Fredrik Reinfeldt jagar dina barn igen. Före förra valet sade han att det var otänkbart att jaga en hel generation, och då menade han antagligen att han inte tänkte jaga de ungdomar som hämtar musik från nätet. Sedan har hans regering ansträngt sig så mycket den kan för att göra precis det, och gett företagen allt de pekat på för att underlätta för dem också att jaga dina barn. Fredrik vet vilka som är hans verkliga vänner, och de sitter minsann inte ute i de vanliga stugorna.

Nu är det dags igen. Nu är dina barn i blåsväder om de 1) försöker utveckla förhållanden med andra i samma ålder, eller 2) råkar gilla japanska serier.
Det är nämligen så att allt som ens gissningsvis kan tänkas vara barnporr är förbjudet att titta på och inneha, om man inte är journalist. Som barnporr räknas allt som möjligen kan vara upphetsande för någon, någonstans, och som möjligen med lite "god" vilja skulle kunna antas föreställa ett barn. Om din sextonårige son har bilder av sin något år yngre flickvän sitter han löst till. Killar i den där åldern blir som bekant upphetsade av precis vad som helst, så i princip faller stickproppar och nyckelhål också för "upphetsningsklausulen". Tänk på att de som tolkar vad som är oanständigt är de politiskt tillsatta personerna i domstolen. Om du har tonåringar, tror du då att de (och du) har samma moraliska kompass som till exempel Alf Svensson? De som dömer är mycket mer lika honom än dig. Om du råkar ha strandbilder från grabbens uppväxt är det för övrigt läge att bränna upp dem, eftersom innehav är eller kommer att bli kriminellt. Tro inte för en sekund att de som drivit igenom den här lagen är nöjda än.

Hur man bedömer vad som är en minderårig i en tecknad serie, speciellt en från en annan kultur med andra bildideal, är också upp till varje jurist att gissa. På din bekostnad, med ditt liv som insats. På sin tid skrev folkaktionen mot pornografi att det var synd att porrfilmer med uppenbart vuxna kvinnor som hade hästsvans eller flätor och till exempel slickepinnar inte kunde dömas enligt barnporr-reglerna trots att de ju uppenbarligen föreställde barn fast de var vuxna. Nu skulle det antagligen gå finfint. Om man kan anse att en tecknad figur, mer eller mindre människolik, kan räknas som ett utnyttjat barn så borde inte två decenniers verklig åldersskillnad vara ett hinder. De som var påtryckade och opinionsbildare i FMP hittar vi nu i organisationer som ECPAT, där de fortfarande sysslar med sitt krig mot sexualitet. FPM stämde en serieförläggare för att han publicerat en illustrerad text ur bibeln. Vem vet vad de hittar på nu?

En manga som jag läst och skrattat gott åt är Love Hina. En romantisk komedi i en oherrans massa delar om en ung man som förestår ett internatboende för en flock gymnasister och ett par högstadieelever. I konceptet romantisk komedi ingår en massa pinsamma situationer, ofta på temat att den manliga huvudpersonen misstänks vara ett "pervo" som försöker stöta på tjejerna på internatet. Det förekommer baddräkter, det förekommer pinsamma missförstånd, det förekommer slapstickelement typ "snava och falla omkull och dra ned byxorna på någon". Det förekommer också en alldeles äkta romantisk berättelse om kärlek och svek och om vikten av att hålla sina löften och inte såra andra. Love Hina har allt. Den har översatts till svenska och finns eller har funnits i handeln överallt.
Love Hina är inte pornografisk någonstans så vitt jag kan avgöra. Huvudpersonen försöker inte ens pussa någon förrän det har passerat flera hundra sidor av berättelsen. Det handlar om platonisk kärlek så till den milda grad att svenska läsare blir frustrerade för att den manliga huvudpersonen inte får loss tummarna och försöker få till någonting med tjejen han uppenbarligen älskar, eller med någon av de som älskar honom. När folk i serien yrar omkring utan kläder finns det lägliga moln, kaktusar, fotbollar, förbipasserande tomtar eller vad-som-helst som hindrar läsaren från att se något intimt. Men där finns å andra sidan tecknade flickor som inte fyllt 18. och som inte alltid har alla kläder på. Nån som vill gissa vad Affe tycker om sådant? Tror ni att det gör skillnad för honom att de är tvådimensionella, svartvita och inte finns i verkligheten?

