Jag ser fram mot den dag pp tar plats i riksdagen. Jag kommer att påverka min lokala ledamot att lämna in högvis med motioner och förslag. Jag har så mycket som jag tycker borde göras, eftersom det kommer att göra samhället bättre.
Jag har funderat på det här med film, till att börja med.

Jag tycker det först och främst skall finnas ett krav på filmare som vill ha bidrag av något slag. För att de skall få en krona av statliga pengar skall de förbinda sig att filmen skall visas på biografer i minst tre år innan den börjas säljas i någon annan form. Filmbranschen gnäller ju hela tiden om biografdöden, eller hur? Om de inte har filmerna i cirkulation på biograferna är det ju deras eget fel. Här behövs lagstiftning. ALLA filmer som säljs över disk skall ha gått på bio minst ett år först, annars skall staten ta ut en speciell skatt för att undsätta de lidande biograferna. Säg 80.000 kronor per titel? Det borde hjälpa till att hålla biograferna öppna.

Film skall inte få distribueras till biograferna digitalt. Endast filmrullar är godkända, och möjligen endast nitratfilm. Jag vill värna inte bara om de stackars utdöende råfilmstillverkarna och gamla filmmaskinisterna, utan också om brandmännen. Nitratfilm skulle hålla alla tre branscherna i fin form. Idén att skicka ut film digitalt till biograferna är ond och dålig eftersom det handlar om digitala kopior, och det finns massor av bevis för att digitala kopior skadar filmbranschen något oerhört, fråga advokat- och lobbyfirman Wadsted, Roswall, Keyser & Ask så får ni veta. Faktum är att alla som försöker införa digital distribution borde betala en straffskatt. Låt oss säga en miljon per titel. Dessutom skall varje filmbolag tillhandahålla minst 20 kopior av varje ny film som tas in i landet, så det inte blir så att filmen bara går upp på några få biografer. Inget knussel. Kan man lägga miljontals dollar per vecka på advokater kan man lägga några hundra tusen på filmrullar också.

All teknikutveckling har varit skadlig för filmbranschen. Ända sedan man införde motordrivna kameror i stället för handvevade har det förekommit utslagning av filmfolk. Så skall det givetvis inte vara! Ett moratorium på teknikutveckling skulle vara bra för branschen. Låt gränsen gå vid cinemascope och femkanalsljud, och bestraffa alla mer avancerade tekniker som kommit senare. Det här ger biograferna en chans att komma ikapp, och frigör pengar från teknikmupperiet (det har drabbat Hollywood svårt, som vi ju vet) till inköp av bättre manus så det börjar göras sevärd film igen.
Jag är lite skeptisk till ljudfilm, det har gjort tusentals småorkestrar arbetslösa, men det kanske att ta i att direkt förbjuda ljudfilm. Däremot kan man ta ut en straffavgift på några tusen per visning som går direkt från biograferna (som gjort musikerna arbetslösa) till musikerförbundet. Det här kommer att leda till lite intressekonflikter mellan firma Wadsted, Roswall, Keyser & Ask och den konkurrerande ligan (jag menar förstås juridikshoppen) Pontén, Danowsky, Keyser & Ask men ärligt talat: mitt hjärta blöder piss för dem. De kan slåss om saken på arbetstid. Det är inte mitt problem. Mitt fokus är på att rädda biograferna och deras kringliggande verksamheter.

Sammanlagt kommer de här förslagen att ge biograferna en rejäl skjuts, och det kräver inga svåra beslut av filmmogulerna. De är inte tvungna att anpassa sig till den nya tiden, tvärt om. Det skall vara som förr, precis som de hela tiden gnällt om.
Jag förväntar mig att de tackar mig när jag drivit igenom de här reformerna. Hela åtgärdspaketet är precis som de vill ha det.