla tjänar på att kritikerna tystnar. Vi skulle aaaaaldrig göra något dumt med uppgifterna."
Dag 4: MHA: "OK, det har läckt ut uppgifter som visar att vi hela tiden registerar svenska medborgare och bryter mot våra förhållningsregler men bara LITE. Det är extremt få svenskar som blivit registrerade. Alla som heter Bengt, och så en näve till, ungefär. Sluta bråka."
Dag 5: MHA: "Det kan tyckas som om vi skulle vara mindre trovärdiga bara för att vi brutit mot lagen hela tiden och ljuger om vad vi sysslar med, men det spelar ingen roll. Utan oss kommer kulor i Afghanistan att träffa folk. Det är bäst för er själva om ni bara tiger och tar emot."
På dag 6 driver man igenom den nya lagen som större delen av befolkningen är emot, och Hemlige Arne själv får högre lön, mer att säga till om, straffrihet för tidigare begångna övergrepp och åtta miljoner liter glidmedel som kommer väl till pass med den nya lagen på plats.

Andra höjdpunkter i den här frågan: Ett parti i mitten, som vi kan kalla Centrumpartiet eftersom de är så hårt rotade i betong, arbetade fram ett integritetsmanifest på sin stämma. Partiledningen tyckte det var utmärkt, eftersom de kunde använda baksidan på papperen till att skissa på de nya övervakningslagar som de avser att klubba igenom så snart de avlett vår uppmärksamhet med hjälp av flunsan.
Ledaren för ett annat parti, vi kan kalla honom "Orly?" efter en nätförkortning, tycker att vi behöver en tydligare blockpolitik. Alltså färre frågor på menyn, med fler partier som tycker likadant. På vilket sätt är likriktning bra för demokratin? Ett gammalt ordstäv lyder "när alla tänker samma sak är det inte många som verkligen tänker" och det gäller i högsta grad i politiska sammanhang.

Är då de tolv förslagen (varav den elektroniska mappen om varje medborgare bara är EN), då så katastrofalt farliga? Det vet jag inte. Jag vet att när jag läser att några, inklusive en rikspolischef och en hop ansiktslösa generaldirektörer som tycker att vi behöver detaljregistrera medborgarna ännu mer och kanske, möjligen, i förbigående fundera på integriteten, så kommer det någon slags ogenomtänkt lagförslag som ett brev på posten inom kort. Ett analogt brev, så det inte registreras vem som skickar och vem som tar emot.