Jag vet inte hur mǻnga tiotusentals Love Hina-böcker som finns där ute, men det är en av de stora manga- och animesuccéerna. Det betyder att om du har tonåringar i ditt hem, eller om du själv gillar serier, så kanske du har tillräckligt med "barnporr" hemma för att få dina datorer och filmer beslagtagna av moralpolisen. För att någon i din familj kränkt en tecknad figur som du inte sett naken, och som aldrig levat. Samtidigt säljs helt öppet, på snart sagt varje bensinmack och i varje mataffär, en serie som nog aldrig skulle fått börja publiceras om den börjat komma ut nu. Den handlar om en familjefar som har ett mycket osunt förhållande till de barn han har hand om. Det har förekommit aga med kvistar och hot om rejäl misshandel. Familjeöverhuvudet har medvetet utsatt barnen för risker genom att med kort varsel resa hemifrån på utlandsuppdrag, och ibland tagit barnen med sig in i farliga situationer. Serien lär ut en massa socialt tveksamma beteenden och att ta till våld är den snabba lösningen på många problem. Fadern hävdar sig konsekvent genom att brusa upp och klippa till. Dessutom har han en tendens att blotta sig inför de små. Disney har en hel del på sitt samvete där, helt klart.
Fast det är klart, i berättelsen om fadern som behandlar sina styvsöner som om det var en Dickens-pjäs är alla namn översatta till svenska varianter. I Love Hina heter folk konstigheter som Motoko eller Shinobu. Det är lättare att svartmåla konstiga ytlänningar.

Så, Fredrik-som-bestämmer har bestämt sig för att låta den moraliska panikfabriken stifta lag, och återigen betyder det att han tänker jaga en hel generation. Fram till dess att någon med sinne för proportioner upphäver den här idiotklassningen av tecknade bilder som barnporr kommer sverige att förbli ett land där kultur förbjuds av mer eller mindre religiösa skäl. Som Gudrun sade (och jag avskyr mig själv för att jag citerar henne): samma talibaner här som där. Jag misstänker att nästa grej som förbjuds är rap, på grund av de misogyna texterna. Personligen skulle jag inte ha mycket emot att slippa rap, men jag vill hellre ha den bortstädad av kvalitetsskäl än av moralpanik. Än en gång ser vi att alla lagar stiftade i stor hast och under inflytande av någon form av panik är skitlagar. Människor tänker inte bra när de är stressade, och det gör tydligen inte jurister heller. Häxdomstolarna gör comeback.

Men det är fortfarande högre straff för att låna ut skivor till någon som vill göra en mixtape än för att faktiskt våldta riktiga småbarn. Åtminstone fyra svenskar har dömts till straffvärden som ingen svensk pedofil varit i närheten av för att de gjort något som motsvarar att låna ut skivor. Medan vårt rättssystem roar sig med att beslagta människors datorer och andra ägodelar för ett synnerligen offerlöst brott sjunker uppklarningssiffrorna på verkliga brott betänkligt. Inklusive brott mot barn. Hur kan man vara så bottenlöst cynisk att man lägger energi och resurser på att skydda tecknade barn som aldrig levat i stället för att hjälpa verkliga barn av kött och blod? De flesta mangaläsare (än så länge) är yngre.
Varför tycker de som låtsas stå på barnens sida att böter och fängelse är det enda rätta för dessa ungdomar?
Vad får de egentligen för kickar av att jaga dina barn?